Nämen!
Ojojoj, nu snackar vi nostalgi så det stänker om det! 
När jag var liten (nåja) scout för många år sen hade vi en ledare ett tag som var en jäkel på gitarr och snickrade ihop egna underfundiga låtar mest hela tiden.
En av våra favoriter var just suddigumslåten! Jag är däremot inte säker på om han skrivit just den själv (nu när jag tänker efter) men det är då inte omöjligt.
Jag kommer bara ihåg vad texten handlade om på det stora hela, men i sista versen gjorde suddigummet slut i alla fall. 
Va fasen, hette han Janne? *hm*
Tror att jag i ett ögonblick av klarsyn skrev ner texten, men i så fall finns den på Ekerö, nånstans i krokarna av mitt gamla pojkrum... 
Jag funderar vidare, rätt vad det är kanske texten ploppar upp.