Mellan varven läser man ibland att svenskan skulle vara ett av världens svåraste språk, har t.o.m. hört av en kompis att det skulle vara det svåraste strax efter mandarin.
Att vårt språk skulle kunna vara lite krångligt att lära sig kan jag mycket väl tro, men så pass svårt att det kommer in på en tio i topp-lista?
Vad vet wF:arna om det här? Hur mäter man sånt här, och finns det kanske nån analys av det hela?
Antagligen att lära sig, som vi lär oss t.ex. tyska i skolan. Håller med om att de asiatiska språken verkar betydligt svårare, men man kanske är hemmablind? ;)
Om svenskan är svårast, vet jag inte. Men vi har ganska många undantag från de grammatiska reglerna, i stil med:
dålig, sämre, sämst
Är man inte uppvuxen med språket, kan det vara svårt att hålla reda på dessa undantag. Dessutom kan det vara svårt att hålla reda på när ord ska särskrivas, respektive skrivas ihop. Ett problem som tycks vara vanligt förekommande hos även inhemska skribenter.
Sedan är det givetvis så att man lättare lär sig ett språk som liknar ens eget. Därav svårigheten för oss att förstå asiatiska språk. Många ostasiatiska invandrare tycks faktiskt ha svårare att lära sig svenska, än tex invandrare från Sydamerika.
Tycker att man inte kan säga att något språk är det svåraste punkt slut. Utan det beror ju på om språket i fråga är besläktat med ens modersmål vilket underlättar en hel del. Fråga mig som pinat mig igenom 7 års finska-undervisning utan att ha lärt mig speciellt mycket. ;)
Jag har också studerat tyska i två år och tycker jag kan det bättre, pga. att svenska och tyska tillhör den indo-europeiska språkfamiljen.
Nåväl, nu ska jag försöka avsluta min finska-uppsats nån gång. :)
Jag kanske kan berätta varför jag ogillar det kinesiska språket så oerhört mycket. Jag håller på och försöker lära mig det, och det är nästintill en plåga. :x
Det svenska språket har ett alfabet bestående av 29 bokstäver (W, X, Z och Q inräknat). Om man lär sig hur orden uttalas och vad dem betyder så är det inte så svårt att lära sig hur det stavas. Likaså om man vet hur ett viss ord stavas så kan man enkelt lära sig hur man uttalar det.
Det kinesiska språket har inget alfabet alls. Det har olika tecken (har hört att det är 20 000 st tecken) och varje tecken är ett ord. Det finns ett X antal grundtecken (som brukar vara rätt lätta om man är van vid användandet av kinesiskan). Av dessa grundtecken kan man oftast kombinera till ett nytt tecken som betyder en helt annan sak. Att lära sig det kinesiska skriftspråket är alltså som att lära sig ca 20 000 svåra och krångliga "bokstäver".
Exempel:
Om man kombinerar tecknena som står för öron, kung, tio (10), fyra (4), ett (1) och hjärta så blir hela sörjan ett enda krångligt tecken som betyder lyssna (eller höra).
Jag kanske kan komma med en grafiskt förklaring senare. :)
Så nu vet ni att det kinesiska skriftspråket är svårt att lära sig :OO
Svenska är väl ändå inte så värst svårt att lära sig? Det är nästan som Engelska, fast man får uttala det på rätt sätt.
Dessa meningar låter likadant men har olika toner:
- "En varm korvgubbe!"
- "En varmkorvgubbe!"
Det är kanske därför normännen säger att det svenska språket är som en sång. ;)
Jag har hört engelsmän säga att engelska är svårast, danskar att danska är svårast, islänningar att isländska är svårast, holländare att holländska är svårast och finnar att finska är svårast (dessa språk kommer också alltid tvåa efter "kinesiska", eller ryska, såklart...).
Eftersom det inte finns nåt objektivt sätt att mäta "svårighet" på, kan man ju inte säga att något språk är svårare än nåt annat. Det varierar alldeles för mycket från person till person (flat-eric gav ett bra exempel på det...).
Men vi har ganska många undantag från de grammatiska reglerna
Precis som typ alla andra språk i världen (esperanto undantaget ;))... Har du några riktiga siffror på att svenskan är mer oregelbunden än andra språk eller är det bara ren spekulation? Tycker personligen inte att svenskan verkar vara mycket mer oregelbunden än t.ex. spanska och engelska (de andra språken jag "pratar").
Nominativ, Genitiv, Ackusativ (2 olika), Essiv, Partitiv, Translativ, Adessiv, Ablativ, Allativ, Inessiv, Elativ, Illativ, Abessiv, Komitativ och ytterligare Instruktiv och Prolativ men dessa räknas som "utdöda" ;)
Jag kanske kan berätta varför jag ogillar det kinesiska språket så oerhört mycket. Jag håller på och försöker lära mig det, och det är nästintill en plåga. :x
Det du försöker säga är att du tycker att deras skriftsystem är jobbigt, inte språket. Jag känner en kinesiska som menar att det kinesiska skriftsystemet är helt otroligt överlägset vårt fjompiga latinska system, så åsikterna går isär ;)
En av fördelarna är att flera olika språk kan ha precis samma skriftsystem (vilket är praktiskt, eftersom Kinas olika "dialekter" i princip är olika språk), och dessutom slipper man ändlösa diskussioner om huruvida det heter "web" eller "webb" m.m..
Alla språk har vissa delar som är riktigt kämpiga (våra fullkomligt obegripliga/godtyckliga "genusformer" är ett lysande exempel) och en del delar som är riktigt snälla (grammatiken är rätt enkel + att våra verb inte böjs efter t.ex. personliga pronomen). Det jobbigaste med svenskan vad jag förstått är dels vårt förlitande på prosodi (varm korvgubbe/varmkorvgubbe) och en del rätt obskyra vokalljud, däribland u-ljudet som förekommer i ganska få andra språk.
Jag har också studerat tyska i två år och tycker jag kan det bättre, pga. att svenska och tyska tillhör den indo-europeiska språkfamiljen.
Inte nog med det, de tillhör båda den germanska grenen av indo-europeiska språk, liksom norska, danska, engelska och holländska m.fl. Den indo-europeiska språkfamiljen är jättestor och omfattar allt från slaviska språk till indiska språk.
Ett av de enda länderna i Europa som inte talar ett språk som ingår i den indo-europeiska familjen är ju Finland, så jag lider med er finlandssvenskar som måste lära er finska, det verkar ruskigt svårt måste jag säga :).
Som det har skrivits tidigare så är nog svårighetsgraden beroende på vilken språkgrupp ens modersmål ingår i och hur pass besläktade språken är.
Vi har ju rätt stora fördelar när det gäller att lära oss engelska och tyska samt de andra skandinaviska språken, eftersom många ord är likadana eller åtminstone liknar varandra.
En liten tanke: många av de sydeuropeiska länderna (där även Tyskland ingår i detta fall) tycker nog det är knepigt med engelska, medan vi tycker att det nog inte är så bökigt att lära sig.
Inte så underligt när de dubbar precis allting... :OO
Ett av de enda länderna i Europa som inte talar ett språk som ingår i den indo-europeiska familjen är ju Finland, så jag lider med er finlandssvenskar som måste lära er finska, det verkar ruskigt svårt måste jag säga :).
Det har du så rätt i, och för att lära sig bra finska så måste man nästan arbeta på en hel-finsk arbetsplats eller så kan man t.ex. göra som farsgubben gjorde och utföra militärtjänsten på en finskspråkig brigad istället för på den svenska. :)
263 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.1dc6f849
