Detta med oengagerade lärare och
stökiga lektioner kommer jag ihåg från min egen grundskoletid. Det har även förekommit på gymnasiet (bl.a snöbollskastning under vissa lektioner).
Min åsikt är att skolan måste bli mer individanpassad.Det är alldeles för mycket "malltänkande" i dagens läge.
Den bästa lösningen vore att skolan tog till vara på elevernas specialbegåvning och hjälpte till att utveckla den. Dessutom tror jag att mer målinriktade utbildningar längre ner i årskurserna skulle behövas.
Jag kan ta ett exempel:
jag är intresserad av arkitektur och brukar ofta ta fram ritningar m.m. Har skolan uppmuntrat detta? Nej, nej, nej. Det har istället varit det gamla vanliga pratet: "Det där får du vänta med till högskolan....nu gör vi detta istället".
Detta har i stort sett gjort att min studiemotivation varit dålig under grundskoletiden och en del under gymnasiet. Jag har trots det kämpat på, men det är mycket tråkigt att hela tiden få reda på att "nivån är för hög - sådant läser man på högskolorna" och konstatera att mina intressen inte uppmuntrats.
Lösningen på detta är helt enkelt att kombinera de vanliga ämnena med målinriktning och mjuka upp systemet
med "årskurser". Det bästa vore att helt enkelt sätta ihop klasserna efter de studerandes nivå och på det sättet kunna hjälpa de som har problem på ett effektivt sätt, samtidigt som duktiga elever stimuleras. Idag fungerar inte det, eftersom alla ska vara lika.
En elev i årskurs 7 som har kunskaper inom ett ämne motsvarande årskurs 9 bör få läsa på 9:ans nivå eller på ännu högre nivå om det är lämpligt.
Jag tror även på en integrering av gymnasiet och högskolan genom att göra det möjligt för begåvade att läsa på högskolenivå på ett tidigt stadium. Har man kunskaper motsvarande ett högre skolstadie är det olämpligt att trycka ner dem med att säga "nej, det där får du vänta med i några år till...". Istället bör en sådan elev få läsa på högre nivå.
För mig som redan i unga år varit klar med vad jag vill arbeta med har skoltiden irriterat mig just p.g.a avsaknaden av stimulans och utveckling av intressena.
Enligt min åsikt måste därför skolan kursinriktas redan från grunden och bygga på en bas med viktiga kärnämnen såsom matematik, svenska, engelska, historia m.m samt möjlighet att specialinrikta sig mot teknik, biologi m.m från högstadiet och framåt. Ideallösningen i mina ögon skulle vara:
1. Grundskola fas 1 (1 - 6) där eleverna lär sig de viktiga baskunskaperna inom olika områden.
2. Grundskala fas 2 (7 - 9). Denna del bygger på grundläggande målinriktning där det går att rikta sig mot biologi, teknik, konst, musik m.m. Inriktningen
betyder att man börjar målinriktad utbildning som sedan leder till en examen inom det valda området (efter att alla delmoment klarats av, d.v.s gymnasie och
högskola). Inriktningen baseras på intressen och specialkunskaper bl.a. För de som inte vet vad de vill bli finns en generell linje att välja.
3. Gymnasium: målinriktad skola där det går att rikta sig mer specifikt mot t.ex arkitektur, medicin etc. Detta betyder att man börjar läsa på helt målinriktade
utbildningar som på gymnasiet börjar från grunden. T.ex Arkitekt Grund.
4. Högskola. Direkt fortsättning på gymnasiets målinriktade utbildning, där man fortsätter att läsa den inriktning som valdes på gymnasiet. Allt är tydligt
målinriktat och vid avgång är man färdigutbildad inom det valda området. Högskolan och gymnasiet är tätt integrerade, vilket innebär att eleverna kan läsa ämnen på gymnasie- och högskolenivå samtidigt och därmed klara sin utbildning snabbare. Ex. kan en elev läsa biologi på högskolenivå och matematik på gymnasienivå t.ex för att det ska gå att uppmuntra begåvningen.
Blir det möjligt att läsa på detta sätt blir det helt enkelt roligare att studera, eftersom det fungerar om man känner sig motiverad och intresserad.
