Jag fotograferar med en 35 mm systemkamera och har hittills använt negativ färgfilm. Bilderna får jag sedan på CD. Jag redigerar dem i Photoshop och lämnar in de bra bilderna för kopiering.
Några frågor:
- Vilken upplösning skall bilderna på CD:n ha för att ingen (jag menar INGEN) kvalitetsförlust skall ske. (Helst hade jag använt mellanformat om det inte varit så dyrt och jobbigt) Olika butiker läser väl in bilderna med olika upplösning?
- Sker det alltid kvalitetsförluster då bilder sparas i JPEG jämfört med TIFF? Antag att vi använder JPEG med liten kompression.
- Funderar på att använda diafilm istället för negativ färgfilm p g a kvalitetsskillnaden. Är denna märkbar när man får bilder på CD?
Hmm, i de butiker jag anlitat så har bilderna kommit tillbaka i 1450*963 pixlar alt 1536*1024. Räcker det verkligen för att behålla alla detaljer och nyanser?
- Vilken upplösning skall bilderna på CD:n ha för att ingen (jag menar INGEN) kvalitetsförlust skall ske. (Helst hade jag använt mellanformat om det inte varit så dyrt och jobbigt) Olika butiker läser väl in bilderna med olika upplösning?
6000 x 4800 @ 72 dpi tror jag.
- Sker det alltid kvalitetsförluster då bilder sparas i JPEG jämfört med TIFF? Antag att vi använder JPEG med liten kompression.
När du sparar i kameran: ja. Om du kräver absolut högsta upplösning är det TIFF som gäller (och hur ofta är det?).
- Funderar på att använda diafilm istället för negativ färgfilm p g a kvalitetsskillnaden. Är denna märkbar när man får bilder på CD?
Beror väl på vad du ska använda dem till. Jag skulle köra på negativfilm eftersom du kan "få tillbaka" mer information ur ett under/överexponerat neg än dia/reversalfilm. Kvalitéstsskillnaden är väl minimal med dagens emulsioner.
Nu är jag kanske ute och cyklar lite...men räcker det verkligen med 72dpi? Ett orginaldia har väl en upplösning som duger för tryck, och det gör inte 72dpi.
Det är nog lite förvillande om man anger upplösningen som 6000x4800@72dpi. Det skapar ju en bild av att upplösningen alltid är 72dpi för den bilden. I själva verket är det intressanta att bilden är på just 6000x4800 punkter totalt. Det styr sedan hur stor bild man kan skriva ut med ett givet dpi. Det är ju egentligen först när bilden faktiskt visas på ett eller annat sätt som antal dpi verkligen är intressant.
Det är ju egentligen först när bilden faktiskt visas på ett eller annat sätt som antal dpi verkligen är intressant.
Både och. Om du tar en bild på en fågel och kameran fångar den i 0,000001 dpi kommer ju fågeln att vara en stor klump med pixlar bland dessa övriga 6000 x 4800. Så DPI är egentligen viktigt att ange både "innan" och "efter".
Jag skulle köra på negativfilm eftersom du kan "få tillbaka" mer information ur ett under/överexponerat neg än dia/reversalfilm. Kvalitéstsskillnaden är väl minimal med dagens emulsioner.
Minimal? Då ska det ha hänt mycket med filmen de senaste fem åren. Jag är inte så uppdaterad på filmfronten, men för fem år sedan var det stor skillnad. Visserligen är det rätt det du säger om över- underexp, men vem exponerar fel ;-)? Då tar jag och alternativexponerar istället.
Känns som UlfT har mer rätt om upplösning, i a f om man plåtar analogt...
Det är ju egentligen först när bilden faktiskt visas på ett eller annat sätt som antal dpi verkligen är intressant.
Både och. Om du tar en bild på en fågel och kameran fångar den i 0,000001 dpi kommer ju fågeln att vara en stor klump med pixlar bland dessa övriga 6000 x 4800. Så DPI är egentligen viktigt att ange både "innan" och "efter".
Jag får inte ihop det där. Vad menar du med dpi "innan"? Den enda dpi "innan" som jag kan komma på, är upplösningen på ccdn. Anta för enkelhetens skull att ccdns långsida är 1". Då måste dpi "innan" i så fall vara 6000dpi. Då vet vi det, men på vilket sätt är det egentligen intressant? Det viktiga är ju egentligen bara att bilden är just 6000x4800. Dpin beror bara på hur stor ccdn är.
clarkbones skrev:
Minimal? Då ska det ha hänt mycket med filmen de senaste fem åren. Jag är inte så uppdaterad på filmfronten, men för fem år sedan var det stor skillnad.
Det är fortfarande stor skillnad. Du har även väldigt stora skillnader mellan olika filmkänsligheter än idag. Fotograferar jag med negativ färgfilm är ISO100 ok. ISO200 blir på tok för grynigt redan när man förstorar till vanlig 10x15cm-kopia. Trots detta propagerar folk för att man ska gå över till ISO400. Vill man projicera bilden på en stor duk, då behöver man verkligen den extra skärpan som dia ger utöver negativ.
Jag får inte ihop det där. Vad menar du med dpi "innan"? Den enda dpi "innan" som jag kan komma på, är upplösningen på ccdn. Anta för enkelhetens skull att ccdns långsida är 1". Då måste dpi "innan" i så fall vara 6000dpi. Då vet vi det, men på vilket sätt är det egentligen intressant? Det viktiga är ju egentligen bara att bilden är just 6000x4800. Dpin beror bara på hur stor ccdn är.
