Jag satt o läste tråden angående spela in telefonsamtal och då speciellt detta inlägg: http://www.webforum.nu/showthread.php?s=&postid=756733#post756733 vilket gjorde att jag kom att tänka på vad jag emmellan roade mig med i min ungdom.
Märk väl att detta är preskriberat nu samt att det var före alla moderna axe-tjänster mm samt nummerpresentatörerna.
Läget var som så att jag hade en telefon (högtalartelefon) med två anknytningar = två telefonnummer, mitt eget samt vår familjs.
Vårt lilla nöje var då att på den ena linjen ringa upp en lirare och samtidigt på den andra linjen ringa upp någon annan, varpå dessa sedan svarde och vi som lyssnade satt knäpptysta.
Hyfsat muntert blev det när Andersson svarade mer eller mindre i mun på Pettersson.
Båda undrade ju varför den andre ringt upp men ingen fattade något, det kunde bli bra invecklade samtal med viss irritation men vi som lyssnade hade klart roligt.
Dessa äventyr går ju tokbort nu för tiden (nummerpresentatör :( ), sen kanske man vuxit från det också, eller vad tror ni? ;)
Inspelning av konversation utan den ena motpartens tillstånd §e
Näh... men ibland kan ju busringningar vara riktigt irriterande. Jag har en klasskompis som gillar att busringa till olika 020-nummer :x och fråga helt knäppa frågor. Ett exempel var att ringa till Arla och fråga om de hade sur mjölk. Eller ringa till 1-to-1's nummer för tjejer, och sedan påsåt att man är bög och on-... (näh, vi går inte in på det ;))
Jag tycker att det är elakt.
Men visst kan det vara kul med en "mild" busringning ;) Har du spelat in några, solbulle?
Det var ett sant nöje, helt klart.
Dock gick det lite för långt under en period. Vi fick för oss att ringa till våra lärare (vi var högstadiegrabbar) och trakassera dem totalt. Vi fick ett antal polisanmälningar på oss men de listade aldrig ut vilka vi var.
Då vi spelade in samtalen hade vi ett fullsmäckat C90-band med diverse samtal. Detta band kopierades otaliga gånger och till slut hamnade det i orätta händer (för oss). Polisen blev återigen involverad och vi fick till slut sitta i skamvrån.
Vårt lilla nöje var då att på den ena linjen ringa upp en lirare och samtidigt på den andra linjen ringa upp någon annan, varpå dessa sedan svarde och vi som lyssnade satt knäpptysta.
Hyfsat muntert blev det när Andersson svarade mer eller mindre i mun på Pettersson.
Båda undrade ju varför den andre ringt upp men ingen fattade något, det kunde bli bra invecklade samtal med viss irritation men vi som lyssnade hade klart roligt.
Är det bara jag som kommer att tänka på radioprogrammet Hassan som rockade loss för några år sedan? Där ringer de ju upp en pizzeria exakt enligt metoden ovan. :)
När jag var i busringningsåldern var nummerpresentatörer inte särskilt vanligt så ni kan tänka er att man sket på sig när den man busringde till ringde upp och hotade med att ringa på kvällen och berätta för päronen :p
Man fick lurpassa vid telefonen hela kvällen för att vara någorlunda lugn.
Är det bara jag som kommer att tänka på radioprogrammet Hassan som rockade loss för några år sedan? Där ringer de ju upp en pizzeria exakt enligt metoden ovan. :)
Nej, du är inte ensam. Jag tänkte nämna det, men trodde att det var få som hade lyssnat på Fredrik Lindström & Co.s' busringningar.
Är det bara jag som kommer att tänka på radioprogrammet Hassan som rockade loss för några år sedan? Där ringer de ju upp en pizzeria exakt enligt metoden ovan. :)
Nej, du är inte ensam. Jag tänkte nämna det, men trodde att det var få som hade lyssnat på Fredrik Lindström & Co.s' busringningar.
Jag garvar så jag gråter varje gång jag lyssnar på "Buss i present" med Hassan... :e
"Är det SLs bussgarage i Hornsberg? Jo, jag fick en SL-buss i present igår, 56an står det på den, Stora Essingen - Hakberget..."
"Lennart, saknar du en buss..?"
"Det står utanför mig, i Hägersten... Är det svårt att få in backen på den?"
