Blivit en del slötittade på teve här, och såg precis slutet av etapp2 av tour de france. mäktig vurpa blev det!
men några saker jag inte fattar alls: det verkar som alla fick samma tid? hur räknas egentligen poängen?
sen var de tre från samma stall som körde i täten i slutet. Då spurtade två imål och den tredje satt och degade på cykeln och hejade på publiken istället för att cykla fort i slutet och han blev helt om cyklad av alla andra. Varför gjorde han så? Jag tror inte riktigt jag fattar cykeltävlingar :)
jag har inte sett TdF (har ingen tv..) men som det ser ut på Eurosport.com så vann Gert Steegmans, med Tom Boonen som tvåa, båda från teamet Quickstep. Den tredje är inte omnämnd på Eurosport, men det är väl troligt att han är en hjälpryttare som har till uppgift att lyfta de två huvudcyklisterna i teamet.
Alla fick troligen samma tid på grund av vurpan, men Gert Steegmans som kom etta får äran av att ha vunnit sin första TdF-etapp och Boonen tar över den gröna ledartröjan för mest spurtpoäng.
För att förtydliga: Cykel är en lagsport, det var därför, den tredje i laget bara försvann, han hade gjort sitt jobb, dvs dragit upp de två andra.
Den etappen ni pratar om var ju lite speciell, eftersom Steegmans också är hjälpryttare, för Tom Boonen som är kapten i laget quickstep. Och quicksteps mål i tdf är att Boonen ska vinna den gröna tröjan. Så jag kan tänka mig att Steegmans fick sig en avhyvling i bussen när inte media kunde se det.
Köp en tävlingscykel och få 28 påsar blod på köpet! (n) :bla
Nä, cykel är en av de skitigaste sporterna som finns!
Tror jag inte en sekund på. Om tester gjordes lika ofta i andra sporter så skulle vi se fler åka dit där också. Sen att det kommer upp till ytan inom cykelsporten är bara positivt, det bevisar att antidopningsbyråns arbete fungerar.
Jag är fullständigt övertygad om att friidrottare, brottare, kampsportare, tyngdlyftare, boxare och andra individuella idrottsmän/kvinnor är lika orena som cyklisterna.
Skillnaden är cyklisternas tvång att två gånger varje dygn rapportera var de befinner sig, för att dopningstester ska kunna genomföras. Detta medför att man inte kan ta preparat, som är prestationshöjande, men som sen inte syns på tester ett par månader senare.
Friidrotten har många tester, men de sker, mig veterligen, endast i samband med tävlingar, varpå många kan maskera intag av illegala substanser.
Tror jag inte en sekund på. Om tester gjordes lika ofta i andra sporter så skulle vi se fler åka dit där också. Sen att det kommer upp till ytan inom cykelsporten är bara positivt, det bevisar att antidopningsbyråns arbete fungerar.
Jag är fullständigt övertygad om att friidrottare, brottare, kampsportare, tyngdlyftare, boxare och andra individuella idrottsmän/kvinnor är lika orena som cyklisterna.
Skillnaden är cyklisternas tvång att två gånger varje dygn rapportera var de befinner sig, för att dopningstester ska kunna genomföras. Detta medför att man inte kan ta preparat, som är prestationshöjande, men som sen inte syns på tester ett par månader senare.
Friidrotten har många tester, men de sker, mig veterligen, endast i samband med tävlingar, varpå många kan maskera intag av illegala substanser.
Och varför svartmålar Ljungkvist cykelsporten så frenetiskt? Kan det vara så att internationella cykelförbundet själv testar sina cyklister, medan andra idrotter har lagt över det ansvaret på WADA? Bara en sån sak som att Marcus Ljungqvist, svensk cyklist och inte så pass högt rankad att han cyklar TdF, testas ungefär 40 gånger (källa) under en sådan här säsong, tyder på att cykelförbunden och stallen gör vad de kan för att få bort fuskarna. Hur många dopningskontroller gör varje friidrottare varje säsong, herr Vendel? En subjektiv åsikt från en av WADA:s frontmän kan knappast innebära att jag automatiskt har fel.
Skillnaden är cyklisternas tvång att två gånger varje dygn rapportera var de befinner sig, för att dopningstester ska kunna genomföras. Detta medför att man inte kan ta preparat, som är prestationshöjande, men som sen inte syns på tester ett par månader senare.
Friidrotten har många tester, men de sker, mig veterligen, endast i samband med tävlingar, varpå många kan maskera intag av illegala substanser.
Mycket fel på en gång, jag har ett gäng vänner i detta land som är inom den absoluta toppen i Sverige och världen i både skidor och friidrott.
När det gäller dessa personer som är Fredriksson, Södergren, Gavelin och Shemweta så ska de för varje dag rapportera var de befinner sig. Detta för att oannonserdade kontroller ska kunna göras när som helst och var som helst.
Även för de alpina åkarna så gäller det att rapportera var man befinner sig, under VM i Åre där jag jobbade med bland annat transporter av åkare från mål till dopingkontrollerna. Där fick de en person när de gick i mål och denna person fick inte släppa taget av åkarna förrän de var på plats vid dopingkontrollen. Kontrollen gällde placering 1-4 och två slumpvist dragna nummer bland alla startande.
