Jag har Engelska Prov imorgon och jag behöver lite gramatik information... I boken jag har stog det nästan inget.. alltså jag behöver There is/There are- There was/there where osv (det)
Och en grej som stog i arbetsplanen :S :
Verb: tempus regelbundet och oregelbundet verb. Är det typ
Be was/were been
begin gegan begun
cut cut cut
do did done
Was/were och is/are är singular/pluralformer av kopulaverbet ("vara", ungefär) i imperfekt resp. presens: There is a toad here now / There was a toad here once There are two toads here now / There were two toads here once
Naeh, Tempus innefattar väl de fem olika formerna har jag för mig? Imperfekt och blah blah blah...
På svenska har vi färre verbformer än på engelska eftersom det inte spelar någon roll om det rör sig om en eller flera saker, verbformen ser likadan ut. Så är det inte i engelska.
Verbformerna är presens - imperfekt - perfekt.
Det svenska ordet vara: är - var - (har) varit har två former på engelska.
EN sak is - was - (has) been
FLERA saker are - were - (have) been
was/were been säger man aldrig: det är en blandning av imperfekt och perfekt formen på verbet, se ovan.
Ett regelbundet verb böjs på engelska enligt:
En person stannar: stay - stayed - (has) stayed
Flera: stay - stayed - (have) stayed
Alltså, i imperfekt och perfekt läggs "ed" till på slutet.
... Det svenska ordet vara: är - var - (har) varit har två former på engelska.
EN sak is - was - (has) been
FLERA saker are - were - (have) been
...
Och så var det ju inte fullt så enkelt i fallet med vara kom jag på.
I presens
I am
you are - du
he/she/it is
we are
you are - ni
they are
Så are är presensform för flera (samt du eftersom det är samma ord som för ni), medan en har olika presensform beroende på vem det gäller.
I imperfekt är det dock was för alla "en-former": I, he, she it.
och were för we, you (även som du), they.
been är lika för alla där är det hjälpverbet has/have som påverkas.
has för : he, she, it
have för allt annat.
Krångligt? :q Ja förvisso, men det är är och har som är värst och de används så mycket att man snabbt får in dem i ryggmärgen och när de väl sitter där är det mesta annat enklare...
Skillnaden mellan Perfekt och Pluskvamperfekt är formen på hjälpverbet har:
I Perfekt är hjälpverbet i presens, i Pluskvamperfekt är hjälpverbet i imperfekt. "Huvudverbet" - det böjningsformen gäller - är likadant i Perfekt och Pluskvamperfekt (badat).
I Futurum används infinitivformen av "huvudverbet" tillsammans med hjälpverbet ska i presens.
Detta innebär att det endast finns tre former av "huvudverbet" som ska läras in för varje verb, Pluskvamperfekt och Futurum får vi "på köpet" genom användande av rätt form på rätt hjälpverb.
Med ditt exempel: infinitiv: bada, böjningsformer: badar - badade - badat
Även på engelska (och franska tex) får vi tre böjningsformer därför att i övriga verbformer ändras
hjälpverbens former. Däremot är det inte samma hjälpverb som används i alla språk.
Hjälpverben är:
[b]
Språk Perfekt Pluskvamperfekt Futurum[/b]
Svenska har har ska
Engelska have have will
Franskan böjer antingen med avoir (har) eller être (är) beroende på vilket verb
det gäller i Perfekt och Pluskvamperfekt, i Futurum minns jag inte... i alla fall
inte just nu... :OO
Man böjer en hel del andra också, aimer(att gilla) till exempel :stud
Men avoir och être är det första man lär sig, typ ;)
aasah menade att franskan, precis som tyskan, i perfekt och pluskvamperfekt böjer vissa verb med être istället för avoir. Normalt handlar det om rörelseverb, och i franska även om reflexiva verb.
Ex: Sv Jag har glömt. Fr J'ai oublié. Ty Ich habe vergessen.
Sv Jag har gått Fr Je suis allé. Ty Ich bin gegangen.
(Jag garanterar inte att jag har böjt verben rätt ovan)
Aha, som att man säger "Jag har [ålder] år" på franskan?
Nä :e
Det enda är att på svenska säger man "Jag har sprungit", medans tyskan och franskan säger "Jag är sprungit". Det gäller självklart vid fler verb än "springa".
Det enda är att på svenska säger man "Jag har sprungit", medans tyskan och franskan säger "Jag är sprungit". Det gäller självklart vid fler verb än "springa".
Det enda är att på svenska säger man "Jag har sprungit", medans tyskan och franskan säger "Jag är sprungit". Det gäller självklart vid fler verb än "springa".
J'ai faim - Jag har hungrig :e
Eller; Jag har hunger, jag är sprungen osv.
asaah: Futurum i franskan görs antingen med hjälp av "aller" - je vais regarder, tu vas regarder, eller med hjälp av futurumändelser.
