Jag hittade detta på den gamle gode sidan "dumheter" som tyvärr gått i graven.
Några tips för bättre språkanvändning
23 svar · 805 visningar · startad av Pace · sida 2 av 2
Frågan, av Pace
1. Använd aldrig allitterationer. 2. Använd aldrig utländska låneord när det finns en advekat inhemsk terminologi disponibel. Låneord är inte à propos. 3. Anmärkningar inom parentes är onödiga (även om de är relevanta). 4. Man ska aldrig generalisera. 5. Uteslut citat. Som Ralph Waldo Emerson sade: "Jag hatar citat. Berätta för mig det du vet". 6. Jämförelser är lika olämpliga att använda som klic
Läs frågan i sin helhet →
Pace skrev:
Det är utdrag ur Dassboken, en bok som hänger på vår toalett här hemma.
Åhå, så ni behöver inte roa er med varningstexten på element, innehållsförteckningen i schampoflaskor och annat ur sanitetsutrymmets underbara litteraturvärld?
Läste de där uppmaningarna i lokaltidningen för ett tag sen, fortfarande kul. :)
Re: Re: Re: Några tips för bättre språkanvändning
:stefan: skrev:
Droopy skrev:
Pace skrev:
- Använd aldrig allitterationer.
Och då får jag vara härligt humorlös och påpeka att detta faktiskt inte är en "äkta" allitteration, och att regelboksförfattaren därmed faktiskt följer sitt eget råd här. Jag citerar ur Alf Henriksons Verskonstens ABC:
Allmänt gäller att konsonanter skall vara identiska för att allitterera, vokaler däremot olika. En för alla, ung till åren, åka på isen, ädla ynglingars öden är alltså goda vokalallitterationer.
Va? De där exemplen är ju inte allitterationer på nåt sätt enligt vad jag har lärt mig iaf - jag begriper inte hur de kan kallas det, hittar ingen röd tråd alls där... :q
Jo, men den röda tråden är ju den princip som anges. Konsonanter allittererar på samma konsonant: tidens tecken. Vokaler allittererar på andra vokaler: ingen orsak.
Det är nog ingen definitiv regel - i NE står det t.ex. att vokalallitterationer kan vara konstruerade både med samma och med en annan vokal. Men allitterationer används ju för att skapa någon sorts "välljud", och till skillnad från allitterationer på konsonanter så ligger sällan allitterationer på samma vokal särskilt bra i munnen. Det verkar som om det är mer naturligt att "byta" vokal, annars låter det lätt hackigt.
Man kan se detta just på språkets fasta uttryck. De bygger ofta på allitterationer, och har därför kunnat fastna i minnet och bli till formler. Det finns många sådana som bygger på konsonantallitteration: gods och guld, hus och hem, klappat och klart, lätt och lagom... Men det är betydligt mindre vanligt med fasta uttryck som bygger på vokalallitteration med samma vokaler: allt i allo. Det är vanligare att vokalen byts: utan och innan.
Nu vet jag inte var jag har den boken, men i stilistikkursen vi hade var vitsen med allitterationer just att de jobbade på samma bokstav, både när det gällde vokaler och konsonanter...
Om man har olika bokstäver tycker jag man tappar hela vitsen med en allitteration. ;)