Jag va också skoltrött i 8-9, detta fortsatte sedan genom hela gymnasiet där jag hade 50% närvaro typ... dök bara upp på viktiga saker som t ex prov, redovisningar. Jag gick ut med 9 i snitt.
Jag hade inga som helst tankar på att plugga högskola, så jag provade mig på arbetsmarknaden... Det enda jobb jag fick var på ett teknikföretag där jag började som praktikant i ett år (gick på bidrag från socialen), som senare ledde till anställning i ett halvår.
Jag tröttnade rejält på att hanka mig fram, så jag tog ett beslut att fortsätta studera. Jag började med att plugga på komvux i ett år där jag höjde mitt snitt från 9 till ca 15. Jag sökte sedan till högskolan I halmstad och kom in på programmet Nätverksdesign & Datordrift som. Pluggade där i två år, läste även på sommaren, samt två kurser till denna terminen.
Studierna vid högskolan har öppnat en helt ny värld för mig och har gett mig otroligt många bra saker att ta med i bagaget. Nu är jag delägare i ett företag som är på uppgång.
Det va min historia, och den vägen jag tog i livet, betygen har inte hjälpt mig så mycket, men erfarenheten av att komma hemmifrån, samt den miljön jag hamnade i har hjälpt mig eeenooormt mycket.
-----------------------------------------------------------------
Jag ska bara kort berätta lite om den väg min syster tog. Hon var också extremt skoltrött i 7-8-9, hon gick ett år på gymnasiet, sen hoppade hon av. Hennes intresse är kläder och skor (tjejer...), så det var en självklarhet att hon sökte jobb i klädbutiker. Efter att hon mer eller mindre praktiserat i alla butiker i närheten och gått på socialen, fick hon jobb i en av dem. Efter 6 månader blev hon butikschef och tjänade duktigt mycket mer än vad jag nånsin hade gjort... hon var då 17år.
Det finns fler vägar än via skolan du kan lyckas här i livet. Men att ha bra betyg är ju inte negativt, men häng inte upp dig för mycket på att du Måste ha bra betyg för att kunna jobba. Erfarenhet, mognad och social kompetens är viktiga saker man tittar på idag.
Varför skrev jag allt detta då?
Jo, jag kommer ihåg när jag va i denna åldern när allt detta hände och hur mycket jag villa prata med folk om detta, men inte fick svar på mina frågor. Jag sökte helt enkelt erfarenhet av personer som gått igenom samma sak, men istället fick jag bara synpunkter från akademiker som dödsdömde alla som var skoltrötta.