Jag jobbar i en rätt internationell miljö med många olika nationaliteter, där det gemensamma språket är engelska. Något som jag har småstört mig på länge är folk som inte tycks klara av att växla mellan att prata engelska till att gå över till sitt modersmål när personen i fråga talar med en annan person som har samma modersmål.
T.ex en svensk person som först snackar med några engelsmän på engelska och sedan vänder sig till mig och fortsätter prata engelska, trots att samtalet på intet sätt berör någon annan och därför självklart bör föras på svenska. Jag brukar kontra med att jag förstår talad svenska och att vederbörande inte behöver adressera mig på engelska, då får man oftast något sjukt lamt svar att "oj, jag är så inställd på engelska".
Jag misstänker att det svaret ska indikera att personen är så stabil och grymt med i matchen när det gäller att snacka engelska så att denne inte reflekterar över att "oj, här är ju en landsman som förstår mitt modersmål". Jag tolkar det dock tvärtom som att personen i fråga är allvarligt dum i huvudet och antagligen har problem att knyta sina skosnören och är ekvivalent med turist-pensionärer som tilltalar spanjorer på Kanarieöarna på högljudd svenska.
Anledningen till att jag skriver detta är att jag alldeles nyss hörde en hysteriskt skoj konversation mellan två tyskar bredvid mig, där den ene tysken (en riktig babbelmaskin som älskar en grej; att höra sig själv prata) höll diskussionen på ENGELSKA! Babbelmaskinen (som nog tycker att hans engelska är snäppet bättre än en infödd engelsmans engelska) förde ett långt samtal med den andra något förvånade tysken på engelska och gick sen nöjt därifrån, jag försökte förtvivlat konstruera något syrlig mening på skoltyska att langa in den ekvationen, men fick aldrig till det.
Så, är det någon annan som lagt märke till detta beteende? Gör ni så själva? Ligger tråden i fel forum? Bör jag jobba istället för att bry mig om dessa petitesser?
Intressant, nog är det så ganska ofta... vad gäller mig själv så kan jag (i ett möte) även prata kundens språk med kollegor för att kunden inte skall tro att vi döljer något eller för att den helt enkelt inte skall känna sig utanför.
Några andra anledningar kan jag inte komma på... ;)
Intressant, nog är det så ganska ofta... vad gäller mig själv så kan jag (i ett möte) även prata mitt modersmål med kollegor för att kunden inte skall tro att vi döljer något eller för att den helt enkelt inte skall känna sig utanför.
T.ex en svensk person som först snackar med några engelsmän på engelska och sedan vänder sig till mig och fortsätter prata engelska, trots att samtalet på intet sätt berör någon annan och därför självklart bör föras på svenska. Jag brukar kontra med att jag förstår talad svenska och att vederbörande inte behöver adressera mig på engelska, då får man oftast något sjukt lamt svar att "oj, jag är så inställd på engelska".
Jag hade nog snarare kontra med att helt enkelt svara på svenska, för att sen se reaktionen från frågeställaren. Fortsätter han/hon på engelska igen, så kan det bli en aning skoj.
Jag kan ju bara se framför mig hur komisk en konversation hade blivit där den ena talar engelska och den andra svenska.
Vi har precis infört engelska som koncernspråk på jobbet. Det gäller dock bara skriftlig information vilket faktiskt är ganska praktiskt. Man vet aldrig när informationen skall iväg till någon som inte förstår svenska.
När det gäller den talspråk funkar det med:
Bara svenskar = svenska
Någon icke-svensk = engelska
Finns det personner i rumet som inte forstar svenska
sa pratar man Engelska....
jag tycker att det ar javligt oartigt att prata ett framande sprak infor andra (aven om det inte ar dom man pratar med)
Som Dykarn skriver. Det är ju självklart att personen ska fråga dig på engelska, ifall de engelsktalande personerna är med i konversationen. Oartigt att göra något annat tycker jag.
Finns det personner i rumet som inte forstar svenska
sa pratar man Engelska....
jag tycker att det ar javligt oartigt att prata ett framande sprak infor andra (aven om det inte ar dom man pratar med)
Jag håller inte med, självklart beror det på situationen, men om man som jag just nu sitter i ett projekt med irländare, engelsmän, tyskar, svenskar, norrmän, indier och bergis någon ytterligare nationalitet och sitter i ett öppet landskap, så innebär ju det att det alltid finns någon som inte förstår svenska. Betyder det då att jag ska prata engelska med min jobbarpolare när jag ska fråga honom om han sett senaste Lost-avsnittet, bara för att det annars kan göra tyskarna två stolar längre bort ledsna att dom inte förstår?
