Trots det har förflutit 12 timmar sen händelsen så kan jag inte låta bli att tänka på det.
Jag lämnade lägenheten och hade hunnit 5 meter när ett stort lass med is släppte från taket, det kammade mitt hår, strök min rygg och gled ner för vaden innan det kraschlandade delvis på min högra häl. Bakom mig gick en av mina döttrar och såg hur nära det var och såg hur stort issjoket var.
Tydligen var inte min tid kommen, jag har några liv kvar!
Men vetskapen om hur nära det var gör ändå att man funderar, fem centimeter....så nära var det att Luxman kastade in handduken.´
Exakt samma sak hände mig för ett eller två år sedan på Drottninggatan i Stockholm. Men det var näsan som höll på att få en strykning. Senare läste jag om en kille som fick ett isblock i huvudet samma dag på samma gata. Han dog. Rättegången om den saken avgjordes för bara någon vecka sedan. Man blir lite skakig när sådant händer.
Jäkla tur du har! :o
Men jag är lite besviken på att du inte rapporterat på vers, särskilt nu i juletider. ;)
Ibland så får rysningarna efter ryggraden en att skriva utan vers, även fast det råder juletider. ;)
Jag ryser fortfarande vid tanken på hur nära det var, inte bara ryser förresten. Det är faktiskt motstridiga tankar som fladdrar, tacksamhet eller var det kanske ett tecken på något, hur livet kan förändras på en bråkdel av en sekund oavsett hur försiktig man är. Jag blir faktiskt fortfarande tårögd och lite rädd när jag tänker på det.
Tack för orden ni skrivit :f , det gäller alla men en extra :f till min prinsessa.
Skämt åt sido! skönt att det gick bra! det var juhe inte så länge sen en pojke omkom i sådan olycka på drottninggatan i stockholm city =/ otäckt d här konceptet med moder natur!
Usch usch usch! Vad är det för en fastighetsägare som riskerar liv för is? :x
Tur att det ville gå lyckligt för dig i denna situation, Luxman - och glöm inte att så här i juletider vara extra vaksam på snö och is ovan huvudet. Det gäller alla.
259 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2
