Ja, alla verkar ha varit med om någon gång att det gör ont när man andas. Ju djupare andetag, desto ondare. Sebbe säger att man säger att det beror på att man har fått vatten i lungorna.
(från wikipedia) Ödem, svullnad på grund av ansamling av vätska i vävnaderna. Ödem uppstår när det osmotiska trycket i kapillärerna understiger det hydrostatiska trycket i kapillärerna. Därmed finns det ett nettoflöde av vätska ut i vävnaden.
Du kan pröva ett knep som jag fick mig till råds för många år sedan. Veva med armen. D.v.s. låt den gå som en propeller, börja i rakt nersträckt läge, lyft den rakt framåt, upp och därefter ner på baksidan av kroppen. Då brukar det släppa.
Det beror med största sannolik INTE på att man fått vätska i lungorna, vilket benämns pleuravätska eller hydrothorax.
Skulle snarare tro att revben (som ligger an mot pleurasäcken och där den sistnämnda är rikligt innerverad och därmed smärtkänslig) på något sätt retar.
Ett liknande fenomen (som dock inte är aktuellt här) är spontan pneumothorax (då revben punkterar lungan och luft flödar in i pleura). Drabbar företrädesvis yngre, smala män. Tillståndet är oftast inte allvarligt, utan kan läka av sig själv. Symtom som kan uppkomma är smärta vid djupandning och att det känns "tungt" att andas.
Beror på vad du menar med stressrelaterat. Om du menar psykisk stress så kan det inte vara ensam faktor. Däremot så är det en mekanisk stress som är mest sannolik.
Och nej, jag titulerar mig inte dr i andra sammanhang. =) Inte ännu i alla fall (är dock inte alltför långt kvar).
Har för mig att det kan bero på att hjärtklaffarna(?) klibbat ihop sig också. Men så är det ytterst tillfällig smärta, och det gör inte alls speciellt ont, egentligen. Jag råkar ut för detta ibland nån gång eller några gånger per år och brukar hålla andan och spänna ut bröstet för att bli av med "besväret". Efter cirkus en sekund eller så brukar man känna att det liksom klibbar ifrån sig och vips är problemet borta.
Hjärtklaffarna är förmodligen ganska oskyldiga. Om de nu hade "klibbat ihop sig", som man med lite fantasi kan säga att de gör när man t ex har endokardit (bakteriehärdar på klaffarna, vilket är allvarligt), så går det inte att lösa med att man håller andan och spänner bröstet.
Jag har för övrigt känt samma sak ("övergående stickande smärta i bröstet vid djupandning") vilket har gjort att jag funderat extra mycket på detta tillstånd och därmed kände mig tvungen att registrera mig för att enbart svara på denna fråga. =)
Aha, jag hade för mig att jag hörde att det var hjärtklaffarna på ett sånt där hej-jag-är-läkare-och-kommer-besvara-tittarfrågor-program på tv. Att det skulle vara hjärtklaffarna behöver ju inte stämma - jag kommer säkert ihåg fel eller blandar ihop det med nåt annat. Det skulle i varje fall vara rätt vanligt och inte vara farligt. Är det detta fenomen det skrivs om i tråden eller är det något helt annat?
Vad jag har hört (och upplevt som en stark smärta en kortare stund, omkring 5 sekunder eller så, oftast inte mer) så ska det kunna vara så kallade "dubbelslag" när hjärtat antingen slår ett extra slag "ur takt" så att säga eller hoppar över ett slag.
Detta gör inte måttligt ont, utan får mig att typ rulla ihop mig till en boll och knipa ihop ögonen så hårt det bara går. Har varit hos läkare för detta men de säger att det är helt normalt och inget att oroa sig för.
Vad jag har hört (och upplevt som en stark smärta en kortare stund, omkring 5 sekunder eller så, oftast inte mer) så ska det kunna vara så kallade "dubbelslag" när hjärtat antingen slår ett extra slag "ur takt" så att säga eller hoppar över ett slag.
Detta gör inte måttligt ont, utan får mig att typ rulla ihop mig till en boll och knipa ihop ögonen så hårt det bara går. Har varit hos läkare för detta men de säger att det är helt normalt och inget att oroa sig för.
Den smärta jag tänker på kan vara upp till någon minut i värsta fall och känns som en stickande/skärande känsla från ena sidan av torso och som sprider sig ut i olika riktningar (för mig ofta upp i axeln). Ju tyngre inandning desto starkare smärta.
Det kriko beskriver brukar i fikonterm benämnas "SVES" eller supraventrikulära extraslag. Detta är att betrakta som ett normaltillstånd, då de flesta människor känner detta av och till.
Dock har jag inte hört någon beskriva att man "löser det" genom att "rulla ihop till en boll och knipa ihop ögonen", vilket får anses som originellt. =)
286 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e