Frågan#1
Ja,
nån som vet vad det mänskliga ögat kan tänkas ha för brännvidd?
Om man nu överhuvudtaget kan jämföra ett öga och ett objektiv på det sättet?
Ögats brännvidd
13 svar · 896 visningar · startad av Folkbitar
Äsch, det var ingen bra sida (som svar på din fråga). Här är en bättre: http://www.medocular.se/ogonfakta/vetenskap/pupillstorlek/
Några siffror såg jag inte på dessa sidor. Men brännvidden bör vara ungefär så stor som ögonglobens diameter (vad nu den är). Linsen sitter ju långt framme i ögongloben, och linsen ska fokusera strålarna mot näthinnan som är längst bak i globen.
Det framgår av bilden med linsens ljusbrytning att brännvidden är just det du skriver och därmed beroende av ögats exakta storlek, alltså olika från människa till människa.
Jag har för mig att man brukar säga att ett 50mm objektiv på en systemkamera är det som kommer närmast ögats bränvidd och perspektiv. Är därför 50mm benämns som normaloptik till skillnad från vidvinkel eller tele.
Bendro skrev:
Jag har för mig att man brukar säga att ett 50mm objektiv på en systemkamera är det som kommer närmast ögats bränvidd och perspektiv. Är därför 50mm benämns som normaloptik till skillnad från vidvinkel eller tele.
Verifierar.
Det gäller alltså 50 mm på ett 135-plan.
Tack för alla svar :-)
Bendro skrev:
Jag har för mig att man brukar säga att ett 50mm objektiv på en systemkamera är det som kommer närmast ögats bränvidd och perspektiv. Är därför 50mm benämns som normaloptik till skillnad från vidvinkel eller tele.
Nej. 50 mm benämns som normaloptik därför att det är ett jämnt tal som kommer nära definitionen för begreppet "normaloptik". På en småbildskamera skulle normaloptiken egentligen vara 43 mm om man gick strikt efter definitionen. Normaloptik ska alltså ha en brännvidd lika stor som diagonalen på negativformatet.
Källa: http://www.biox.kth.se/kjellinternet/fototenta.2004.3.PDF
Med normaloptik menar man ett objektiv vars brännvidd är ungefär lika med diagonalen på filmrutan (eller CCD-sensorn).
Vad som kommer närmast ögats brännvidd, vete sjutton. Om man tänker efter hur mycket man egentligen ser, ser man ju bara skarpt i ett pyttelitet fält, betydligt smalare än det som täcks av ett normalobjektiv. Men räknar man med det man ser suddigt, ser man faktiskt betydligt vidare än ett normalobjektiv. Jag känner dock igen den där definitonen du nämner. Frågan är var den kommer från egentligen. Jag kan inte se att det går att dra någon skarp gräns för synfältet som sammanfaller med någon slags normaloptik.
UlfT skrev:
Nej. 50 mm benämns som normaloptik därför att det är ett jämnt tal som kommer nära definitionen för begreppet "normaloptik". På en småbildskamera skulle normaloptiken egentligen vara 43 mm om man gick strikt efter definitionen. Normaloptik ska alltså ha en brännvidd lika stor som diagonalen på negativformatet.
Och varför heter det "normal"? Jo, för att det liknar vårt eget seende.
UlfT skrev:
Vad som kommer närmast ögats brännvidd, vete sjutton.
Som sagt, 50 mm på 135-film. ;)
UlfT skrev:
Om man tänker efter hur mycket man egentligen ser, ser man ju bara skarpt i ett pyttelitet fält, betydligt smalare än det som täcks av ett normalobjektiv. Men räknar man med det man ser suddigt, ser man faktiskt betydligt vidare än ett normalobjektiv. Jag känner dock igen den där definitonen du nämner. Frågan är var den kommer från egentligen. Jag kan inte se att det går att dra någon skarp gräns för synfältet som sammanfaller med någon slags normaloptik.
Givetvis är det totalt omöjligt att påstå att ett objektiv producerar samma resultat som våra ögon, men perspektiv som ett 50 mm objektiv ger (med 135-film) är det som är närmast vårt seende.
Normaloptikens brännvidd på andra format kan man sedan matematiskt räkna ut genom förhållandet, men det är inte själva uträkningen som är definitionen för normaloptik.
Pace skrev:
Givetvis är det totalt omöjligt att påstå att ett objektiv producerar samma resultat som våra ögon, men perspektiv som ett 50 mm objektiv ger (med 135-film) är det som är närmast vårt seende.
Du menar att det är perspektivet som är den springande punkten. Visst brukar man använda begrepp som vidvinkelperspektiv och teleperspektiv. Men det anser jag är missledande. I själva verket beror perspektivet på avståndet. Sedan är det så att man använder olika objektiv beroende på avståndet till föremålet man fotograferar. Därav de olika perspektiven.
Om du fotograferar något avlägset med ett 50-mm-objektiv, och sedan beskär bilden så att du får en del som motsvarar det utsnitt du skulle ha med ett 300-mm-objektiv, då kommer du i ditt utsnitt faktiskt ha samma perspektiv som om du faktiskt hade använt ett 300-mm-objektiv. Låt vara att bilden kommer vara betydligt kornigare. Men perspektivet är detsamma. Se gärna vad de skriver om perspektiv contra avstånd här: http://vallcom.com/arleklint/fs-kurs/teori2.pdf
Alla brännvidder, såväl vidvinkel som tele, ger exakt samma perspektiv!
Kolla även svaret på uppgift 3 i denna KTH-tenta: http://www.biox.kth.se/kjellinternet/fototenta.2002.1.PDF
Alltså, brännvidden har inget med perspektivet att göra. Vi bara luras att tro det därför att vi väljer brännvidder beroende på avstånd. Därmed är perspektivargumentet inte giltigt för resonemanget om normalbrännvidd.
Det UlfT skriver om perspektiv och nrännvidd är helt rätt, ett 400mm-objektiv blir vidvinkel bara filmrutan är tillräckligt stor. Samtidigt är det ju så (vilket UlfT också indirekt påpekar) att man upplever (luras att uppleva) skillnad i perspektiv mellan olika brännvidder om man INTE ändrar beskärning, utan betraktar hela den bild kameran ger. Och där tror jag att svaret på vad som kommit att kallas "normal" finns.
Någon gång i fotografins forntid har någon lagt märke till att en viss brännvidd vid ett visst bildformat ger "normalt" perspektiv vid användande av hela den fotograferade bilden. Sedan har denne någon funderat vidare och upptäckt att den brännvidden stämmer hyfsat med längden på diagonalen hos bildrutan (negativet, diat), och använt det som definition.
Sedan är det ju en helt annan sak vad som i verkliga livet är normaloptik. På systemkameror sitter väl fortfarande ett 50mm-objektiv som normal, men de flesta kameror med fast brännvidd har väl närmast motsvarande åtminstone "lätt vidvinkel". Så att alla i soffan skall komma med på bilderna från kalaset. För paparazzi är väl vad vanligt folk kallar extremt tele det normala ;)
Hmm, nu ska vi se om jag kan skriva inlägg här, gick av någon anledning inte i går...
UlfT: Det är sant det du skriver och det får mig att tänka om när det gäller vad som anses "normalt" eftersom det är svårt att mäta ögats egenskaper.
Vad som däremot är klart, om det inte är perspektivet, är att det måste vara bildvinkeln som är det som motsvarar ögats seende. ;) Och den torde vara konstant så länge förhållandet filmplan/brännvidd är proportioneligt, som du skrev.