Inte alls, jag kan nog fortfarande anses vara småbarn i vissa sammanhang. Att ha sönder saker (eller forummedlemmar) är ett sätt att undersöka världen. När man blir äldre börjar man (förhoppningsvis) att förstå att det är bättre om man kan laga grejerna man har haft sönder, eller att någon annan kan laga dem. Själv avnjuter jag ofta enkelriktad destruktivitet, det är mycket tillfredsställande! Allt man behöver är saker som är roliga att ha sönder (elektronik är bäst, följt av mekanik och organiska material) och favoritverktyg; hammare, slägga, yxa, skärbrännare, sprängmedel, skruvstäd, mikrovågsugn, etc... Elektronik är roligast att slå sönder så att man kan se det gå sönder i jättesmå bitar som man inte har en chans i världen att få ihop sen. Mekanik är ungefär samma sak, men kan kräva rejälare doningar för att gå sönder. Organiska material, frukt till exempel, är lämpligast att spränga sönder, dessvärre är sprängmedel svårt att få tag på efter att smällare förbjöds. Det är det vi har mikrovågsugnar till! ;) Men det funkar bäst med ägg, jag har inte testat att köra frukt i ugnen. Godis kan man ju också undersöka/förstöra med mikron, alla som har kört Ahlgrens bilar, eller Sockerbitar i mikron vet vad jag pratar om. ;)
Jag har tydligen vandrat iväg från ämnet en smula... men man kan nog med säkerhet påstå att den destruktiva sidan av oss alla är den som visar sig först och som till sist att visa sig leda till vår egen undergång.
Angående frågan:
"Hur gör egentligen småbarn för att ställa till det varhelst dom går?"
Det är inget ansträngande göromål, småbarnen har vissa riktlinjer som de följer:
Äta, bajsa, ha sönder saker, skrika, sova och så om igen... Detta sker per automatik, precis som andning och hjärtrytm. Om de inte hittar nåt att ha sönder rubbas dygnsrytmen och de kan börja ha sönder sig själva eller sina motståndare (i princip allting levande).
Så var inte alltför förgrymmad över din söndriga skiva och fot, tänk på att du har bidragit till ett viktigt steg i mänsklighetens utveckling! Tänk om du eller jag hade fått ha sönder DVD-skivor när vi var små, det kunde ha präglat hela vår personlighet... Men där fick vi sitta och slita ur bandet ur gamla betamax- och VHS-rullar... ack ack.

