Berättelser om spöken och tron på ett liv efter döden är kanske lika gamla som den tänkande människan själv. Vårt behov av det oförklarliga och hoppet om att allt inte är slut den dag som vi dör är starkt.
Har väl hänt att jag har upplevt saker som jag inte har förstått. Men inte behöver förklaringen vara spöken.
obelix skrev:
Själv så har bara hunden min reagerat på saker jag inte har kunnat se eller känna av, både ute och i olika lägenheter jag haft.
Hundar kan höra en del ultraljud. Dessutom har de ett avsevärt känsligare luktsinne än vad vi har. Således inget konstigt i att hunden reagerar på saker du inte märker.
Hundar kan höra en del ultraljud. Dessutom har de ett avsevärt känsligare luktsinne än vad vi har. Således inget konstigt i att hunden reagerar på saker du inte märker.
Om hunden står och tittar i ett hörn med raggen rest, och käften blottad och morrandes som om han vore beredd att slita strupen av någon, så tror jag att det var något konstigt iaf...
Ang. det här med hundar: Hundar används av polisen för att t.ex. leta lik och knark. Lik kan ligga 6 meter ner i en sjö, där en vanlig människa knappast skulle se något, men en hund skulle känna vittring. När det gäller knark kan det ligga väl gömt (vilket det förmodligen oftast gör) där polisen själva inte kan se det, men hunden känner vittring (igen) och de kan på så vis hitta knarket.
edit: Jag tänkte bara nämna, som litet tillägg, att när jag skriver, pratar eller bara tänker på spök och andra övernaturliga saker i den vägen (inte ufon o sånt) så börjar mina ögon tåra sig. Inte så att jag börjar gråta, men det känns helt sjukt :o :q :l
Jag tror på dem, men har aldrig riktigt varit med om det - där jag är hyffsat säker på att det har hänt. Däremot har min kära mor upplevt saker som hon inte vill tala om...
Jag attraheras av tanken på att den intelligenta form som automatiserar geleklumpen mellan öronen, lever vidare efter den kroppsliga döden. Men från en attraherande tanke till vetskap är steget alldeles för stort, så nej. Jag tror inte på vare sig andar eller spöken.
Nämen seriöst tror jag inte på spöken.
Men skulle jag uppleva nått så skulle jag förmodligen tro på det innerst inne, men jag skulle förmodligen förneka att det inträffat.
Min mor har varit med om en rätt skum sak iof.
Hon saknade en byrå efter att de flyttat till deras nuvarande hus.
När de fick besök av en "synsk" person sa hon att det va en kvinna som följde efter min mor, men hon gick inte in i vissa rum. Vilket förmodligen beror på att vissa rum har byggts om.
Men i alla fall så hade detta "spöke" sagt att om min mor ville ha tillbaka sina saker så va det bara att fråga.
Och min mor gjorde detta, hon frågade efter denna byrå som de letat otroligt länge efter överallt. (min mor har ett ganska stort och gammalt hus kanske borde tilläggas).
Ett tag senare så återfanns byrån ute i garaget, där det enligt henne inte hade stått förut.
Ganska skumt faktiskt. Har ändå svårt att tro på sånt.
Ni som inte tror.
Vilke sorts bevis skulle ni behöva få för att ändra åsikt?
Vetenskapliga bevis. Det innebär att bevisen ska ha granskats av oberoende vetenskapsmän. De ska ha publicerats i några vetenskapliga publikationer. Det ska framgå klart och tydligt hur bevisen har tagits fram, så att man kan upprepa det och själv hitta spöken på det viset. Bevisen ska givetvis vara övertygande för att det verkligen är just spöken det handlar om, och inte bara ett annat fenomen som vi inte vet något om. Den oberoende granskningen från kvalificerade vetenskapsmän bör hjälpa till med att avgöra om så är fallet.
Hmm, när jag cyklade hem från praon såg jag något mycket konstigt på himlen. Vädret var helt klart..och kallt. Men så syd-väst ungefär, över Ulleråker/Ulltuna (är det Ulltuna?) var det något som "brann" uppe i himlen. Det var inget moln för 1. Det var alldeles för litet och ensamt, 2. Inget plan för det var kvar på samma ställe och bibehöll samma storlek, 3. Det flammade liksom, rörde sig, fast på plats och det var en bra bit upp i luften. Min prao-kompis trodde det var ett flygplan som man såg bakifrån, och att det som flammade var sträcken (kondens?) (som blir efter plan på hög höjd) som syntes rakt bakifrån. Men eftersom det inte ändrade sig utan bara rörde sig på plats, verkade det fel. Vad var det för något?
Självklart tror jag på spöken! Vem gör inte det???
Livet efter döden är oääääändligt mycket större än det gamla. Jag har varit i helvetet tre ggr, hos gud 18 ggr plus att jag varit på jorden ett antal också. Jag har tillochmed lärt mig prata som Dogge Doggelito, dvs rinkebysvenska. De är döden. Dessutom e min bäste vän ett spöke och heter Erik von Levenhausen. Han föddes 1633 i Wien. Han e jättetrevlig, men det kan va jobbigt ibland när man inte vet var han är och så kommer han in igenom väggen bara sådär. Vad har ni för erfarenheter :q
340 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2
