Ok
Nånting hemskt hände när jag var och badade med några polare idag.
En liten kille ropade på hjälp bakom mig, så jag vände mig om och såg den lilla killen höll på och drunkna, jag undrade om han skojjade eller om han va seriös, efter att han försvunnit ner i vattnet så simmade jag ut till honom och drog upp honom. Jag bar upp honom på land och frågade hur han mådde, han kunde andas men hade problem, han hade tydligen fått in en massa vatten i lungorna eller nått, jag frågade vart hans föräldrar var sedan gick vi dit, på vägen spottade han å fräste upp en massa spyer, jag har nu gott och tänkt på denna händelse hela dagen, men som tur va så va de ju ett lyckligt slut.
Men jag funderar fortfarande om killen mår bra.
Tyvärr så fick jag inte reda på grabbens namn och allt sånt, hans pappa tackade mig bara och mamman sa inte särskilt mycke, sen så gick dom.
Jag har fortfarande känslan kvar om vad som skulle hänt om jag inte skulle gjort nått, om mina polare skulle struntat i honom, jag har sagt va som hände till så många som möjligt för att må bättre, men jag har fortfarande kvar klumpen i magen, varför vet jag inte.
tack för att jag fick dela med mig denna händelse.
Lämna gärna ett meddelande om ni vill.
CyberPet:: jo de e sant men jag kan fortfarande inte sluta tänka på de, ja menar jag har 3 små bröder i samma ålder som han, 10-12 år, å ja kommer bara på och tänka om de kunde vart min egen lill brorsa där istället,, hmm ja blir alldelles konstig i kroppen. hoppas det går över.
För egen del har jag stannat många gånger då folk mått dåligt, men mest på grund av min flickvän.
Saken är den att hon är sjuksköterska och är skyldig att hjälpa till om någon inte mår bra, annars kan hon bli åtalad för tjänstefel.
Nu händer det inte så överdrivet ofta, men varje gång känns det bra efteråt. Inte för att jag direkt hjälpt till, men eftersom jag alltid följer med Jenny fram så blir det jag som ringer 112 efter ambulans eller liknande.
Det ska däremot sägas att du hade mått mycket, mycket sämre om du inte gjort något - då hade du ältat det om och om igen...
Tips: håll utkik i lokalblaskan i veckan, speciellt på insändarsidan, Dagens ros osv.
Klokt gjort.... det måste kännas lite oroligt att inte veta att allt är väl. Det är ju viktigt för dig att veta hur det gick så du slipper gå och tänka på det..... för att sen njuta över att du gjort en god gärning (HJÄLTEMODIGT).
