Tänkt dig t.ex. en bild som bara tonar från helt vitt till helt svart, och att du ska trycka bilden på papper. Det kräver ju att tryckpressen i så fall måste innehålla ALLA nyanser av grått, dvs tiotusentals (eller fler). Det går ju inte.
Därför har man lärt sig att lura ögat genom att dela upp bilden i en jävla massa svarta prickar som är olika stora och som sitter med olika mellanrum. Är prickarna små och sitter med stort mellanrum, så ser vi det på avstånd som ljusgrått. Är prickarna stora (och kanske t.o.m. går i varandra) så ser vi det som mörkgrått.
Sen kan man utveckla användningen av raster och t.ex. göra tryck med bara fyra färger så att det ser ut som avsevärt fler m.m.
Kolla gärna wikipedia (engelska och svenska versionen)
Jag kan bara fylla på Danne Vs inlägg med att det finns flera typer av raster där placeringen av punkterna i förhållande till varandra avgör typen av raster. Som Danne säger har bilder ofta fler färger än svart i sig. En variant är då att lägger varje färg som en massa rader av punkter (avståndet mellan dessa rader mäts i linjer per tum (lpi) och är ett sätt att bestämma upplösningen på rastret). Varje rad av färger kan sedan förskjutas ett antal grader. Detta kan i sin tur skapa moiré-effekter, vilket man kan minska effekten av genom att använda stokastiskt raster där punkterna istället är "slumpvis" placerade.
Enheten som skapar rastret kallas rip, vilket är en förkortning för Raster Image Processor.
254 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2