Får man utveckla sina specialkunskaper tidigt inom skolan blir studieresultaten garanterat bättre än om man känner sig utanför och inte passar in. Skolan måste
bidra till att utveckla intessen, eftersom de är en mycket bra grund att bygga på. Understimulans är inte bra.
Vad menar jag med målinriktning?
Jo, det betyder att utbildningen är byggt för att ge examen inom det valda området. T.ex ska det innebära att jag, om jag läser detta blir utbildad arkitekt, grafiker eller vad det nu kan vara. En sådan utbildning ska innehålla de ämnen som är relevanta för det utsatta målet. Ämnen som inte berör det valda området ska inte förekomma, eftersom utbildningen ska riktas mot målet.
De generella "lite av varje"-utbildningarna ska ske på grundskolan fas 1 där man läser olika ämnen som ska "allmänbilda". Det innebär historia, samhällskunskap m.m. Den målinriktade utbildningen ska inte innehålla något av detta. Ex. ska en person som läser till grafiker slippa en massa samhällskunskap och liknande utan inrikta sig på målet.
Fördelen med målinriktade utbildningar är att det blir möjligt att tidigt börja läsa det man är intresserad av, istället för att tryckas ner med prat av typen "det får du läsa på högskolan....". Högskolorna ska inte vara det enda stället där målinriktning finns. Det ska istället finnas, som jag nämnt, redan i grundskolan (7 - 9) och gymnasiet.
En skola som på detta sätt ger eleverna möjlighet att bygga på sina intressen får ett betydligt bättre resultat när man jämför med dagens system.
En annan nackdel med dagens system, där målinriktning saknas, är att begåvningar slösas bort. Har man fallenhet för ett visst område riskerar det att förstöras då eleven inte är lika duktig i religion eller andra ämnen. Ett exempel på detta kan vara:
Lars är mycket intresserad av datorgrafik och har stora kunskaper inom det området. I skolan får han ingen stimulans, eftersom hans begåvning bortförklaras med "nej, det där läser man på högskolan, nu måste du göra uppgifterna i hemkunskap". Lars, som läser årskurs 9 är understimulerad och har medelmåttiga betyg i ämnen såsom religion, hemkunskap, men goda i matematik och svenska, samt bild. Han vet att andra elever som har högre betygsmedelvärde har större chanser att läsa vidare på de utbildningar som han tack vare sina kunskaper har större möjligheter att klara.
Några år senare är det dags att söka in till högskolan. Lars har klarat sig genom gymnasiet, men även där har det varit stor skillnad inom olika ämnen och det grafiska kunnandet har tryckts ner. Peter, däremot, som knappt kan rita en kub har klarat kringämnena bra och har större möjligheter att komma in på högskolan (för att läsa konstinriktat) än Lars, som egentligen skulle klara det bättre.
Jag tror att denna beskrivning illustrerat problemet: specialintressen och goda kunskaper inom ett område riskerar att slösas bort av skolan, just p.g.a det rent *idiotiska* systemet.
Naturligtvis ska man ha betyg, men däremot måste intressena värderas högre. Med målinriktning blir Lars historia annorlunda:
Lars har klarat sig bra i grundskolan fas 1 och fått hyfsade betyg i de olika ämnena där. I vissa, som t.ex bild har de varit höga, medan det varit lägre i andra. När han ska börja i fas 2 (högstadiet) väljer han direkt den förberedande målinriktningen konst. Där trivs han och får visa sin begåvning inom grafiken. Han kan koncentrera sig på sitt intresse, eftersom betygen inte tyngs ned av icke-relevanta ämnen (irrelevanta för det han vill bli). Lars klarar de sista åren i grundskolan galant och har höga betyg i sina konstämnen. På gymnasiet läser han vidare och får t.o.m studera på högskolenivå p.g.a sina stora kunskaper han har inom konst/grafik.
Peter däremot läser till samhällsvetare på sin målinriktade utbildning och får stimulans på sitt område. Han har samma möjligheter som Lars att läsa på högskolan, men på ett annat område.
Jag anser att betygsmedelvärden inte ska användas för att ranka elever, istället ska man titta på de betyg som gäller de ämnen som behövs på den givna utbildningen. Med tidig målinriktning har alla möjlighet att läsa sina respektive områden, utan att tyngas ner av sämre betyg i kringämnen. Det är slut med att medelmåttig samhällskunskap riskerar att sänka en grafiker eller att dålig idrott drar ner möjligheterna för en samhällsvetare.
