Dags för min första tråd. ;) Men om ämnet é bra, det är en annan sak, beror kanske på hur man ser det. Jag skulle i alla fall behöva lite hjälp, tror jag. Vänder mig kanske först och främst till tjejerna här, men även till killarna. kan behöva killars synvinkel oxå.
Va gör man? Hur vet man egentligen när ens känslor är äkta? Det är så här att jag är tillsammans med en jättegullig kille (Jonas) sedan drygt två månader, men för ca fyra månader sen tog det slut mellan mig och min förra kille. Konstigt nog känner jag näst intill inget för mitt ex.. hur kan det komma sig? Gick det inte fort med min "nya"?
Idag sa jag till Jonas att jag älskar honom. nu undrar jag dock om jag verkligen kan älska någon så fort? det känns dock väldigt rätt, har varit rädd för de känslorna men inte nå längre... é detta äkta?
hoppas på svar!
// Om det nu är någon som vill ha mer fakta så är det bara att fråga på. :)
Jag vet inte om dina känslor är äkta, det kan ingen svara på utom du själv. Kan inte du svara på det heller så vet ingen det, och då kan inte heller någon berätta det för dig.
Hur gammal är du?
Är man lite yngre, exempelvis i tonåren, så blir man lätt kär, men man älskar antagligen inte någon.
Man säger ju att vissa aldrig älskar i hela sitt liv, eller hur?
Jag tror inte att alla gör det, men jag tror att det är en hel del som blir kära och tror att de älskar någon.
Det är numera ett vanligare scenario, och således har skilsmässan uppfunnits.
Jag vet inte om du älskar denne Jonas, men jag tror att du tror att du älskar honom, och inte vet.
Jag har inte doktorerat inom ämnet, men jag tror att man måste vara ganska så säker på sin sak för att faktiskt älska någon.
Det finns ju dock ett test eller två att göra, varav ett jag kan såhär på rak höger.
Skulle du kunna tänka dig att leva livet ut med Jonas? Skaffa barn med honom? Barnbarn, bilda familj och släktträd? Skaffa hus och en liten jycke med honom?
Är svaret nej på samtliga frågor så kanske du inte älskar honom ändå.
Dock tror jag att det finns något som heter kärlek vid första ögonkastet av en anledning. Även så är nog de flesta inbillningssjuka och, som sagt, tror, att de älskar någon.
Ja, man kan älska en ny efter 2 månader.
Ja, man kan tappa alla sina känslor för sitt X på nolltid.
Ja, man ska följa sitt hjärta, men inte så att man sårar någon på vägen.
Regel nummer 1: Man kan älska människor i olika bemärkelser. Jag älskar min mamma, min bästa polare som är grabb och den flickvän som precis gjorde slut med mig och sen ångrade sig. Om du säger att du älskar någon; var försiktigt med de orden och se till att de verkligen betyder något. Om du känner att det så du känner, låt det vara så då. Regel nummer 2: Sätt aldrig din rädsla i vägen för dina känslor. Detta sa jag till min flickvän när hon var osäker på ifall det skulle fungera igen. Man kan vara rädd för vad som helst, hur som helst och när som helst. Rädsla för mig är något högst subjektivt som inte skall få styra ens liv eller handlingar. Känslor dock, är det vackraste vi har och är den del av sig själva som alldeles för få lyssnar på. Kort sagt; var inte rädd att börja om. Du är inte en sämre människa för det.
Att ge upp för sin rädsla är att nedvärdera sig som person. Man kan aldrig vara rädd för något annat än sig själv.
Jag kan ju på ett sätt förstå hur makili tänker, eftersom jag nästan är i samma situation. Bara nästan dock. :) Det är drygt två månader sen det tog slut med min senaste pojkvän, som även var min sambo, och man är rädd för att andra känslor ska börja dyka upp, rädd för att titta åt någon igen.
Men ändå så måste man ju hålla alla dörrar öppna, eller hur? Man ska nog hur som helst vara försiktig och ta det lugnt, absolut inte stressa in i något!
Vissa saker kan inte köpas för pengar, däribland kärlek, så ta vara på den!
makili: du säger att du älskar honom, känns det så starkt så är det kanske så. Som Rufus sa: det är bara du som vet - egentligen...
Vad är det som säger att 2 månader eller 4 månader eller nån annan viss tid måste gå innan man träffar en ny som man tycker mycket om?
Det kan man ju i stort sett göra dagen efter att man lämnat sitt x..
Frågan är ju bara om man är säker på att man har äkta känslor & inte använder den nye till att komma över den gamle?
Nej, kör på & tänk dig för.. Bara du kan veta hur det känns, men rannsaka dig själv! :)
Helt fel i min värld iaf.. Tänk dig NOGA för innan du får för dig att älska nån ny.. Det finns ett X därute som kan bli mer sårad!
Hon kan väl inte låta ett ex bestämma hennes liv heller, vad hjälper det honom? :q Nej, kör så det ryker, tänk inte så mycket, efterklok kan man vara sen.
NETwork: Den dagen du & din partner bestämmer att ni ska gå skilda vägar som vänner inser du hur korkat du utrycker dig i den här tråden... ;)
r) Har bägge parter blivit blåsta/bedragna/svikna etc av sitt X råder givetvis helt andra regler anser jag. Då ska man inte behöva bry sig i X:et alls! Men för den skull inte hämnas..
