Tack för välkomnandet, Rikard! Ja du har sagt det förut, men sådana här upprepanden är bara trevliga. 
Att använda de svenska orden istället för de svengelska är faktiskt bara en vanesak. Det låter fel i början men man vänjer sig... På datatermgruppens webbplats finns en artikel om varför språket blir konstigt om man använder engelska låneord för mycket. Det blir helt enkelt svårt att böja dem och att använda dem i det dagliga språket.
Det enda de säger är att om det finns ett svenskt ord som motsvarar det engelska (t.ex. mail - post) så ska vi använda det svenska. Det finns inte någon direkt motsvarighet till chatt, alltså är det ok att använda.
För det engelska substantivet chat (om själva pratet) kan man på svenska använda chatt, tjatt eller nätsnack.
Kaka istället för cookie är inte något bra begrepp enligt dem själva.
Kaka är egentligen inte någon lyckad metafor för begreppet. Andra uttryck skulle eventuellt fungera bättre, t.ex. avtryck, markering, märke, visitkort.
Det svenska språket förändras hela tiden och det finns inte någon vettig språkbrukare som försöker stoppa det. Till slut kanske vi kommer att acceptera de svengelska orden, men det får inte gå för fort. Jag tycker att det finns främst tre argument till att förändringen måste gå långsamt:
1. Språket får inte förändras så fort att samtidigt levande generationer inte förstår varandra. Det vore t.ex. synd för hela samhället om en mormor inte förstod sitt barnbarn.
2. Om språket förändras för fort kommer vi att lägga olika innebörd i orden. Vi menar olika saker när vi använder orden. Det kan naturligtvis få olyckliga konsekvenser.
3. Språket får inte förändras så fort och så mycket att vi inte längre förstår den litteratur som är skriven på vårt språk. I Storbritannien har språket tidigare förändrats så mycket att de inte förstår t.ex. ett Shakespeareverk på orginalspråket.
Citerat ur artikeln om betydelseförändringar av engelska låneord:
Den språkutveckling jag beskrivit här leder alltså inte till att goda kunskaper i svenska ersätts av goda kunskaper i engelska. Resultatet blir i regel snarare en strukturlös pidginsvengelska, oförståelig både för engelsktalande och för de flesta svenskar.
