Kom just till jobbet, och skulle plocka upp mitt passerkort ur väskan, då vice VD:n går förbi... han ger mig en sån där riktigt likgiltig, nästan sur blick, öppnar dörren och vänder sig sedan om utan att ens hälsa...vänder ryggen mot mig och forstätter gå bort mot fikarummet :l
Trots att jag både ler lite glatt och säger Tack, godmorgon!
Snacka om att man känner sig lägst ner på skalan i företaget när man får sånt bemötande...
Inte för att jag vill bli kittlad i sidan av honom, som vår stackars söta receptionist blir
:OO , men ett LITE vänligare bemötande kunde ju inte skada. Jag vet ju att han inte behandlar de som är lite 'högre' upp sådär...
Jag vet inte riktigt vem jag ska kalla min chef eftersom jag nästan helt bestämmer över mitt arbete själv, men min handledare är i alla fall en riktig klippa som alltid är uppmuntrande och stöttande. :)
Det är faktiskt första gången jag har ett jobb där jag inte har hamnat i stor konflikt med cheferna eftersom jag har så svårt att hålla truten när de beter sig idiotiskt. ;)
Kan tillägga, att som tur är, är inte min närmaste chef såndär alls! :)
Han och vi andra i 'webgruppen' brukar ofta gå ut och ta en öl eller äta middag ute, skämta mycket och ha fester ihop och så vidare... Så han är jättebra! Tur jag inte har att göra med vice VD:n ofta...
Om den griniga chefen. Det kan ju vara så att han inte fått nått på flera veckor, kaffet var slut, inbrott i källaren, katten har fått ungar och barnen har influensa.
Blir lite lugnad av att de flesta arbetsplatser verkar ha väldigt bra chefer :)
Jo visst kan vice VD:n ha haft en dålig morgon...men han BRUKAR titta på en med en sån där blick...som riktigt säger hur lite han bryr sig om vad man gör på företaget, och hur mkt 'lägre' honom man är... jaja, inte ska jag låta detta förstöra da'n, ikväll är det personalfest! :D
Min VD (eller chef) är 21 år gammal och är min bästa vän utanför arbetslivet. Vi bor t.o.m. i samma hus, samt har haft planer på att dela en större lägenhet. :)
