Jag har aldrig förstått mig på det där med tider man skall vara hemma. Lyckligtvis gjorde inte mina föräldrar det heller.
Och det verkar ha fungerat bra.
Alltså, hon är sexton och klarar nog sig självt.
Men om paranoian tar överhanden, ring. (Som de flesta sextonåringar tillhandahåller nog hon en djävulspipare)
Ingen skillnad på grabb eller tjej och så länge de inte pysslar med dumheter så finns det väl inget behov till uptime-gränser. Men sen så är jag ju inte någon förälder heller, det kan ju förklara mitt obeskyddande resonemang. :e ;)
Personligen anser jag nog tyvärr att en tjej är mer sårbar än en kille och skulle därmed kunna tänka mig en striktare tid.
Ser snabbt att Jamppi tydligen inte har barn och definitiv inte en dotter. :)
För min egen del har jag väldigt svårt att tänka mig att jag någonsin skulle låta min dotter vara ute till 2 på natten.
...Men jag lär väl få ge med mig kan jag tänka mig när den tiden kommer... :(
Om alla pojkar redan är inne vad skall hon ute å göra? ;)
Runt midnatt kan väl anses som rätt lämpligt utan att vara för strickt.
Sedan beror det lite på individen, vissa har en tendens till att "klanta sig" och ju mindre tid man har till det ju bättre är det.
Din fråga är enligt mig så gott som omöjlig att svara på då man behöver veta bl.a vilka hon ska umgås med(vad det är tänkt iallafall), hur hon brukar bete sig(aspackad eller extremnykterist osv), hur farligt det är på orten(våldsamma människor och annan skit), vad har hon för kommunikationer(mobil antagligen men man vet ju aldrig) osv.
Fast rent allmänt utan dessa fakta så säger jag väl nånstans vid kl.01 till 02. ;)
Nej, men har varit (och kanske ännu är, i vissa synpunkter) barn.
Och kan säga att jag har då minsann klarat mig finfint utan tider som jag måste passa.
Enda regeln var, att utifall jag skulle stanna borta natten, så skulle jag informera mina föräldrar. Om jag däremot inte skulle göra detta, då skulle de sätta en tid då jag måste befinna mig hemma.
Och jag har då verkligen ine lidit av detta, nej, det har nog däremot givit en lite mer känsla för ansvar.
Och tror heller inte att det gör någon skillnad mellan pojke och flicka. Låt dem vara ute, de har nog en sorts rudiment känsla för när det är nog.
För egen del kunde jag nog komma hemsladdrande strax innan lunch "dagen efter" utan att det gjorde någon större skada på mig eller förälder.
Men det ger jag personligen blanka katten i om det nu gäller min dotter.
Med all skit ute i samhället skulle inte jag vilja att hon var ute alltför sent på nätterna, inte för att jag är direkt orolig för vad hon kan ställa till med, utan för vad andra kan ställa till med...
Eftersom jag har ganska gott minne av vad jag och mina kamrater pysslade med när vi var runt 16 år och det faktum att jag vet att mina föräldrar hade kunnat stoppa det genom att sätta lite tydligare gränser så är mitt (generella) svar:
Helger: Hemma senast 22:00 - 23.00 alternativt sova kvar hos en kompis, vars föräldrar jag känner och litar på eller att jag vet exakt vad de gör och då kan kanske tiden spela mindre roll. En tumregel är ivf att om man är det minsta tveksam är det bättre att sätta en lägre gräns än att bara 'låta' det gå 'för den här gången'.
Det är vi som föräldrar som ger barnen en känsla för gränser, det är ingen annan som gör det åt oss.
285 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.1dc6f849