Frågan#1
Jag tycker att "prova" är mest korrekt svenska, men många skriver "pröva". Vad är (mest) rätt? :q
Pröva? Prova?
29 svar · 836 visningar · startad av Pace
Hans-Erik har faktiskt rätt.
Tex för mig flyter "prövar" bättre än "provar" i munnen :)
Båda är rätt eftersom innebörden skiljer sig.
När Dina kunskaper ska kontrolleras, prövas Du.
När Du ska köpa kläder provar Du dem.
samma innebörd
men inte korrekt svenska
Om Du läser våra vanligaste ordböcker, ser Du att det i högsta grad är korrekt svenska
Jag har svårt för att acceptera detta just i nuet
Du får nog vänja Dig eftersom detta är god traditionell svenska ;)
Jag använder prova, men det verkar vara vanligast i skolan där jag går att man använder pröva.
Håller dock med Theon. Har aldrig tänkt på det förr.
Språkforumet regerar :)
Härligt forum :) Själv är jag 24 år gammal helylle svensk som inte har godkänt i Svenska A. Därför att jag alltid har vägrat lära mig saker som Prova/pröva.
Helt klart en tråd för inbördes beundran ;) lite som Politiken :P
Du får nog vänja Dig eftersom detta är god traditionell svenska
Lite "off-topic":
Är det verkligen god traditionell svenska att alltid skriva personliga pronomen (Du, Er, Ni) med stor begynnelsebokstav som du gör?
Jag tycker att det bryter sönder texten och även om det inte är fel rent tekniskt så är det ändå onödigt och jobbigt högtravande...
CatZ skrev:
Själv är jag 24 år gammal helylle svensk som inte har godkänt i Svenska A
Och det är du... stolt över?
sgtpepper skrev:
Är det verkligen god traditionell svenska att alltid skriva personliga pronomen (Du, Er, Ni) med stor begynnelsebokstav som du gör?
Jag tycker att det bara är artigt att skriva så. Det finns många som skriver personliga pronomen med stor bokstav. Det är möjligt att det var vanligare förr.
Pace, puss på dig :)
sgtpepper >> Jag är såväl gammal som traditionell och språkfundamentalist. Det kanske ser märkligt ur för Er yngre, men "Du" är för mig ett sätt att visa min respekt för Dig när jag tilltalar Dig i skrift. I mina olika arbeten har jag ofta haft nöjet att delta i korrespondens av officiell karaktär, vilket präglat mitt sätt att uttrycka mig i skrift.
"du" resp "Ni", "dig" resp "Er".
http://www2.riksdagen.se/Internet/Spraktorg.nsf/3a4ba7b0cd228ec9c1256984003df64d/c125697a0040d657c12569b9005f3f43?OpenDocument
Vidare, jag tror att det var i Svenska Språknämndens skrivregler som denna fråga avhandlades också. Kontentan av den texten var i alla fall:
Inledande versal vid Du, Dig, Ni, Er är delvis en generationsfråga. I modern text bör dock inledande versal endast användas vid Ni och Er - när det är tredje person singular som avses. Du/Dig kan av läsaren tolkas som högtravande och dessutom som ett försök av författaren att ge sken av att han känner läsaren bättre än vad han gör. Särskilt vanligt är detta i reklambrev.
Jag inser med motvilja att du-reform nr. 2 har inletts och ska göra mitt bästa för att i detta diskussionsforum skriva "du, dig, er och ni" fortsättningsvis även om jag misstänker att fingrarna kommer att slinta från tid till annan ;)
Är vi överens om ursprungsfrågan :q