12 svar · 403 visningar · startad av alandia
hej, jag blir så ledsen när dagens ungdomar saknar ord. ... så till den grad att de måste lägga in ord som "typ" hela tiden.
Eller "liksom", "va-heter-de"
Har detta fenomen alltid funnits i svenska språket ?
Jag blir ledsen nar gamlingar inte har nat battre for sig an att klaga, typ :(
"va-heeeter-de" har jag aldrig hört någon annanstans än i Nyland. Samma sak med att säga inga istället för inte. :(
"Va-heter-de" har jag hort i Sverige. *huttar med naven*
I Scan-reklamen då? ;)
Inte bara :p
En vanlig missuppfattning bland "äldre språkvårdare" är att typ skulle vara ett slags utfyllnadsord. Fel! Ordet är ett ord man garderar sig med, en evig brasklapp.
Jag ska förklara mig! Vi tar två meningar:
1. Tåget går 15.10.
2. Tåget går 15.10, typ.
Skillnaden? I mening ett går tåget 15.10, i mening två kan det gå någon gång mellan 14.10 och 16.10.
Ungdomar (vi) kan utnyttja det här när ens föräldrar frågar ut en om vad man har gjort en sen kväll. ;)
Instämmer, erre. Men vissa använder det ordet på tok för mycket. "Det var typ det som jag gjorde, typ." har jag hört från min klasskamrat. Han använder så många "typ" att man nästan blir irriterad.
Ett annat fenomen som kan irritera oss (som är speciellt noga med språket) är ordformerna var och vart. Ibland blir jag riktigt irriterad över felanvändningen av dessa två ord.
Varför inte börja anamma norrlänskans "vars"? :)
erre skrev:
Varför inte börja anamma norrlänskans "vars"? :)
absolut inte och inte heller "typ". dublettord är tradigt...
LeonL skrev:
Ett annat fenomen som kan irritera oss (som är speciellt noga med språket) är ordformerna var och vart. Ibland blir jag riktigt irriterad över felanvändningen av dessa två ord.
Jag menar inte att skåningar skulle vara bättre på svenska än resten av befolkningen (det är mer regel än undantag att man hör någon säga "han" då det egentligen skulle ha varit "honom"), men det är ganska intressant att problemet "var"-"vart" inte existerar i Skåne, i alla fall inte vad jag har upplevt. Eller, man säger i varje fall inte fel på samma sätt.
Han vart glad.
Du hör inte en skåning säga så, men däremot kan han/hon säga: Var ska du?, när han/hon egentligen menar Vart ska du?.
Det vore kul att få veta vad varje generation har haft för utfyllnadsord, eller vad man nu kallar dom...
Typ
Bah
Va
Då´ra
Och så vidare....
dectgap skrev:
Han vart glad.
Du hör inte en skåning säga så, men däremot kan han/hon säga: Var ska du?, när han/hon egentligen menar Vart ska du?.
Nej, men det är ju inte heller fel att säga Vart ska du?. :)
"Vart" är då en böjning av det äldre verbet "varda" istället för "bliva". En lite gammaldags form, men inte fel.
Det som blir fel är just ditt andra exempel där man ska använda "vart" för riktning och "var" för läge.