Okej, jag syftade på film, men vi kan ta digitalkameror också. DPI (eller LPI är ju mer korrekt) är alltid 72 på dessa kameror. DPI anger, tillsammans med storleken, upplösningen. 6 000 x 4 800 @ 72 dpi kan vara lika mycket som 1 500 x 1 200 @ 1200 dpi (detta stämmer förmodligen inte, jag bara tar exempel för att visa nu!).
När man scannar är det ju viktigt att välja rätt upplösning på den bild man vill använda. Det gäller både in och ut (eller utskrift då förstås). Scannar du i 0,0001 dpi måste bildstorleken vara gigantisk (kanske 600 000 x 800 000). Däremot om du scannar in bilden i 12 000 dpi kanske den bara behöver vara ett antal pixlar bred. Observera att detta gäller för tryckta medier. Datormonitorer är ju alltid 72 dpi.
Angående dia vs. negativ:
Det är nog så att dia är bättre.
[r] Med andra ord kan man inte säga att exempelvis 2 000 x 3 000 pixlar är "bra" upplösning om man inte vet antalet linjer per tum. Digitalkameror däremot är, som jag skrev, standardiserade till 72 dpi så det är ju inga problem att säga så. Men scannrar man själv så får man ju sätta dessa värden själv och då gäller det att veta hur det hänger ihop när man ska skriva ut sedan.
Nä, nu ska vi inte förvirra oss ännumer... DPI och LPI används i TRYCK medan PPI används i digitalfotografi.
Dvs DPI (dot per inch) är vad man håller på med när man tar fram bilder för tryck. Oftast då ska DPI vara det dubbla av LPI (lines per inch - rastertätheten) så har du en tryckpress som trycker på 150 LPI raster så behöver din bild vara i rätt storlek (cm) och 300 DPI.
Begreppet linjepar per tum eller vilken annan enhet som helst, kan faktiskt användas för film i kameran.
Ett linjepar=en vit och en svart linje bredvid varandra.
Syftet är då att fastställa upplösningen i kamerans totala system (optik+film). Jag kan försäkra er alla om att upplösningen brukar vara avsevärt mycket bättre än 72 linjepar per tum på ett normalt negativ. Man skulle inte få några användbara bilder annars, då de inte skulle ha högre upplösning än 72x108 linjepar, eller översatt till pixlar, 144x216, alltså 144 dpi på en bild. Men nu har man ju betydligt högre upplösning.
För att krångla till det hela brukar man tala om något som kallas MTF (Modulated Transfer Function). Då säger man inte bara att man har en upplösning på ett visst antal linjepar. Man säger även hur bra den upplösningen återges. I slutändan har man ett diagram med en så kallad MTF-kurva där värdet 1 betyder att upplösningen behålls helt, och värdet 0 betyder att upplösningen inte syns alls, dvs man har nått den maximala gränsen för systemets upplösning. För ett normalt optiskt system ligger kurvan nära 1 vid låga upplösningar, och avtar ner mot 0 för höga upplösningar. Vilken total upplösning kan då systemet klara? Det beror på vilka krav på kontraster man har.
I praktiken påverkar både optik och film MTF. De stjäl båda lite av upplösningen. Digitala kameror krånglar till det hela genom att introducera så kallad "falsk upplösning". När linjeparen är finare än vad ccdn förmår återge, då återger ccd något som tycks vara ganska grova linjepar som egentligen inte alls avbildas.
Pace skrev:
Datormonitorer är ju alltid 72 dpi.
Det tror du bara ;) På min monitor kan jag själv välja upplösning. Jag har för mig Apple valde att standardisera kring 72 dpi för sina skärmar, medan pc-datorer i allmänhet hade lite högre upplösningar. Det är möjligt att man bör försöka hålla sig till 72 dpi om man gör mycket layout på datorn.
Ok, fast LPI är inte samma som Linjepar. Bara så vi har det utrett.
När det gäller monitorer var det Apple som införde standarden 72 dpi medan det på PC fanns 96 dpi. Windows kompenserade då sina typsnitt för att få WYSIWYG pga den högre upplösningen. Så när bildskärmstillverkarna gick över till standarden 72 dpi (även om du kan ställa in annat själv) så hängde inte Windows med utan kompenserar fortfarande för 96 dpi.
Om jag inte är helt ute och cyklar, utgick Apple från ett gammalt historiskt mått, Pica, när de bestämde standarden 72 dpi. Det går 72 pica på en tum. För att fortsätta lite ot :)
Njae, däremot användes Pica punkter istället för Cicero punkter i diverse grafikprogram, bland annat PageMaker som var först ut på redigeringsmarknaden. Detta gjorde att många typografer i Europa blev väldigt irriterade då Pica punkter är mindre än Ciceropunkter (en Ciceropunkt är väl typ 0.377 mm eller nåt sånt). Det har inget med skärmupplösningen att göra.
DPI (eller LPI är ju mer korrekt) är alltid 72 på...
Tryckmedier är däremot inte mitt område, det har jag ingen aning om. :e
UlfT om 72 dpi upplösning på skärmar skrev:
Det tror du bara På min monitor kan jag själv välja upplösning. Jag har för mig Apple valde att standardisera kring 72 dpi för sina skärmar, medan pc-datorer i allmänhet hade lite högre upplösningar. Det är möjligt att man bör försöka hålla sig till 72 dpi om man gör mycket layout på datorn.
Okej. Visste faktiskt inte att det andra värden på datormonitorer. Jag är väl för insnöad i film/videovärlden. :e
[r] Bara det går att skriva manus, surfa på wF och redigera video på datorerna så är jag glad! :birp
290 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.6fe65c25
