Jaha, då har man gått till doktorn och fått sin dom. Jag har varit allmänt trött och hes i en vecka, det har känts "konstigt" i halsen, inte alls som en vanlig förskylning.
Det visade sig vara stämbandsinflammation. Jag fick omedelbart talförbud i fem-sex dagar samt någon hejdundrande medicin som man blir ännu mer trött av. Läkaren förklarade att det är av yttersta vikt att jag inte pratar alls. Hosta var ok men viska eller harkla mig var helt förbjudet. :OO
Jag kan jobba som vanligt (nåja, inte som vanligt eftersom jag inte kan prata i telefonen när någon ringer...) men jag ska ta det lite halvlugnt ändå.
Jag har ett mobilsvar där jag förklarar att det går bra att sms:a eller e-posta om man vill ha hjälp, så det ska funka ändå tycker jag.
Nu till det lustiga...
När någon pratar med mig tar jag upp en lapp där det står att jag har talförbud. Då inträffar oftast ett av två olika fenomen. Det vanligaste är att personen börjar prata väldigt högt. :e
Det andra är att de börjar prata väldigt tydligt och långsamt. :birp
På apoteket pratade kvinnan t.o.m. bebisspråk med mig... Varför i h-vete blir det så?? Samma fenomen kan ske om någon inte förstår språket, då börjar ofta den andra personen prata högre. :q
Jaja, jag ville bara skriva av mig lite. Tramsa gärna sönder tråden men tyck först bara lite synd om mig. :h
Tycker synd om dig. Kände själv det där idag att jag knappt kunde prata. Framförallt på jobbintervjun där jag fick väsa fram mina bästa sidor. Knappast bästa sätt att - just det - visa mina bästa sidor även om rösten lät brutalt cool. :e
Det ultimata hade varit om jag fått talförbud just innan intervjun. :e