Ovanstående säger en del om kvinnan, som sak. :e
Jag har nu gjort en ovetenskaplig undersökning. :e
Har pratat med många personer under den tid jag varit arbetslös
och funnit detta...
* Män är mindre arbetslös än kvinnor
* Män har lättare att snabbt få nytt jobb
* Män hjälper män till jobb
* Män vill gärna hjälpa kvinnor men det slår oftats ej väl ut
* Kvinnor hjälper inte kvinnor till nytt jobb (sällsynt)
* Kvinnor hjälper män till jobb
De tre första påståendena har jag sammanfattat ur det faktum
att de flesta män jag pratat med säger att de nästan aldrig gått
arbetslösa. Om det har hänt så har de inte behövt söka för de
har oftast nån polare som kan hjälpa dem, allmänt kallat
kontakter, därav att de har lättare att få ett nytt jobb.
Jag hörde till och med en killkompis säga
"Nä, inte har jag behövt söka jobb. Man träffar på en polare på
nån fest som säger " - Skaru ha jobb? *hick*" och jag svarar " -Visst!!".
Sedan skålar vi på det och jag ringer nästa dag och blir anställd."
Fjärde påståendet kommer av att män som jag pratat med gärna
säger att de vill hjälpa till men kan sällan, av någon anledning, i
verkligheten inte det.
De två sista påståenden kommer av egen erfarenhet förutom att
ha pratat med ett gäng kvinnor. I kvinnors mentalitet finns sällan
att komma på tanken att rekommendera en annan kvinna till ett
jobb men gärna en man. Kvinnor är i urmänniskans synvinkel
naturliga konkurenter och tittar på hur mycket de själva kan
förlora eller vinna på att rekommendera någon beroende på kön.
Som sagt är detta en helt ovetenskaplig undersökning byggd på
mina egna iaktagelser. Kom gärna med synpunkter! :)
Men nog känns det trist att höra män prata om sitt yrkesliv och
se va lätt en del har haft det i livet. Har hittills inte stött på en
enda kvinna som lika lätt gått från jobb till jobb. :l



