Alkohol...

För att göra det lite roligare för er andra så har jag dopat mig med åtskilliga busgroggar och hemmagjord "turkisk peppar".
Grannen, som var med när ovanstående drycker förtärdes i oanade hastigheter gav upp vid ett tidigt stadium och då framstår jag som någon form av Hee-man (Jag börjar bli till åren så min jämförelse är väl inte så aktuell i dagens mått).

Vart vill jag komma med detta inlägg?

Trots en gemensam erfarenhet, som vida överstiger en tonårings staplande steg kring lärdomar om alkohol och dess fällor, så faller vi gamlingar igenom och låter oss påverkas (styras) av denna ädla dryck. Vad beror det på?
Varför faller vi igenom detta skyddsnät som erfarenhet och näsbrännorna har gett oss med åren?
Hur kan ett oskyldigt glas, fyllt till bredden med godiskryddad vodka, få oss att ta steget över den gräns?
Är det gränsen som förändras eller är det minnet som sviker?

Jag slutar nu och går och lägger mig.
Kanske jag vaknar och har nya referensramar? Kanske min granne vaknar och undrar varför han ligger i soffan? Kanske jag vaknar och undrar varför jag har skrivit ett inlägg i WebForum?

Faktum kvarstår dock:
Alkohol...

:birp