Fy fan, vissa grejer ångrar man rätt mycket.. skäms så jäkla mycket för det här, I onsdags så skulle jag och två kompisar gå hem.. på vägen så såg vi en gubbe som låg brevid vägen (en liten gångväg) jag gick fram och försökte få kontakt med han men han gurgla en massa.. så vi försökte alla tre resa på han, han sträckte upp handen för att få hjälp upp men han kunde inte stå på benen eller gjorde inget för att komma upp heller, vi visste inte vad vi skulle göra så jag la han på sidan och gick hem, trodde det var ett vanligt fyllo trots att han hade rätt shysta kläder.. funderade på att ringa polisen men.. så vart det inte :( och igår natt så fick jag höra att en gubbe hade dött på precis det stället senare den natten.. fy fan kunde ju gjort ågot annat, som kanske skulle räddat ett mäniskoliv lätt att vara efterklok.. fan :( :(
:( Detta är något av det svåraste man möter i livet. Det är alltid lätt att klanka på sig själv i efterhand och man tror sig komma på saker som hände m.m.
Med facit i hand så skulle du ringt efter ambulans men jag tycker du gjorde bra med att försöka få kontakt med honom. Om du stöter på något liknande i framtiden så bör du ringa efter ambulans.
Som sagt är det alltid lätt att klanka på sig själv i efterhand men du bör istället tänka över vad du ska göra i framtiden vid en sån här situation och dra lärdom av vad som hänt för framtida bruk.
Du ska inte gå och vara arg på dig själv för det gör inte saken bättre.
------------------
Med vänliga hälsningar Anders Johansson
Maila mig om du vill Det bästa med Stockholm är tåget till Göteborg.
Min flickvän sjuksköterskan har inpräntat i mig att vid minsta misstanke alltid ringa 112, bättre att ambulansen kommer en gång för mycket än för lite. Dessutom behöver ambulansmännen jobba lite! ;)
------------------
It's software it's hardware, It's heartbeat is time-share
It's midwife's a disk drive, It's sex-life is quantised
It's self perpetuation a parahumanoidarianised - Back to humans! Queen - Machines (1984)
Grejen är ju att du inte får döma dig själv för hårt. Visst, du skulle ha ringt efter en ambulans, men inget säger ju att han skulle överlevt ändå. Det är ju något som du/vi aldrig får veta.
Jag har tänkt mycket på det här när det gäller en själv. Vi har blivit så distanserade här i Sverige att vi struntar i vår omgivning på ett annat sätt än tidigare. När jag bodde i Stockholm fick jag den känslan mycket mer än jag har haft här i Luleå. Blir man sjuk kanske folk tror att man är knarkare eller ett fyllo istället för kanske ha råkat ut för något allvarligt som ett slaganfall eller så.
Min pappa berättade om när han åkte tunnelbana sist i Stockholm. En kvinna som stod brevid honom började himla med ögonen och sen bara dråsade hon ihop. Pappa var den ENDA som reagerade och tog tag i henne och hjälpte henne upp på fötter. Alla andra tog ett steg bakåt som om kvinnan var pestsmittad. När hon piggnade till berättade hon att hon har sockersjuka och hade fått ett blodsockerfall som gjorde att hon tuppade av.
Så jag håller med PeW, detta är en bra väckarklocka för oss alla. Vi måste börja bry oss mer. Även om vi själva kanske inte gör något aktivt så kan vi i alla fall ringa på hjälp och stanna till hjälpen kommer. Det KAN rädda liv.
------------------
/Petra If you see someone without a smile, give them yours.
Simpa, döm inte dig själv.
Du och dina kompisar gjorde vad ni ansåg var rätt då.
Om det var samme man som du stötte på eller om det var någon annan som gick bort den natten så kan vi ändå konstatera att: han har det bra nu - varför har inte du det?
Vet jag inte om jag håller med om? Han är ju död??
Visst gör man tabbar ibland som man ångrar grymt, och som får en att må djävligt dåligt. Man bör dock inte försöka bota denna ågren genom att bagatellisera. Bättre att lära av misstagen och försöka vidta åtgärder för att det inte skall hända igen. Att försöka få ut något positivt ur det inträffade. Det viktiga är att inte bara gå vidare som om ingenting hänt. Vad har man då lärt sig?
Att skriva ett inlägg här om händelsen är ett utmärkt exempel på ovanstående. Mycket bra gjort Simpa - beundrar jag dig för eftersom jag förstår att det var tungt.
Nej, det finns inte någon som kan avgöra hur han mår nu. :l
Men! Om jag har att välja på att gå omkring att tycka synd om alla som jag har kännt som har dött eller gå omkring och "veta" att de har det bra, väljer jag tveklöst det senare.
Man bör dock inte försöka bota denna ågren genom att bagatellisera.
Det var absolut inget försök att bagatellisera. :(
Det viktiga är att inte bara gå vidare som om ingenting hänt. Vad har man då lärt sig?
I och med att Simpa, där även jag delar din åsikt Robban - starkt gjort Simpa -, har tagit upp det här samt varit med om händelsen är jag övertygad om att Simpa redan har lärt sig något.
Däremot, Simpa, tror jag inte att varken du, eller någon annan, mår särskilt bra av att gå omkring och döma dig själv för vad som har skett.
Det som har skett, har skett - det går inte att ändra i efterhand. Men jag var, redan när förra inlägget skrevs, övertygad om att du inte kommer att hantera en liknande situationen på samma sätt.
Jag tror att du redan nu har lärt dig enormt mycket.
Med det som bakgrund så har du min fulla sympati och min rekommendation vad gäller hanteringen av skuldkänslan står fast: han har det bra nu - varför har inte du det?
[Redigerat av Rikard den 26 maj 2001]
265 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e
