Ingen riktig post!

Hata Posten. Eller rättare sagt: hata dessa små sketna inrättningar som numera kallas postombud.

Igår var jag hos postombudet för att få tag på en kartong lämplig att fylla med torv (jag ville nämligen skicka det till Brantis). Killen bakom disken kollade på mig som om jag var dum i huvet när jag frågade vilken sorts emballage jag kunde köpa av honom. Färdigfrankerade bruna vadderade kuvert kunde han erbjuda. Nähä - lite bubbelplast då? Det förstod han inte riktigt vad det var, utan erbjöd mig bruna vadderade kuvert. Igen. Suck - hem och leta vettig torvkartong. Kartonger har man inte hur gott om som helst, och den kartong jag hittade var kartongen till min nya 40" TV - något stor för torv.

Till slut hittade jag en lite mindre kartong, som fick fyllas med torv och ett antal sidor ur årets gula sidor (ja - jag har numera sagt upp den!). Tar mig en halvtimmespromenad för att lämna in torvkartongen till postombudet, och när det är min tur lägger jag kartongen på vågen.
- "Vad vill du jag ska göra med den där?" frågar postombudsombudet (jag har inte skrivit fel.).
"Öööh - skicka den till adressen som står på, och ta betalt av mig för det?", det tyckte jag var ganska tydligt.
"Nej, det går inte. Våran skrivare är trasig."
"Då får du väl sätta frimärken på kartongen!"
"Nä, det går inte. Det är inget brev."

Man kan alltså inte sätta frimärken på paket. Konstigt. Porto som porto.

Två slutsatser alltså:

1. Brantis har inte fått någon kartong med torv än.
2. Postombud suger.

Dessutom en fråga till publikum: Hur mycket tejp gick åt?

Fotnot: torv är egentligen något helt annat.