NETwork: Den dagen du & din partner bestämmer att ni ska gå skilda vägar som vänner inser du hur korkat du utrycker dig i den här tråden... ;)
Tjaa, jag befinner mig faktiskt i den situationen för närvarande... det är till och med så att hon redan har en ny trots att vi fortfarande bor tillsammans. Har inga problem med det. :) Ett ex är ett ex, det tjänar ingenting till att grubbla över vem, hur och varför. Jag menar, vad spelar allt för roll om 100 år.
När man är nyförälskad så har man så mycket känslor inom sig. Man är så kär, så kär och kan kanske inte beskriva sina känslor på något annat sätt än att man älskar någon. Jag tror också att man kan älska någon efter en så kort tid, bara det att när det gått längre tid så älskar man personen av andra anledningar. Först för att man är så himla lycklig och sen kanske för att man känner sig trygg med personen. Är det någon som förstår vad jag menar? Känns lite flummigt just nu. :) Det är så svårt att förklara sådana här saker.
Men, kör hårt! Tids nog så märker du ju om det är rätt eller ej. Lycka till! :)
Tar du den situationen lika bra som du utger dig att göra så är det ju bra..
Ja, det gör jag faktiskt. Nu har jag aldrig varit sådär himlastormande förälskad någonsin faktiskt så jag ska aldrig säga aldrig, en dag kanske jag faller hårt. Men jag tar lätt på saker, det har jag alltid gjort, det tjänar ingenting till att grubbla... det är väl både positivt och negativt, för egen del gör det mitt liv lite enklare, samtidigt kanske man upplevs som kall och känslolös (men det är inte sant).
Det där med "vad gör det om 100 år" är ett tänk som verkligen fungerar för mig. Om jag mår kasst över nåt så säger jag alltid till mig själv att "va fan, om 100 år..." så går det över på 100 sekunder istället. :) Jag menar bara att man kan inte låta sina ex styra ens liv, inte ens efter en dag! På samma sätt kan inte ett ex kräva en massa saker heller. Vad vinner du på det? Ok, tjejen var ett svin och svek dig... men då är det ju bara skönt att bli av med fanskapet.
Om 100 år är du & jag döda.. Jag lever nu, inte om 100 år.
Om du lever "nu" så borde ju ditt ex vara helt oviktigt?
Ömsesidig respekt är det som gäller, för mig!
SJälvklart! Men ibland så måste man få tänka på sig själv också...
NETwork » Det verkar som att du utgår ifrån scenariot att ditt ex har gjort något hemskt eller omoraliskt. Det behöver inte alltid vara så.
Om nu den kvinna, som du kommer att träffa och som du kommer att älska över allt annat i världen, gör slut med dig en dag, av kanske en så enkel anledning som en känslosvacka, gör det henne automatiskt till en dålig människa som man måste glömma bort direkt då? Du skulle alltså ge upp direkt och bara lämna det bakom dig?
NETwork » Det verkar som att du utgår ifrån scenariot att ditt ex har gjort något hemskt eller omoraliskt. Det behöver inte alltid vara så.
Nej, absolut inte! Jag har blivit dumpad många gånger (nåja så många tjejer har jag ju inte haft förresten ;) ) men jag tror aldrig att jag har upplevt att jag blivit sviken. Det var bara i mitt svar till Bire som jag underförstått skrev så eftersom det verkade som han blivit dumpat på ett svinigt sätt.
Om nu den kvinna, som du kommer att träffa och som du kommer att älska över allt annat i världen, gör slut med dig en dag, av kanske en så enkel anledning som en känslosvacka, gör det henne automatiskt till en dålig människa som man måste glömma bort direkt då? Du skulle alltså ge upp direkt och bara lämna det bakom dig?
Nej! Hon är antagligen en väldigt smart kvinna som inser att jag inte är något att ha... :) Och ja! Jag skulle ge upp direkt. Att böna och be är inte min grej, ett nej är ett nej, ofta brukar jag göra ett ja till ett nej bara för att jag har så dåligt självförtroende. ;)
Man bara vet, skulle mitt svar till dig bli. När man "bara vet" så ifrågasätter man det inte...det är så självklart att det är rätt att allt annat, och alla andra relationer man haft, bara framstår som konstigt/a.
Min bror var ihop med en tjej under många år, säkert 5-6 år, och alla trodde väl att hon var den rätta. Men Glenn var inte lycklig de sista åren och beslutade sig för att bryta upp. Det var jobbigt för han älskade henne, men dom kunde inte leva tillsammans eftersom dom var så olika.
På vägen hem från tjejen, mitt i bedrövelsen, så träffade han på en annan tjej som frågade efter en vägbeskrivning och blev omedelbart förälskad.
Mamma blev naturligtvis paff när Glenn kom hem lycklig som en liten gnu och menade att "så där kunde man inte göra". Gå från den ena till den andra bara på ett par timmar och dessutom hävda att man var KäR i den nya när man nyss grubblat över kärleken till den förra... Stackars mamma.. ;)
I vilket fall...
Glenn brukar säga att han visste redan första gågen han träffade Anna att det var HON. Nu har dom varit lyckligt gifta i 13 år.
Så...man ska nog följa sitt hjärta och skita i vad andra säger och tycker. När man VET så VET man...
273 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e
