Sannolikheten att du är inne i en livskris är ganska stor verkar det som goldy.
Jag förstår dessutom att du känner ett behov av att prata och uttrycka vad du känner, vilket jag har full respekt för och du har mina fulla sympatier och önskan om att du snabbt hittar en väg ur "krisen".
Men jag är tveksam om wF är rätt ställe att posta denna typen av inlägg.
Been there...
Det låter som du är inne i en deprission. Och jag tror helt klart att du skulle behöva snacka ut med någon som är bra på att lyssna.
Håller med Luxman om att wF kanske inte är rätt ställe, främst för att det antagligen blir svårt för dig att öppna dig så här offentligt.
Har du inte någon i din bekantskapskrets som du känner att du kan prata med?
Annars borde du söka upp en psykomottagning där de kan fastställa om det är en depression... Min kära mor hade en depression förra hösten, och hon fick då medicin mot det.
Är man van att festa ofta så kan man få sånna tillstånd när man helt plötsligt är nykter.. Helt normalt!
Nja, normalt vetefan. Normalt om man överkonsumerar alkohol möjligtvis, vilket i så fall skulle kunna vara ett tecken på alkoholpsykos, delirium tremens, men i så fall skall man nog ha missbrukat rätt ordentligt.
Jag tycker det låter som liten släng av panikångest när du beskriver att du har hjärtklappning och lite andnöd. Det är vanligt med panikångest och vanligare blir det i vårt stressade samhälle. Det kan faktist tyda på både depression men även på stress eller som nämnts också en slags livskris där man gör upp med sitt liv och försöker konstatera vart man befinner sig i livet just nu och vart man är på väg.
Att föreslå psykakut kanske är lite väl drastiskt, men att ta kontakt med en läkare är väl inte helt fel. Är det panikångest så finns det mediciner som hjälper, och medan man tar dessa mediciner bör man även tala med en psykolog.
Känns det riktigt djävligt så ska man givetvis ringa nån man kan prata med. Kompisar eller kanske rent utav jourhavande medmänniska eller jourhavande präst. Alltså nån som är bra på att lyssna.
Det enda råd jag kan ge om det handlar om panikångest är att rida med ångesten, det är faktiskt rädslan för själva ångestattacken som är värre än själva attacken. En panikångest attack går över på några minuter medan rädslan för en ångestattack kan pågå i flera timmar för att man är så rädd för vad som kan hända.
Man dör inte av en ångestattack, även om du har hjärtklappning eller andnöd. Det är helt psykologiskt och kroppen klarar av denna påfrestning, så följ med ångesten och rid ut attacken. Klarar du det så vet du av egen erfarenhet att det inte är så farligt nästa gång och då klarar du dig ännu bättre. Att vara rätt för en ångestattack är som sagt värre än själva attacken.
Hoppas du känner dig bättre snart. Det är som sagt inget farligt, högst naturligt och något som du kan klara av att leva dig igenom.
goldy>> Det låter nästan som om du har felet framför dig just nu. Du skriver att du har ont om tid eftersom du håller på med en inspelning. Det kan ju vara som så att du är på väg "in i väggen" pga tidspress eller liknande. Stress kan ge otroligt konstiga symtom har jag märkt.
Jag är inne helt på CyberPets bana här. Jag har själv haft panikångest & GAD (generellångest). Jag tänkte jag kunde rekommendera dig två sidor där du kan vara annonym och kanske prata ut lite och få reda på varför du mår som du gör.