Kallsvetten rinner nedför ryggen och jag känner mig mycket illa till mods just nu. Allt beroende på Gustav´s tidigare påståenden om att jag snart kommer in i en 30 årskris...
Han har kanske rätt den lille gynnaren ?
Den började isåfall tidigt i går morse när jag studsade upp ur min säng som jag har haft i ca 20 år snart. Ni vet hur det är när en gammal resårmadrass börjar smälla i fjädrarna helt utan anledning... Nu small det rejält !
Herregud!! tänkte jag, den här sängen fick jag när jag var i 10 års åldern och den har hängt med så länge... Jag börjar bli gammal... 1 timme senare bar jag in en ny.
I morse ringde klockan mitt i den mest okristliga tiden på dygnet: 09.00 Det var dags att bege sig till frisören för månadens klippning. Väl sittandes i frisörstolen finner jag mig säga högt och ljudligt: "Man kanske skulle färga lite också?" Jag har aldrig färgat håret tidigare och än mindre tänkt att göra det så där spontant som det nu blev! Bire är inte längre ljusbrun i skallen kan jag lova... Nu är det svart. Svart som synden själv skulle man kunna säga :e
Inte nog med att jag kastat ut en massa slantar på en ny säng, klippning samt färgning.. Nädå, direkt efter frissan så slank jag in på den lokala klädaffären och beställde en kostym samt vitskjorta & slips. Notera att jag ALDRIG haft en kostym och VÄGRAT gå med på att skaffa en tidigare...
Lackskorna var det billigaste jag handlat mitt i denna formsvacka: Bara 400:-
Nu är Bire black........
Är detta symptom på att man mår illa inombords pga sin relativt höga ålder och skräck för att bli vuxen ? Kommer resten av mitt liv att kretsa kring en manisk utseendefixering som inte ens den bäste plastikkirurg i världen kan ordna ? Kommer mina tidigare inressen såsom partaja hela nätter och sova hela dagar att ersättas med raska morgonpromenader och Bingolotto på Lördagskvällen ?
Varför sitter jag ensam vid min dator i kväll och skriver detta nonsens när det finns hur mycket öl som helst där ute i vida världen som bara väntar på att bli urdrucken ?
Har jag växt ifrån det där härliga unkarlslivet på bara ett dygn ?
Min erfarenhet är ungefär densamma. Det som nu skiljer oss åt är att jag just passerat 40 !!! Dessa tio år extra har varit fyllda av funderingar kring livet (åldrandet). Det är först nu som jag börjat acceptera situationen.
Mitt tips är att INTE spendera för mycket tid till att försöka hålla kvar ungdomen, lev i nuet och njut av den ålder du just för tillfället har.
Ja varför ringer inga tjejer? Jag vet inte men jag bryr mig inte. Det ringer säkert någon en vacker dag, men det kommer visa sig att hon vill sälja en underbar prenumeration av Mr Music eller något annat som jag inte är intresserad av *hatar telefonförsäljare*.
Men den stora frågan här i livet är väl: När blir man stor? Vid 22 vid 25 eller 35? Jag vet inte men har börjat undra eftersom jag snart levat i ett kvarts sekel, iiih det är snart närmare till 30 än till 20, och fortfarande är nästan samma "pojke" som jag var vid 17. Kommer det inte bli bättre än så här :q ?
:i Blir man stor på riktigt när man fått ett riktigt arbete eller när man lyckats bli stolt förälder hmm? Man blev inte nämnvärt "större" när man flyttade hemifrån, vilket jag trodde var deffinitionen på att vara stor. Men det där med att bli förälder innebär juuh att det måste ringa en tjej eller två innan det blir aktuellt...
Tror ni oxå att livet är ett enda moment 22? :l
låter "tyvärr" precis som när min "gubbe" skulle fylla 30 ....fast det var 11 månader kvar !! Dessa resterande 11 månader fram till hans 30 års dag var MINA j******e hittils kan jag lova. han kom hem med kläder han ALDRIG innan skulle ha köpt, han började dricka rödvin (som är SÅ gott men som han AVSKYTT) till maten mm mm Men när jag fyllde 30 så var det ingen SÅN panik, tvärtom jag stortrivs....
Då kan ditt hår och plånboken ta varandra i hand och så kan du leta upp någon dam att ta i hand :e
Nej men ärligt talat Bire, jag tror att du lugnar ner dig. Sätt dig ner lyssna på dina favorit cd´s, sedan efter helgen arbetar du som vanligt och sen är det full rulle igen!
