Redigera, redigera ;)
Oops.. Såg nu att att det inte var någon fara på taket, men jag låter det här stå kvar ändå. Kanske blir en intressant diskussion... Är det egentligen fegt? Slut redigera..
elfwing: Ledsen att du är ledsen. Hoppas att du hittar något glädjande och pratar ut med någon! Många funderar nog lite nu och då när saker går en emot (klen tröst i och för sig). Jag vet att jag gör det i alla fall. Ganska ofta, men inte på några veckor nu. Jag låter allvarligt talat oftast bli för att det skulle bli så hårt för ett fåtal anhöriga. Sedan efter någon dag eller månad är jag jätteglad att jag lever igen. Hoppas att det är så för dig också!
Sen till Erik.
Att ta livet av sig är väl något av det fegaste man kan göra..?
Fast jag har funderat på det argumentet... Egentligen...
Att göra något för att det skulle vara fegt att inte göra det och inte för att man vill, är inte det lite fel motivationsfaktor? Till exempel om ett gäng bekanta ska hoppa från en låg trampolin ned i vattnet och säger åt en att hänga på men man själv inte VILL. Är det då fegt att inte göra det?
Jag tror att de flesta håller med om att man inte ska hoppa från trampolinen om man inte vill?
Och självmord sen då: Om en massa bekanta lever av olika anledningar men man själv inte vill. Är det då fegt att välja att inte leva mot sin vilja?
Sen blir det ju mer komplicerat eftersom många vill leva om de får leva på ett visst sätt, men inte om de måste leva på ett annat sätt.
Det enda jag vill ha sagt med det här är att jag tycker att man trots allt ska acceptera de val folk gör gällande sig själva. Jag tycker inte att man alltid är "feg" för att man kommit fram till att man vill dö eftersom man märker att han har för liten chans (eller i vissa fall ingen chans alls) att någonsin kunna leva det liv man vill leva.
Sedan kan man ju om man bestämmer sig för att ta livet av sig göra det på ett sätt som går ut så lite som möjligt över andra. T ex är det ju inte så omtänksamt att låta en enskild anhörig hitta en, eller en tunnelbane-chaufför köra över en så att den personen kanske får psykiska problem i resten av livet.
Finns det ingen annan som ändå tycker att man har rätt att bestämma över sin egen död, förutsatt att man gör den lindrig mot närstående?
------------------
Lat dräng och varm säng skiljs inte gärna åt.
[Redigerat av brorsan den 06 jan 2002]