Istället värderas betygen till gymnasiet efter resultatet på inriktningen i fas 2 och till högskolan efter kunskaperna inom t.ex Arkitekt Grund (i arkitekt-relaterade ämnen).
Det vore trevligt att höra andras åsikter om dessa idéer. Ska vi ha en målinriktad skola där specialbegåvning lönar sig eller ska det fortsätta som idag med understimulans och problem?
------------------
Intresserar sig för debatter om olika saker
Förslaget som sådant är det inget större fel på, men det som jag misstänker kommer hända är att det kommer satsas mer stålar på inriktningarna och att den generella linjen kommer i skymundan. Det vore vansinne!
Tycker dessutom att tanken på att rikta in sig på ett yrke så tidigt som i högstadiet är lite smågalet. Arbetsmarknaden av idag svänger kraftigt och skolsystemet har inte en chans att hinna utbilda som det är i dag - hur blir det då i framtiden?
Visst, systemvetare, läkare och liknande har säkert framtiden tryggad, men byggare som var ett "säkert kort" på 80-talet fick en rejäl smäll i början av 90-talet när fastighetskraschen kom och nybyggnationen avstannade nästan fullständigt. I bekantskapskretsen var det många yngre byggare som inte hade någonting att falla tilbaka på och gick arbetslösa medan de äldre hade olika kunskaper och kunde hanka sig fram som bilreparatörer, bagare och så vidare.
Angående det där om att betygen slår snett när man är intresserad av ett visst ämne och de andra ämnena sjunker: det är därför Högskoleprovet finns! En andra chans att ta sig in om betygen inte räcker till.
Alltså inget ont om själva förslaget i sig, men glöm för faan inte bort (och dissa inte) de som inte vill välja så tidigt! ;)
Red: Borde inte det här passa bättre under Politik?
------------------ To be or not to be - that's not a question!
Jag känner faktiskt igen mig till viss del i ditt något långa inlägg, Ilyushin. Mina "ämnen" var elektronik, programmering och organisk kemi. Fick noll uppmuntran, snarare tvärtom, förutom några speciallektioner i kemi. Jag tröttnade, fick genomgående dåliga betyg utom i kemi och började jobba direkt efter nian istället. Nu har iofs skolsystemet ändrats sen dess, men man borde kunna införa någon form av fria val under högstadiet. Utöka "fritt valt arbete" och ge mer resurser i detta. Kanske ett par tre timmar i veckan eller så. Verkar som om skolan blivit sämre nu för tiden i detta avseende.
För det första är det inget fel på långa inlägg, det står mycket vettigt i det som Ilyushin skriver om man tar sig tiden att läsa det.
Jag håller med om det mesta men tror också att det bör finnas versioner eller vad man nu ska kalla det för de som inte alls vet vad de vill eller inte har någon talang (som de kommit på ännu iaf).
Men faran med dagens skola är ju just att man trycks ner och det man brinner för tas inte ens upp i något ämne...Mer självständighet och individutveckling krävs i den svenska skolan.
------------------
"Den som kommer med dåliga argument bekämpar man bäst genom att låta honom prata på" //Alec Guinness
Kan bara instämma. Grund- och gymnasieskolan måste börja fokusera på individerna, istället för att fungera som någon sorts såll för att få fram de allra bästa plugghästarna som man sedan låter läsa högre utbildningar.
(Lite orättvis bedömning av dagens skola, kanske. Men så är det ju i praktiken.)
Jag anser att en generell linje förutom de målinriktade ska finnas. De som är tveksamma kan läsa den linjen som har diverse ämnen i stil med dagens skola. Det gör att de osäkra kan läsa som vanligt och sedan välja i gymnasiet. Min idé är helt enkelt: de som brinner för något etc ska kunna rikta in sig från högstadiet. Den obligatoriska allmänbildningen i skolan ska tas upp i fas 1 (1 - 6) och fortsätta för de som är osäkra. Jag menar därmed inte att de som inte bestämt sig ska råka illa ut, tvärtom, men att skolan måste ha både generella utbildningar och inriktade att erbjuda.
De målinriktade utbildningarna behövs, just för att alla ska få samma chans istället för att bli bortslösade på det sätt som sker idag.