Ta en helg och koppla av, titta dig i spegelen och inse att du inte är 12 längre. Du är närmare 50 än din 10 års dag!
Se det positivt, du har mycket kvar av ditt liv att leva och gör det bästa av det. Många religoner ställer ju frågan. Vad är meningen med livet. Många religoner svarar ju även på frågan, kanske skulle du bli riktigt religös inom någon religion och ta reda på meningen med livet. Eller så kan du välja att inte vara religös och ta reda på meningen med livet endå.
Vad är meningen med livet? Finns det någon mening med livet är det inte så att meningen finns i livet?
Jag drabbades aldrig någon 30-årskris och lär nog inte drabbas av någon 40-årskris heller om 2.5 år.
Men en kompis uttryckte det så fint angående hennes 30-årskris.
"Man inser plötsligt att man inte kommer att bli upptäckt som ung och begåvad"
Och hon har ju rätt. Nog drömde man som 20-åring att någon skulle upptäcka en som otroligt begåvad och vacker och man skulle skjutas som en raket mot stjärnorna. Man upptäcker att man själv är ansvarig för sin utveckling och karriär och att man dessutom får jobba hårt med att komma någonvart.
Men detta gjorde aldrig mig deppad, jag kände mer en stolthet över att jag lärt mig så mycket att jag kände mig vuxen när jag fyllde 30. Nu kunde jag äntligen bli tagen på allvar, jag hade minst 10 års yrkesvana och när jag sa att si och så var rätt, så var det också rätt och även de äldre lyssnade på mig.
Det är jätteskönt att vara över 30. Man blir tagen på allvar och vissa ser till och med upp till en som en duktig och kreativ tillgång.... fast kanske inte så vacker längre. ;)
Så bry dig inte om 30-årskrisen, du har ju äntligen blivit vuxen, det är inget man krisar över!
Bire...gör inte det! Du kommer inte må bättre av att se dig själv i spegeln. :e
Gör istället så här att du funderar på om du har livet bakom dig eller framför dig. Ring din bästa kompis (helst tjej) och åk iväg med henne till en sjö och sätt er bara där och njut i kvällningen. Ta sedan hennes hand och fria till henne...säger hon "ja" så lever ni lyckliga i de få dagar ni har kvar, säger hon "nej" så borde du fundera på om du verkligen inte borde ta ditt liv.
Nä, fy f*n vad taskig jag är! Sparka på en kille jag precis har fått att ligga ned...förlåt Bire!
Jag måste säga att du är en mycket ungdomlig och trevlig kille som har livet framför dig. Tänk bara på din gudagåva att få syssla med musik...genom musik kan man få pengar och du som har skivbolag borde ju inte ha problem med att utnyttja det i brudsammanhang...det finns massor av brudar som lägger sig ner när man råkar nämna att man har studio och massa sån skit...för jäkligt men sant! ;)
Fast passa dig för rykten...jag har det faktiskt inte så kul just nu. Mitt ex träffade en ny igår på den festen vi var på...förstod genast hur mycket jag egentligen tycker om henne. Inte bra det här...
Jaja...krya på dig, Bire! Och om det blir för hett i Falun så kan du ju alltid byta namn till Bore. HAHA!
genom musik kan man få pengar och du som har skivbolag borde ju inte ha problem med att utnyttja det i brudsammanhang...det finns massor av brudar som lägger sig ner när man råkar nämna att man har studio
För det första så har JAG inget skivbolag och för det andra så är inte tjejerna här uppe i Dalarna lika lättlurade som de som smyger omkring i dina kvarter i Gbg :e
Jag mår dessutom mycket bättre nu när jag fått tänka igenom hela situationen en gång till och har härmed bestämt mig för att helt abrupt avbryta min 30 årskris för den här gången !
Varför gå omkring och fundera över ens ålder när det bara är en obetydlig sifferkombination på ett papper :e
Den ligger på en stabil nivå som jag kan hantera & jag anser att jag hanterar den rätt ok faktiskt.
Har inte upptäckt mer krämpor heller trots att det snart gått 2 år se krisen blev ett faktum så jag tror helt enkelt att det inte kan bli sämre än vad det är.
Jo, jag hade en liten kris men den gick över ganska fort. Har däremot fått vissa krämpor fast det kan nog vara inbillning också. Nu tar jag sikte på 40 år och har redan börjat fundera på var jag ska ha 40-års festen :e
