Anledningen till att jag kommer fram till dig är för att bjuda upp dig, men jag är lite oroad. Du förstår, det kanske funkar jättebra mellan oss. Vi tar ett par drinkar och innan vi vet ordet av ger du mig ditt telefonnummer eftersom jag är för blyg för att fråga efter det.
Till slut jobbar jag upp modet för att höra av mig och vi ser en film och äter middag. Jag trivs och du trivs. Vi går ut ett par gånger till, lär känna varandras kompisar, spenderar mycket tid tillsammans för att slutligen komma förbi den sexuella spänningen varpå vi utvecklar ett intensivt sexliv. Nu känns vårt förhållande stabilt och tryggt.
Så vi flyttar ihop ett tag och gifter oss några månader senare. Jag blir befordrad, du blir befordrad, vi köper ett större hus.
Du vill ha barn men jag vill ha frihet. Vi får barn i alla fall vilket gör mig bitter.
Lågan börjar slockna och för att tända den på nytt skaffar vi två underbara ungar till. Men vid det här laget jobbar jag för mycket för att klara av att betala räkningarna. Jag har ingen tid för dig och du är stressad och ser inte om dig själv särskilt väl. Så för att komma över vårt dåliga sexliv inleder jag ett förhållande, men du kommer på mig för jag är slarvig och en usel lögnare.
Du slänger ut mig (med all rätt), och vi tvingas förklara för barnen varför mamma och pappa inte skall bo ihop.
Det är för sorgligt. Tänk på barnen.
Så, för guds skull, om du vill dansa med mig, och det känns rätt, låt oss hålla det på det sexuella planet. För vi vet båda två vart det barkar.
------------------
"Det finns en del saker som man måste vara fackman för att inte förstå."
Hjalmar Söderberg
