Axel är skadad

Oj, vilken respons.. ;) Det var ju ganska mpnga som hade blivit skdade här.. ;)

En liten mysko grej med min skada: Det gör nästan inte ont. Direkt efter krashen blev ju såren bedövade av nån sorts kroppslig försvarsmekansim. Nu när jag har händerna inbundna känns bara bandagen, men skadorna gör inte ont. Visst ömmar det så att man inte kan trycka på såren och jag kan t.ex. inte ta på mig strumpor utan att det gör ont, men jag trodde att det skulle göra mycket ondare. Coolt.. ;)

*Axel vill bli av med bandagen, han har nu en ÄNNU värre handstil, kan inte riktigt hantera bestick och kan bara använda högerhandens pekfinger på tangentbordet.*

------------------
Axel Veibäck - AxelWeb - axel@axelweb.nu

Nazisterna tycker att judarna är som gökar, de lägger bon i andras ägg. /Niklas Norrby

Klicklänkar - ett enkelt sätt att hjälpa!
Stöd Amnestys kampanj mot tortyr!

usch.. tänk bara när ni får körkort.. vad hemskt.. "jag skulle klia mig på två ställen och skruva upp volymen på radion samtidigt som jag körde om två bilar fast jag hade möte.. sen kommer jag inte ihåg så mycket mer men nu ligger jag här på sjukhuset..."..

------------------
-------------------
Andreas Lännerberg
Jag hör till dom som betalar mina räkningar med glädje, men dom vill hellre ha betalt i pengar.

Om någon vill höra om mina vurpor så kan ni fortsätta läsa.

En var när jag var ute och cyklade med en kompis. Det kom en backe och kompisen låg framför mig. Jag låg snett bakom. Nedanför backen stannar min kompis och svängar in framför mig för att "skoja" som han senare berättade. Fasen vad kul för jag kollade på en läcker cab som körde på vägen bredvid och märker inte hur kompisen står. Jag kör på honom, voltar över honom, landar på rygg med handen fastklämd mellan mitt däck och hans cykelram. Jag bröt handleden. Cykeln kvaddades helt och hållet. Den står kvar i källaren och jag funderar på att renovera den och sälja den. Nån som behöver en treväxlad cykel med bakåtbroms?

En annan gång körde ett rattfyllo in i mig. Jag cyklade på en väg, bredvid fanns ett dike, bakom fanns ett rattfyllo.
Fem sekunder senare... Bredvid mig fanns ett rattfyllo... Bredvid mig fanns ett dike...
sex sekunder senare... Under mig fanns ett dike... snett ovanför mig fanns ett rattfyllo...
7 minuter senare... bredvid mig stog farbror blå.
I stort sett var det så det gick till.

Jo en gång när jag skulle vara macho och hoppa ner för en stentrappa som tyvärr var lite för hög vilket böjde några ekrar och fixade en bruten tumme. Den var lite småkul för jag höll balansen när jag landat men några sekunder senare föll jag och bröt tummen.

------------------
Med vänliga hälsningar Anders Johansson
Maila mig om du vill
Det bästa med Stockholm är tåget till Göteborg.