Jag tycker att hysterin över särskrivningar är helt fel. Vissa människor har svårt att lära sig det där med särskrivningar.
Precis lika svårt för folk som inte kan lära sig stava ;)
Särskrivningar är ju bland det mest irreterande som finns. På denna tråd ska vi uppge särskrivningar vi dagligen stöter på.
Om syftet framgår ändå, är det väl inget att oja sig över!
Men visst! Hyffs i språk är en första förutsättning att man själv skall nå fram med sitt budskap. Och varför skall man säga något om man inte vill nå sin mottagre.
Så sär skriv inte.
Visst är det en viktig kunskap att kunna skriva korrekt. Det öppnar många dörrar i livet. Brev med "lunarsvenska" tas svårligen på samma allvar som ett "korrekt" formulerat brev.
Särskrivning och hopskrivning är betydelseskiljande i svenska språket varför vikten av att skriva ihop är betydligt större i svenskan än i andra språk.
Det är stor skillnad på en naken badare och en nakenbadare. Den förstnämnda kanske bara har glömt sina badkläder medan den senare har gjort nakenbadandet till en livsstil.
Fredrik Lindströms bok Världens dåligaste språk är en god rekommendation - både för språkkonservativa och språkliberaler. God läsning önskas. :)
"November dagen" är såklart fel. Men "alla helgons afton" tycker jag faktiskt är rätt. "Allahelgonsafton" tycker jag är en av få felaktiga ihopskrivningar som förekommer ofta.
Alla är ju egentligen särskrivare. Ordet i sig innebär inte att man behöver göra det på ett felaktigt sätt, det finns faktiskt helt korrekta särskrivningar.
Exempelvis Min lilla syster är äldre än min store bror kan ju vara ett sant uttalande, medan Min lillasyster är äldre än min storebror blir ytterst krångligt att reda ut.
Jag vet inte om jag håller med dig där. För mig är en särskrivning ett tillfälle när orden borde ha skrivits ihop. Om så inte vore fallet skulle ju t.ex. "jag och du" också betraktas som en särskrivning. :)
Särskrivningar är ju bland det mest irreterande som finns. På denna tråd ska vi uppge särskrivningar vi dagligen stöter på.
Jag börjar då: "...av en privat person så ska..."
:)
Tidsuttryck med inledande i ska i regel särskrivas, så det värsta jag stött på i dag är ihopskrivning av dessa ord, även om det är korrekt. (Om än inte rekommenderat.)
Men ärligt, vem fan bryr sig? Värre är det med konstant felskrivande, vilket i sig inte beror på att man särskriver ett och annat ord, utan mer om en lat inställning, okunnighet eller språksvårigheter. Men men. Man kan inte vara bra på allt.
Alla är ju egentligen särskrivare. Ordet i sig innebär inte att man behöver göra det på ett felaktigt sätt, det finns faktiskt helt korrekta särskrivningar. Min lilla syster är äldre än min store bror
Faktiskt finns det inga korrekta särskrivningar. Vad är det du särskriver här? Ingenting. Eller menar du att du särskriver i förhållande till att skriva: Minlillasysteräräldreänminstorebror ? Det är ju helt enkelt en fråga om att man inför mellanslag mellan alla naturliga ord. Det gör man i alla språk för läsbarhetens skull.
I svenskan ändrar ett visst ord inte betydelse med mindre än att det ihopskrivs med ett annat. En naken badare. - En badare som är naken. Tex en treårig flicka i plaskdamm. För att få till stånd betydelseförändringen att det är en (vuxen) person som av princip alltid badar naken, måste orden skrivas ihop: En nakenbadare. Vad är då särskrivning? Jo, det är en allt vanligare styggelse i svenskan där folk struntar i hur man ska skriva :OO och kritar ner vilka vansinniga saker som helst. Vansinniga om man läser vad där faktiskt står! Om man avser En nakenbadare. men skriver En naken badare.DÅ har vi en särskrivning. Om man avser treåringen, har vi det inte.
I anda av det trådskaparen var ute efter: Det roligaste jag sett på senare tid var den stackare som satt ordentligt fast i programmeringen. Inte nog med att programmet inte ville vara med på noterna, det gav ifrån sig fel meddelande också... §jr
Jag vet inte om jag håller med dig där. För mig är en särskrivning ett tillfälle när orden borde ha skrivits ihop. Om så inte vore fallet skulle ju t.ex. "jag och du" också betraktas som en särskrivning. :)
Du menar alltså att själva ordet påvisar en felaktighet?
Exempel: - Ska "röda hund" skrivas ihop eller särskrivas? - Det ska särskrivas.
I anda av det trådskaparen var ute efter: Det roligaste jag sett på senare tid var den stackare som satt ordentligt fast i programmeringen. Inte nog med att programmet inte ville vara med på noterna, det gav ifrån sig fel meddelande också... §jr
Jag läste den tråden jag med. Det var lite humor över det hela. §e ;)
Pace skrev:
Men ärligt, vem fan bryr sig? Värre är det med konstant felskrivande, vilket i sig inte beror på att man särskriver ett och annat ord, utan mer om en lat inställning, okunnighet eller språksvårigheter. Men men. Man kan inte vara bra på allt.
Särskrivningar är väl en form av felskrivning, som oftast beror på lathet och okunnighet, väldigt likt stavfel? De allra flesta kan träna upp sitt språk och sina skrivfärdigheter. Att inte kunna skriva och stava korrekt på ens modersmål är banne mig inte rätt! I extrema fall kan man tro att det är en nysvensk som skrivit texten.
Med risk för att glida ifrån ämnet; hur kommer det sig att det har blivit så mycket värre med alla dessa särskrivningar, om det har blivit värre? Är det sämre lärare i skolorna eller varför lär sig eleverna inte att skriva rätt?
För mig är en särskrivning något som skrivits isär vilket inte skall skrivas så, exempelvis lång tradare. Vad är det? Långtradare vet jag vad det är, men en lång tradare?
276 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e