Det sägs att det kommer från att b skrevs slarvigt och såg ut som h. Om det stämmer vet jag dock inte.
h och b är samma sak. vad man ska använda är däremot upp till var och en.
på engelska är det uteslutande b. på svenska är det ofta h.
många afromusiker använder sig av "b" medans klassiska musiker ofta säger "h".
jag kan dock inte avgöra vad som är mest korrekt, bara säga att jag själv använder båda :) i olika sammanhang!
b anser jag vara mest logiskt. a b c...
men h är bra för att skilja b från Bb som också brukar kallas b dumt nog. säger man h kan det aldrig misstolkas. (i varje fall inte i sverige) ;)
man säger ibland att ett stycke går i b (t.ex. Tjajkovskijs pianokonsert i b-moll), men den går ju i själva verket i Bb-moll. säger man då Bb-moll i de "finare musikkretsarna" undrar de om man inte är riktigt klok! :e
i popsammanhang kan du nog använda "b" för just "b" utan problem, men i en del andra genrer kan du stöta på probem. för att vara helt säker, använd på h i stället.
Enligt C-dur-skalan (CDEFGAB), som den moderna västerlänska musiken är uppbyggd kring, är B ett B och inte ett Bb, alltså säger logiken att B är ett B och inte ett Bb. ;)
Jag tycker att B är B och inget annat, men ibland råkar jag skriva H ändå, av nån anledning. Jag skriver däremot aldrig Bb som B eftersom jag bara skulle missuppfatta det själv.. :)
h är fårn början, som sagt, en felskrivning, ett slarvigt skrivit b. Bach eller mozart tror jag det var som skrev det i nån av sina låtar och när någon sedan skulle läsa det blev det ett h.
För mig är b inget att än h... Jag e uppfödd med det i mitt pianospelande.... Har spelat i snart 8 år och kommer antagligen aldrig kunna ändra det :)
256 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.20824b9f
