Följande är en sann och smärtsam historia om mitt liv:
Hej mina kära vänner!
tänkte berätta en historia som har funnits i mitt hjärta sen jag var tio år gammal.
Ni vet alla hur det är att vara tio år. Man vet inte om allt i världen. det är mycket positiva saker i världen och man missar oftast tråkigheterna i tidningarna eftersom man hellre läser kalle Anka o dyl.
I denna ålder brukar man ofta pröva på olika idrotter. Fotboll var en av dessa som jag försökte mig på. Det var kul o springa runt på gräset och sparka på en boll. detta var innan jag blev pacifist alltså.
nåja.. ni vet kanske hur det blir.. man går i fotboll i ett halvår och sen kommer det...
DEN STORA KVÄLLEN!!!
Vi skulle alla samlas i slutet av december i en festlokal med våra föräldrar. där skulle vi dricka saft o äta korv med bröd.. (kött e mord)..
Men.. det stora var.
DIPLOMET!!!
för första gången skulle unge herr Denis AKA Eureca få sitt livs första diplom. Denis fick sitt namn stavat på det sättet av sina föräldrar av vissa skäl.. med ett "N" alltså... Så Denis gick fram och tog emot diplomet.. han var lycklig.. och glad... han hade fått ett diplom...
När unge herr Denis kommer hem märker han att bokstaven D är så slarvigt skriven att den ser mer ut som bokstaven P...
Vi bode andrahand hos en som hette Koukinou. När vi beställde hempizza så såg vi en dag att alla kvitton som vi fått därifrån å satt upp på kylen innehöll namnet ***INU
censur funktionen igen kûkinu stod det fast utan sakerna ovan
Låter som grannen som flyttade in bredvid oss i höstas. Killen heter Carl-Philip (eller nåt sånt) Bonde, men fastighetsskötarna i den här kåken är lite egna. På brevinkastet står det nämligen CP Bonde - det har han fått höra ett par gånger...