"Ja, nä, det är inte svårt, men du måste alltid gå via neutral..."
En av de ringningar jag minns var när vi ringde till några som vi visste hade två telefonnummer (kontor i huset) , mitt i natten.
Först ringde vi kontorsnummret, karln i huset svarade, snabbt ringde vi sen deras vanliga nummer varpå frun svarade.
Det tog en liten stund faktist innan de fattade att det var deras äkta hälft i luren, den ena var mer förvånad än den andre över varför den andre ringt. (Det hade ju ringt på båda numren.) Dom la på efter en stund varpå vi ringde upp igen. :)
Det var så attans festligt att höra deras olika förslag på vad som kunde varit fel.
Vi vek oss av garv.
det är dumt med nummerpresentatör, men om man ringer till typ affärer, bibliotek och liknande ställen och hela tiden är seriös så kan de ju inte bli sura... :)
idag ringde jag och min kompis till badhuset. Jag var en turkisk pappa (jag bröt jättemycket, och fattade inte mycket av va de sa...) som hade glömt mitt barn på badhuset, och min kompis var mamman som stod i bakgrunden hela tiden och skällde ut mej för jag hade glömt ungen på badet... det var roligt! Precis när de skulle ropa ut efter vårt "barn" i högtalarsystemet så var vi så nära att bryta ihop så vi sa att vårt barn precis kom hem och så la vi på... :)
det va skojjigt iallafall, tyvär har vi inte fixat så vi kan spela in det...
En datanörds kompis gick steget längre med busringning och gjorde ett eget program, när man tryckte på knappar så spelade den upp olika ljud. Alltid lika festligt när man hörde på i högtalartelefonen.
Jag garvar så jag gråter varje gång jag lyssnar på "Buss i present" med Hassan... :e
"Är det SLs bussgarage i Hornsberg? Jo, jag fick en SL-buss i present igår, 56an står det på den, Stora Essingen - Hakberget..."
"Lennart, saknar du en buss..?"
"Det står utanför mig, i Hägersten... Är det svårt att få in backen på den?"
"Ja, nä, det är inte svårt, men du måste alltid gå via neutral..."
För omkring sju år sen så hade Telia ett erbjudande den 14 februari om att man kunde prata hur länge man ville i telefon och inte betala mer än fem kronor per samtal. Det där tyckte jag man kunde utnyttja och eftersom nästan alla i Sverige hade AXE då så använde jag funktionen trepart och ringde upp två kompisar. Sen bad jag dem att också använda trepart och ringa upp varsin person till, och så var vi fem stycken som snackade samtidigt. Vi fortsatte att ringa upp fler och fler och till slut var vi 14 personer runtom i landet. Kul var det, väldigt kul. Vi började fundera på hur många man kunde vara, om det fanns nån gräns, så varför inte ringa upp Telia och fråga?
Sagt och gjort, den som var längst ut i kedjan slår 90200 och lägger ut Telias kundtjänst i vårt flerpartssamtal. Naturligtvis är det kö och vi får med jämna mellanrum höra att de snart kommer att besvara vårt samtal. Så börjar signalerna gå fram och alla tystnar...
- Telias kundtjänst, Maria.
- Hej, jag heter Thomas Tydal.
- Hej.
- Jo, jag undrar... det här trepart, hur många personer kan man vara då?
- Öh... tre.
- Ja, men vi är ju... 14. Säg hej till Telia allihopa!
- *14 pers i kör* Heeej!
- Fast nu blir vi ju 15 med dig.
- *skrattar*...
- Finns det någon gräns?
- Nej, jag tror inte det. Jag har aldrig hört talas om det.
- Så det här är rekord alltså?
- Ja, jag skulle tro det. Får sätta upp en lapp på anslagstavlan om det.
Sedan följer lite allmänt snack i ett par minuter innan Teliadamen känner att hon måste ägna sig åt lite andra kunder också och mer eller mindre artigt avviker.
Som parentes kan jag väl nämna att alla personer jag ringde upp var med i ett datornätverk som hette Fidonet, tja den tidens Webforum skulle man väl kunna säga. Så, det kan ju också vara ett tips. Det är ganska kul med såna här telefonsamtal där man är några stycken. Ingen (utom den förste) betalar ju för mer än ett vanligt telefonsamtal. Den förste betalar för två.
