"Kärlekens Våg"
Jag står vid stranden och ser en våg födas,
Jag minns våran första kyss.
Jag ser hur vågen växer till sig & blir stark,
Jag minns våra mysigaste stunder.
Jag ser vågen närma sig land,
Jag minns hur jag drömde om en familj.
Jag ser vågen plötsligt försvinna,
Vi var inte längre ett par.
Jag står nu här & väntar på en ny våg att födas.
Skriven av Tengblad -99
Om man får lämna yttligare ett bidrag så kommer det snart :)
------------------ /Mvh Tengblad
"Livet är som ett avloppsrör, långt och fullt av skit"
Det här är en sorlig histora om en prinsessa
Som nu får mig att min penna vässa
För att skriva direkt från mitt hjärta
Som är fullt med minnen och smärta
Det var som allt hände igår
Tänker på det och får en tår
du var en vacker fågel däruppe på himlen blå
Ville komma dit och slippa vardagen som känns grå
Drömmarna förde mig dit jag ville nå
Tillsammans flög vi, så underbart att vara två
Jag ville aldrig ur dessa drömmar vakna mer
Ville stanna hos dig o titta när du ler
Du fick veta om mina känslor för dig
Genast tittade du bort från mig
Ville veta vad jag gjorde för fel
Kände mig inte längre så hel
skådade dina vingar mot solens strålar
när du i himlen återigen skålar
I mina sorger jag tog mig en klunk
av den lömska djävulens spritfyllda dunk
Denis S, 2002
Vill också påpeka att jag är nöjd med Hyptias korrigering. dels så kunde jag länkat istället...dels så var den lite offtopic också. och skulle jag nu vilja klaga så ska jag göra det hos nån forumledare så klart! *förväntar sig en puss av hypatia för mitt kloka och ärliga tankesätt* :)
Först vill jag be om ursäkt för att jag är helt off-topic i den här tråden, men jag kan inte dikta utan mottagare och jag känner inte de känslor som utmaningen beskriver. ;)
Så, nu kan jag överösa eureca med pussar för sitt kloka och ärliga tankesätt. :f :f :f :f :f
Några av dem var också för din fina dikt! :)
Applåderar Tengblad också. :)
P.S. Om du vill lägga in en länk till en sida där texten finns lagligt kan du ju göra det och samtidigt ta bort min redigering om du vill. ;)
Jag vet inte om jag vill publicera några av mina dikter.. Dom är inte särskilt bra, och inte sådär puttefnuttiga och handlar inte om mjuka saker, kärlek och flickor. :e
Ett gott initiativ om än jag gärna står utanför "tävlingsmomentet". :)
Utan ord
Märk den skugga som berusar dig
låt orden få stanna kvar
alla sorgerna som tynger mig
måste leva tills de får ett svar
men de ord som fastnat i mitt liv
är ord du aldrig förstod
så låt den tystnad som sluter mig
sluta mig utan ord
Märk den saknad som nu gripit mig
sen dagen du gick härifrån
se hur tårarna som lämnar mig
faller sakta helt utan spår
men minnen jag aldrig kan glömma
och ord jag aldrig förstod
är det enda som tynger mig
så låt mig stå utan ord
Låt den lyster som omger dig
vara drömmen som jag har kvar
för alla gånger du sårat mig
och tagit allting som jag har
Det är den mörka sanningen
den jag aldrig förstod
men om du kommer tillbaks till mig
kom, men kom utan ord
Morgonen gryr
och jag i bilen styr.
Tittar mot horisonten som glöder
Jag hör ett skott
och upptäcker hur jag blöder.
Jag ser mej omkring
ja mot norr, öster, väster och söder
men inget sjukhus syns till.
Jag synar min blodiga bringa
och kommer på till vem jag kan ringa.
Jag plockar fram min mobil och
den råka tappa
Nu kan jag ej ringa pappa.
Hör kyrk klockor klinga,
tänker jag kan överleva det här.
framme vid kyrkan jag ser,
alla mina vänner har roligt och ler
kliver ut ur bilen och faller ihop.
blodet rinner kraftigt ur min buk
jag ropar efter hjälp
men det är precis som om jag inte finns
tänker nu jag dör
när jag plötsligt hör
någon ropa på mej men det är försent
det är så ynkligt och klent
hon rycker i min söm
allting blixtrar till
jag gör ett ryck och vaknar
och andas ut puh det var bara en dröm.
------------------ Frågar man inget får man inte veta något.
Vill man inte veta något, behöver man inte fråga.
Simpa:
Jag kan inte riktigt kalla mitt rimmande om känslor som dikt, varför jag intar en viss reservation mot att posta här.
Men jag vill passa på att uttrycka en eloge till samtliga som lämnat alster hittills, den olyckliga kärlek som uttrycks i ert diktande går rakt in i hjärtat.
Jag känner riktigt hur ont det gör.
Hur kan något så fint som kärleken samtidigt vara det som kan göra mest ont i hjärtat och själen......
förlåt att jag drog iväg men ni skrev så gripande att jag inte kunde hejda mitt ordflöde. ;)
Kanske inte sa mycket om karlek till nagon man inte kan fa som karlek som ar borta...men anda... Dromde den har dikten nyss (!!!) och skrev ner den...
Som natten doljer solens stralar
Sa dolde du allt som fanns i mig
Du forstorde langsamt allt som jag levde for
Och hogst pa pedestalen satte du dig
Dina, en gang sa vackra, ogon
Djupa brunnar
Drankte sakta mig
Och nar jag flamtande mot ytan kampade
Lade du din hand over min mun
Och kvavde mig
Med falsk signatur
I form av karlekens namn
Du skrev under min dom
Sedan vande du och gick
Och sag dig aldrig om
Kvar blev jag
En skugga i en mork natt
En blodande sjal som vittrade och dog
Och nar jag lag dar blek och kall
Stod du dar svartkladd pa forsta raden
Och log
------------------
It is not the destination that is the most interesting...
It's the trip.
Kanske inte så mycket dikt, mest sammanfattade filosoferingar...
Mitt bidrag iallafall ;)
--------------------------------------
UNDER YTAN ÄR VI BARA MÄNNISKOR…
Minnet suddas ut, jag orkar inte tänka mer.
Jag vill inte vara,
längre.
Himlen har ramlat ner och allt är i moln.
Det finns inte längre någon sol som lyser och all luft har tagit slut.
Man lever på ytan, det andra ser.
Det är tomt, inuti finns bara saknaden,
kvar…
Kanske är det bara jag,
Kanske är det bara en sekund av oro,
som gnager,
en oro, tjock som moln,
som…
gömmer, som glömmer alla sinnen
av välbehag och
av vilja.
Vem kan, vem vill leva ett liv på ytan,
av en värld ingen kan, ingen vill förstå
ingen vill veta av.
Under ytan är vi bara människor… under ytan är vi bara människor!
------------------
*Om man aldrig frågar lär man inte få veta*
143 ms totalt · 3 externa anrop · v20260731065814-full.55e59744
