Skadeglädjen är den sanna glädjen eller??
Får väl testa er med en story ur verkliga livet.
Historien är inte helt purfärsk utan utspelade sig för ca 10 år sedan.
Innan jag tillsammans med några arbetskamrater åkte över till USA på "studiebesök" så skulle jag klara av en "konferensresa" förlagd på Ålandsbåten.
Efter avklarad konferens så drumlade jag ut till bilen, som stått parkerad på stadsgårdskajen under Ålandstrippen, och finner att min såväl som övriga bilar haft påhälsning.
Höger sidoruta låg inne i bilen förvandlad till en miljon glasbitar och där stereon suttit gapade bara ett stort hål.
Jahapp, sen eftermiddag, flyget går från Arlanda i morgon bitti, vad göra?
Jag åkte till hotellet på Arlanda, där jag var inbokad, och lånade tejp, kartong och en sax, täckte över hålet och lämnade bilen på långtidsparkeringen.
Efter 14 dagar så återkom jag till Arlanda, efter avklarad USA tripp.
Det var ett fruktansvärt busväder med störtregn och blåst när jag kom ut från terminalen. Jag tog bussen till parkeringen och sprang fram till bilen och kunde direkt konstatera att bilen numera var ett badkar.
Pappskivan hade släppt och regnet skvalade rakt in i bilen. Grävde fram en frottéhanduk, som råkat slinka med från något hotell på Manhattan ;) , så jag hade något att sitta på, stoppade i tändningsnyckeln och tystnad.
Inte ett knäpp hördes, sneglade på ljusknappen och såg att den stod i ett mindre bra läge :( , det var inte alla bilar som hade ljusautomatik för 10 år sedan.
Iväg i störtregnet och hämta starthjälp, efter 500 meter hittade jag en bod där man kunde låna startbatterier. Släpade med mig batteriet till bilen och startade vraket, väntade några minuter för att se att den gick som den skulle, knallade därefter iväg med batteriet igen.
När jag kom springande tillbaka till bilen så kunde jag tyvärr konstatera att den hade tjuvstannat, tillbaka till boden och göra om proceduren. Den här gången väntade jag i 5 minuter innan jag gick tillbaka med batteriet, jag kunde ju inte bli blötare så det fanns ingen anledning att springa längre.
Nu hade jag drygt 20 mils dyngsur bilresa framför mig, utan sidoruta, utan musik och med en bil som jag inte vågade stanna för batteriet tog ingen laddning.
Konklusion/sensmoral:
Ibland går det väldigt snabbt att komma ner från molnen, där jag befann mig efter mitt trevliga "studiebesök".
Var det kanske Jantelagen som slog till ;) .
------------------
//Alian Luxman=the BabelFish
"Love thine enemies...it really pisses them off."