Cykelsporten kommer aldrig komma till rätta med sina problem då det knappt är någon som bryr sig, bättre vore om den dog ut och sedan X antal år senare kunde börja om från början. Med stenhårda krav på de aktiva.
Men fram tills dess tycker jag att all media ska sluta rapportera om cykel, då blir det inte heller intressant för sponsorerna.
Och varför svartmålar Ljungkvist cykelsporten så frenetiskt? Kan det vara så att internationella cykelförbundet själv testar sina cyklister, medan andra idrotter har lagt över det ansvaret på WADA? Bara en sån sak som att Marcus Ljungqvist, svensk cyklist och inte så pass högt rankad att han cyklar TdF, testas ungefär 40 gånger (källa) under en sådan här säsong, tyder på att cykelförbunden och stallen gör vad de kan för att få bort fuskarna. Hur många dopningskontroller gör varje friidrottare varje säsong, herr Vendel? En subjektiv åsikt från en av WADA:s frontmän kan knappast innebära att jag automatiskt har fel.
Det bästa för alla sporter vore om en organisation hade hand om alla kontroller, det finns idag i Wada. Då gårt det inte att mygla....
Men exempel cykel envisas tydligen med att sköta detta själva och med facit i hand så funker det inte!
Cykelsporten kommer aldrig komma till rätta med sina problem då det knappt är någon som bryr sig, bättre vore om den dog ut och sedan X antal år senare kunde börja om från början. Med stenhårda krav på de aktiva.
Men fram tills dess tycker jag att all media ska sluta rapportera om cykel, då blir det inte heller intressant för sponsorerna.
Under touren åkte det fast 3 cyklister och under samma tid åkte det fast 3 friidrottare. Vilken sport är värst?
Ska tidningarna/tv strunta i att rapportera från friidrotten också?
Och varför svartmålar Ljungkvist cykelsporten så frenetiskt? Kan det vara så att internationella cykelförbundet själv testar sina cyklister, medan andra idrotter har lagt över det ansvaret på WADA? Bara en sån sak som att Marcus Ljungqvist, svensk cyklist och inte så pass högt rankad att han cyklar TdF, testas ungefär 40 gånger (källa) under en sådan här säsong, tyder på att cykelförbunden och stallen gör vad de kan för att få bort fuskarna. Hur många dopningskontroller gör varje friidrottare varje säsong, herr Vendel? En subjektiv åsikt från en av WADA:s frontmän kan knappast innebära att jag automatiskt har fel.
Jag tror jag var en aning ofullständig och får väl ta skulden för att jag blev missuppfattad.
Jag menar inte att jag på något sätt har belägg för att den ena sporten är bättre eller sämre än den andra. Men det har å andra sidan ingen annan heller, inklusive du själv.
Paradoxen i resonemanget om doping och fusk är ju att ingen med säkerhet (eller ens i närheten av säkerhet) kan veta hur mycket man fuskar e4ftersom det ligger i fuskets natur och mening att inte upptäckas.
Det är ungefär som med t.ex. cancer: Får folk det oftare nuförtiden, eller verkar det så eftersom man inte kunde se det förr?
Alltså: Upptäcks färre fuskare i friidrotten (som ju har fler utövare i världen) för att man inte gör jobbet tillräckligt bra, eller är det faktiskt färre som fuskar nuförtiden? Eller är cyklisternas egen dopingkontroll så dålig?
För att kunna mäta om ett resultat är bra eller dåligt, så måste du ju veta - eller i vart fall ha en god uppfattning om - hur många som verkligen dopar sig: "Vi vet att 1.000 utövare är dopade. Med vår metod hittar vi 90% (eller 50% eller 20%)".
Men om man inte har något "kontrollvärde" så kan man inte veta alltså.
Det var min poäng. Både friidrotten och cykel har fuskare, och jag tror inte man kan peka ut den ena som bättre än den andre om man inte sitter inne med detaljkunskaper - som t.ex. Ljungkvist.
Men det är klart att man dessutom borde vara hyfsat neutral. En som kanske är det är väl den där Pekka Kanerva eller vad han hette? Men kanske du och jag och dom flesta som postar här är ute och cyklar (sic!) litegrann....
Mycket fel på en gång, jag har ett gäng vänner i detta land som är inom den absoluta toppen i Sverige och världen i både skidor och friidrott.
När det gäller dessa personer som är Fredriksson, Södergren, Gavelin och Shemweta så ska de för varje dag rapportera var de befinner sig. Detta för att oannonserdade kontroller ska kunna göras när som helst och var som helst.
Även för de alpina åkarna så gäller det att rapportera var man befinner sig, under VM i Åre där jag jobbade med bland annat transporter av åkare från mål till dopingkontrollerna. Där fick de en person när de gick i mål och denna person fick inte släppa taget av åkarna förrän de var på plats vid dopingkontrollen. Kontrollen gällde placering 1-4 och två slumpvist dragna nummer bland alla startande.
Cykelsporten kommer aldrig komma till rätta med sina problem då det knappt är någon som bryr sig, bättre vore om den dog ut och sedan X antal år senare kunde börja om från början. Med stenhårda krav på de aktiva.
Men fram tills dess tycker jag att all media ska sluta rapportera om cykel, då blir det inte heller intressant för sponsorerna.
Cyklingen måste göra mer definitivt, men längdskidåkningen och friidrotten har ju också problem med doping.
294 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e