------------------
Intresserar sig för debatter om olika saker
istället för att fungera som någon sorts såll för att få fram de allra bästa plugghästarna som man sedan låter läsa högre utbildningar.
Med dagens sjuka antagningssystem till högskolan där elever som knappt vet vad en exponentialfunktion är kan söka och komma in på mat/dat-linjen, så vet jag inte om det är dom "bästa" som går vidare, kanske snarare (i många fall) dom arbetsskygga... ;)
Fram för individanpassade lämplighetstester till högskolan i stället för dagens sjuka siffer-akrobatik.
------------------
Du har ändrat muspekarens position på skärmen, för att ändringarna ska träda i kraft måste du starta om din dator -vill du starta om din dator nu? [JA]****[NEJ]
Det är helt klart för mycket betygsfixering där det borde vara personliga tester eller liknande (inför högskolan då)...men mer vet jag inte vad jag ska säga om det då Ilyushin förklarade det rätt bra i sitt inlägg däruppe.
------------------
"Den som kommer med dåliga argument bekämpar man bäst genom att låta honom prata på" //Alec Guinness
Det är precis det jag menar - att dagens antagningssystem är totalblåst. Det är de som är bra i de flesta ämnena som har företräde, inte de som besitter ämneskompetens. (Om man nu kan kalla det så när det gäller den här nivån.)
Med dagens sjuka antagningssystem till högskolan där elever som knappt vet vad en exponentialfunktion är kan söka och komma in på mat/dat-linjen, så vet jag inte om det är dom "bästa" som går vidare, kanske snarare (i många fall) dom arbetsskygga...
Är det inte meningen att man ska lära sig saker i skolan, eller ska man kunna allt innan?
Grejen med högskolan är ju att de som har bra betyg på bredden kommer in, men en del falerar på matematiken om de inte har den läggningen. Men en del som kanske har lätt för funktioner och derivata överhuvudtaget inte kommer in alls eftersom de inte kunde förklara den djupa innebörden med de antika diktverken som illiaden & odyssén m.m.. i slutändan riskerar sverige att gå miste om en potential... iaf till viss procent. Så någon form av urskiljning och anpassning borde ske på ett tidigare stadium.
Instämmer med att målinriktning och individanpassning och även "lämplighets tester" är viktiga för utbildningens kvalitet.
Men en gemensam grundutbildningsnivå måste följa samtliga inriktningar genom åren, alltså även en del, för inriktningen ointressanta ämnen.
-Om man märker att man satsat på fel mål så skall man ha möjligheter att välja om under resans gång utan att läsa ifatt flera år igen.
-Om man väljer en "populär" inriktning i några år och märker att konkurrensen indikerar att vidare studier är ouppnåeliga så måste man kunna välja alternativ utan omstart.
-Vissa linjer/inriktningar kommer att bli överrepresenterade, skall dessa kvoteras eller skall andra mindre populära ämnens lärare omskolas efterhand som intressena svänger, så att alla ändå bereds plats!?
Det ska finnas en generell linje att välja i högstadiet där man läser vidare på "fas 1"-versionen, d.v.s olika ämnen. De osäkra väljer den och kan sedan välja inriktning på gymnasiet. Har någon valt fel på högre nivå efter grundskolan är det bara att börja studera på en annan linje.
Kärnämnen finns i grundskolan, på gymnasiet och högskolan är det inriktat. Högstadiet har grundläggande målinriktning, vilket betyder att vissa kärnämnen läses parallellt på den nivån.
Vad det gäller konkurrensen: väljer man en målinriktad linje på gymnasiet är den byggd för att fortsätta på högskolenivå. Det betyder att de som läser samhällsvetenskaplig målinriktad linje på gymnasiet är förberedda och garanterade plats på den fortsättande högskoledelen. Det enda kravet är att man har godkänt på den målinriktade linjen. Konkurrens genom medelbetyg avskaffas och ersätts med prestationskonkurrens på linjerna.
Det ska inte vara som idag att en elev som är duktig på samhällskunskap, men sämre i vissa andra ämnen har sämre möjligheter att läsa samhällsvetenskap än en annan med lägre betyg i sh, men höga i idrott och bild t.ex.
------------------
Intresserar sig för debatter om olika saker
