Kloka ord!
Frågan#1
Jag läste med stor förvåning Tengblads tråd. Jag ville posta en historia som min allra första fröken berättade för min lågstadieklass redan 1985 men eftersom tråden var stängd gick detta inte.
Jag hoppas att ni kan respektera att detta inte är en skit-snackstråd och att diskussionen som Brimba avslutade inte ska fortsätta här. Det är inte menat som en fingerpekare åt någon. Vi gör alla misstag. Historien nedan är enkel men tänkvärd och applicerbar på livet i största allmänhet.
Det var en gång kille som hade dålig karaktär. Hans far gav honom en påse med spik och sa till honom att varje gång han miste tålamodet eller hävde ur sig något dumt skulle han spika en spik på baksidan på sin dörr. Första dagen spikade han 37 spikar i dörren. Efter ett tag upptäckte han att det var lättare att behärska sig än att spika i en spik. För var dag som gick lärde han sig att kontrollera sina dumma impulser och allt efter veckorna gick blev det färre och färre spikar satta i dörren.
En dag upptäckte han att han hade behärskat sig en hel dag. Inte en endaste spik hade han satt i dörren. Han gick till sin far och berättade hur duktig han hade varit. Fadern föreslog då att han skulle ta bort en spik varje gång han kunde kontrollera sig en hel dag. Dagarna och månaderna gick tills han äntligen kunde berätta för sin far att det inte längre fanns några spikar kvar i hans dörr.
Hans far tog då honom då till dörren och sa; "Du har jobbat hårt på detta, men titta på alla hål som du har lämnat efter dig, stora som små. Dörren kommer aldrig att bli densamma. Varenda gång du tappar kontrollen så lämnar du spår efter dig, ett ärr, precis som du gjort med denna dörr. Du kan förolämpa någon och be om förlåtelse efteråt, men oberoende hur du säger detta så kommer du att lämna ett ärr bakom dig som alltid kommer att finnas kvar. Saker kommer aldrig bli riktigt det samma.
En muntlig förolämpning kan såra precis lika mycket som en fysisk.
/A
