En polare jobbar sedan ett tag på en verkstad efter att några IT-företag han jobbat på lagt ner och några månaders arbetslöshet.
Han håller verkligen på att dö av tristess, han är civilingengör, men får sitta med ytterst enkla arbetsuppgifter, han förstår inte varför han blivit anställd då även någon med tex tekniskt gymnasium skulle klara hans arbetsuppgifter med glans. Nu har arbetskamraterna och t.o.m chefen börjat klaga på att han jobbar för snabbt och ska lugna ner sig lite...
Han är van med en platt organisation, bra management, sjyssta arbetskamrater, lite lagom övertid, snabba beslutsvägar, vänner på jobbet=vänner på fritiden, mycket personalfester, åtminstonde nån utlandskonferens/resa om året. Julbord varje år(här bara vart tredje år, och det är den enda personalvårdande aktiviteten!!!). Här finns inget sånt alls. :(
Vad tycker ni? Ska han få beklaga sig, eller vara glad att han har ett jobb?
Problemet är att folk i allmänhet ofta irriterar sig på något tillräckligt mycket för att klaga men inte tillräckligt mycket för att göra något åt saken.
Att vara överkvalificerad och/eller ha helt fel arbetsuppgifter för sin utbildning suger gigantiska elefantballar kan jag intyga. :l
Visst är det bra att ha ett jobb, men hjärnan smälter ihop av att inte stimuleras för fem öre...
Mitt tips är att göra som jag just nu: bit ihop, stå ut men leta jobb för fullt vid sidan av. :)
Precis så är det att jobba på verkstad på ett storföretag, stora sprickor mellan de som fattar beslut och de som verkligen gör något (de på golvet). Ingen insyn i företaget, vilket innebär att de som bestämmer kan ljuga ihop vad som helst. Skulle det vara så att man visar framfötterna och vill komma upp sig så får man skit från båda hållen, vilket resulterar att man håller en låg profil och gör enbart det man måste. Jobbade 10 år sammanlagt i en sådan verkstad, slutade för 2,5 år sedan och började jobba i en helt annan bransch i ett företag med ca 25 anställda, vilken skillnad!
Förövrigt så lägger verkstads-företaget ner sin verksamhet till årsskiftet efter att befunnit sig på samma plats i ca 90 år, och flyttar verksamheten (+ ca 200 anställda) till en annan stad i Sverige. Vet inte riktigt om det har att göra med att jag har slutat eller inte :). Men och andra sidan så såg jag vartåt det barkade när jag jobbade där, många andra gjorde samma sak och slutade de med. Kan ju vara en bidragande orsak iaf.
Efter att ha sökt drösvis(100+?) med arbeten inom sitt tidigare område(=krisbransch...) så ville han nog söka lite bredare.
Dessutom så var platsannonsen utformad med höga akademiska krav, så att det såg ut att vara ett mycket mer kvalificerade arbetsuppgifter än det verkligen är. Känns lite som de vill ha en akademiker där bara för att kunna skriva om det i offertar, webbsidan mm om vilken kompetens som finns inom väggarna...
När han stämplade någon månad för första gången i sitt liv innan detta arbetet så kände han sig som en riktig parasit & måde dåligt pga det.....så hellre detta än att stämpla för honom.
Jag skulle kunna tänka mig att stämpla om jag hade haft obegränsat med pengar att röra mig med (edit: och då hade jag inte ens behövt att stämpla ;)). Då hade jag nämligen kunnat sysselsätta mig med andra roliga saker istället för att jobba (köpt loss en fet kamera och åkt världen runt och fotat exempelvis). ;)
Jag skulle kunna tänka mig att stämpla om jag hade haft obegränsat med pengar att röra mig med. Då hade jag nämligen kunnat sysselsätta mig med andra roliga saker istället för att jobba (köpt loss en fet kamera och åkt världen runt och fotat exempelvis). ;)
Fast även det blir väl tråkigt i längden.
Då skulle jag hellre satsa på hemmaman och låta frugan dra in kosingen! :birp
Jag skulle kunna tänka mig att stämpla om jag hade haft obegränsat med pengar att röra mig med. Då hade jag nämligen kunnat sysselsätta mig med andra roliga saker istället för att jobba (köpt loss en fet kamera och åkt världen runt och fotat exempelvis). ;)
Fast även det blir väl tråkigt i längden.
Då skulle jag hellre satsa på hemmaman och låta frugan dra in kosingen! :birp
Då hade jag till och med varit så vänligt att jag hade tagit med mina marja på mina världsresor. :e
265 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2
