Anser du det okej att bryta mot lagar och regler så länge ingen får reda på det?
Det beror på sammanhanget och vilken regel det handlar om. Jag anser inte att det är hemskt att Robinsondeltagarna försöker sno mat när de svälter på sin lilla ö, jag tycker inte att det är så farligt om någon lyckas smuggla undan ett lågt kort när man spelar "neger och president", det spelar ingen roll för mig om någon fuskar i ett glosförhör och kommer undan med det, jag skiter i om någon kör för fort på en motorväg om vägen är helt tom och det rör mig inte i ryggen om en sprinter äter något otillåtet för att förbättra sin tid med en hundradel.
(ja, ett sådant tankesätt leder till moraliskt förfall, ett samhälle i totalt kaos där ingen betalar skatt.. och ja, världsundergång - men det kan ju vara spännande att bevittna)
Det är ett faktum som kvarstår. Hur hade du tänkt försvara det, Matti?
Rädda våra liv, rädda våra barn - ingen doping i våran stad! ;)
Jag räknar kallt med att få personer i Sverige delar min syn på elitidrott och att alla även i fortsättningen kommer att tycka att elitidrott är viktigt och någonting allvarligt och att man kommer att se med på avsky på folk som fuskar! :o
I min utopivärld är idrotten utformad på så sätt att folk idrottar för att det är roligt. Att vinna skulle vara en så liten del av det hela att ingen skulle tycka att det vore värt att riskera sin hälsa för att komma etta.. Tyvärr är det inte riktigt dit vi är på väg. Istället anordnar man fler och fler tävlingar med stora prispengar, klubbar betalar helt sjuka pengar för att få en viss spelare och redan i tidig ålder börjar man gallra bland barnen och låter de "bättre" barnen få mer speltid medan andra tvingas sitta på bänken. Doping är bara en naturlig del av en sådan utveckling (och testlabben kommer alltid att ligga efter).
(..och i min lilla utopi skulle jag sitta och plugga fysik nu för att jag tyckte att det var roligt och inte för att jag har ett prov i morgon. Kan någon göra mig till gud, tack?)