Självklart sitter man ju inte på lunchen och pratar svenska om någon ickesvensk är med, eller för möten på svenska, men det var inte det den här tråden handlade om, den handlar om folk som inte "klarar av" att växla tillbaka till sitt modersmål när så är helt legitimt och önskvärt (klarar av gör dom ju självklart, jag är övertygad om att det är ett sätt att visa hur jävla in the game dom är, riktiga internationella storspelare, typ "jag drömmer på engelska").
Som du skriver så beror det ju så klart på situationen. Men bara för att klargöra vad jag menar. Låt säga att du och din svenske arbetskamrat tar en öl med en tysk som inte kan någon svenska, då är det för mig självklart att ni snackar engelska med varann hela tiden. Jag skulle i alla fall känna mig utanför ifall jag var tysken och ni snackade något annat än tyska eller engelska.
Men vid situationer då man inte behöver tänka på sånt här och fortsätter snacka engelska av "misstag"... ja, jag håller med dig, det är jävligt lamt. Min flickvän är duktig på att använda engelska ord när hon pratar. Hon skyller att hon pluggar en internationell linje där allt är på engelska, men jag skyller på något annat. :e
ifall de engelsktalande personerna är med i konversationen. Oartigt att göra något annat tycker jag.
Men herregud, var jag så oklar? De är inte "med" i konversationen, bara för att det finns icke-svensktalande personer inom synhåll betyder inte att de automatiskt är "med" i alla konversationer, i sådana fall skulle jag alltid behöva prata engelska på arbetstid eftersom det alltid finns någon icke-svensktalande i närheten.
Okej.. da e jag med...
ar sjalv bosatt i england och jag tycker det ar javlig ireterande nar Svenska kollegor eller slaktingar pratar Engelska med mig nar det inte finns nagon i sallskapet som inte pratar svenska...(hoppas att det blev ratt nu ;))
Hon skyller att hon pluggar en internationell linje där allt är på engelska, men jag skyller på något annat. :e
Och jag jobbar på ett amerikanskt företag där allt som skrivs skrivs på engelska och en stor del av mina konversationer dagligen förs på engelska och ändå klarar jag av att gå tillbaka till svenska när jag ska fråga min polare om han vill ta en kaffe, något som inte alla klarar av, vilket var själva pudelns kärna med denna tråd.
Okej.. da e jag med...
ar sjalv bosatt i england och jag tycker det ar javlig ireterande nar Svenska kollegor eller slaktingar pratar Engelska med mig nar det inte finns nagon i sallskapet som inte pratar svenska...(hoppas att det blev ratt nu ;))
EXAKT! Det är dessa situationer jag menar. Sjukt irriterande.
i mitt fall är det så att ord på andra språk kommer ut ur min mun titt som tätt...så det är inte så konstigt att jag ber om ursäkt om jag upptäcker att jag har sagt ngt på spanska i stället för engelska/svenska hihi. det är inte lätt när jag tänker på 3 språk samtidigt eller hur?
annars klarar jag för det mesta att kunna växla mellan språk.
Jag kan ju bara se framför mig hur komisk en konversation hade blivit där den ena talar engelska och den andra svenska.
Inte precis det du tänker på, men när jag gymnasiet åkte jag med bussen förbi Tyska Skolan. Och då det hände det ofta att ungarna satt och snackade så att den ena talade tyska, och den andra svenska eller engelska, vilket jag antar är ett instruerat sätt att öva på språken. (Eftersom vissa kanske kunde tyska bättre och andra svenska)
Men då upplevde jag att det var lite svårt att följa diskussionen, eftersom jag inte kan tyska.
Men vad gäller mig själv i konversationer, gällande språk jag kan så tycker jag att jag kan skifta språk ganska bra. (Ibland har jag tom lite för hög "roamingbenägenhet" för att använda en nätverksterm)
För ett tag sedan när det var mycket utländska kunder att hantera hände det att jag ramlade dit och pratade "fel" språk med både kunder och kollegor. Ibland bara kommer det, framförallt om det rör snabba frågor med korta och konkreta svar med fraser/svar på frågor som man använder ofta. Det skulle nog inte inträffa att jag plötsligt står och konverserar en längre stund på engelska med en svensk kollega bara för att jag just haft en kund från USA i en halvtimme.
Det kanske ligger något i det du skriver först av allt nästan...
sgtpepper skrev:
...att personen är så stabil och grymt med i matchen när det gäller att snacka engelska så att denne inte reflekterar över att...
Eventuellt ett spel för galleriet helt enkelt.
269 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.1dc6f849