18 svar · 2 164 visningar · startad av :stefan:
Nu blir jag galen - hur tänker de?
"..tävla om en invite till Voddler" gafflar de om i en tv-reklam.
Invite? Vad hände med invite? Vad mig anbelangar kan de inte ens skylla på att det är en försvenskning eftersom "invitera" inte har betoningen på första vokalen.
Så, varför? Jag fattar inte.
Okunskap! Intresseväckare? Någon tar upp det på ett forum = Mer intresse!
Därför att man använder ordet om ett substantiv istället för ett verb. The Free Dictionary håller med om att ordet ska uttalas med betoning på in, när det används som substantiv. (Scrolla ner till "an informal word for invitation")
Jag förstår inte ens varför man ska tävla om en invite som mig veterligen är gratis (i alla fall till Spotify, där det finns tävlingar kring invites). Hela tävlingmomentet känns helt meningslöst enligt min konsumentnyttoteori i det här fallet.
Okunskap! Intresseväckare? Någon tar upp det på ett forum = Mer intresse!
Irritation är inte lika med intresse! ;)
nitro: Hm, får ta upp det där med min engelske svåger vid tillfälle, tycker fortfarande det låter avigt...
Vad är det för fel på inbjudan?
Målvakt/målvakt. ;)
nitro: Hm, får ta upp det där med min engelske svåger vid tillfälle, tycker fortfarande det låter avigt...
Tänk på att invite i det här fallet är en förkortning av invitation. Och hur uttalas invitation? Jo, med betoningen först.
Vad är det för fel på inbjudan?
Håller med. Jag blir både förbannad och ledsen när folk helt okritiskt ersätter vanliga svenska ord med engelska. Om 25 år har vi väl bytt ut halva svenska vokabuläret helt. Är det någon som varit på Filippinerna så vet ni vad jag menar.... :bla :bla :bla
Jag blir både förbannad och ledsen när folk helt okritiskt ersätter vanliga svenska ord med engelska.
Men nu är ju inte de vanliga svenska orden svenska. De är i allmänhet danska/norska, tyska eller franska, och ibland till och med finska.
(Även om i och för sig just 'bjuda' kommer från fornsvenskan :-)
Jag förstår inte ens varför man ska tävla om en invite som mig veterligen är gratis (i alla fall till Spotify, där det finns tävlingar kring invites). Hela tävlingmomentet känns helt meningslöst enligt min konsumentnyttoteori i det här fallet.
Konsumentnytta? Det är tveksamt,, däremot är det nyttigt från deras perspektiv, som marknadsföring. Dels skapar det en attraktion/exklusivitet. Men de lägger på det viset även ut marknadsföringen på entreprenad så att säga. Frågor som "Vill du ha en Spotify-invite?" eller "Har du en Spotify-invite?" (Till någon som inte har hört talas om vad det är och kollar upp det) är långt mer effektiv marknadsföring än vad banners någonsin kan åstadkomma. Sen om jag inte har missuppfattat saker är det väl så att man bara kan dela ut invites om man själv är betalande användare? Isåfall hjälper ju invites till att finansiera tjänsten eftersom de kan kontrollera hur många fria användare som tillåts per betalande användare.
Håller med. Jag blir både förbannad och ledsen när folk helt okritiskt ersätter vanliga svenska ord med engelska. Om 25 år har vi väl bytt ut halva svenska vokabuläret helt. Är det någon som varit på Filippinerna så vet ni vad jag menar.... :bla :bla :bla
Jag ser ingen anledning att ha det som självändamål att bevara språket orört. Språk utvecklas organiskt, (latin från grekiska) de ord folk (tyska) tycker är praktiska (Franska från latin från grekiska) och vill använda överlever, andra ord dör.
Att invite har lyckats bli ett vedertaget begrepp beror nog på att det blev vedertaget innan det fanns anledning att använda det i svenskan. Gmail öppnades 2004 och då var inbjduningar till webb-tjänster ett okänt begrepp. Gmail fanns då bara på engelska. Faller det sig då mer naturligt att använda den engelska termen eller översätta det till inbjudan? Jag och många andra verkade tycka invite lät bättre och till slut blev det organiska beslutet att behålla den engelska termen.
reklam är väl till för att väcka uppmärksamhet?
nitro2k01, point taken. Jag tänkte inte helt jättelångt, bra utveckling där. :)
Men jag irriterar mig fortfarande på det. :P
Gmail öppnades 2004 och då var inbjduningar till webb-tjänster ett okänt begrepp.
1995 när jag började med IRC så var "att invite:a någon" redan ett begrepp. Man använde också orden joina, topic och banna men channel sa man inte utan det blev "kanal". Så här i efterhand kan man ju fundera över varför vissa svenska ord blir kvar, varför en del lånas in rakt av och andra försvenskas. I dag är det väl accepterat att skriva mejl och sajt? Själv skriver jag dock fortfarande mail och skulle jag behöva skriva sajt så skulle jag skriva site, men jag använder normalt ordet plats i stället.
IRC glömde jag bort, trots att jag använder det varje dag. Iofs har väl IRC mest varit populärt hos nördar, medan GMail nog snabbt blev populärt hos en större del av befolkning. Iofs använde/använder man nog inte en invite som substantiv i IRC-sammanhang.
Men låt oss titta på IRC-begreppen.
Channel undvek man nog eftersom det innehåller det ch-ljudet som är främmande i svenskan. Plus att ordet inte har någon naturlig försvenskad pluralform eller bestämd form. Kanal är alltså mer naturligt.
Topic hade lätt kunnat bli ämne/ämnesrad, men där ser jag följande hinder: Det finns ett kommando som heter /topic som man sätter topic med, så det ligger nära till hands att fortsätta använda begreppet. Och eftersom topic inte alltid motsvarar det som diskuteras så föll det sig nog naturligt att behålla topic eftersom det då blir ett nytt begrepp som kan användas på sina egna meriter snarare än att ha en förväntning på sig om att direkt motsvara ett ämne.
Vad gäller joina och banna så är orden kort och koncisa. Och hur skulle man egentligen översätta orden?
Joina: Gå med i? Bli medlem i? Inget av de känns rätt, och båda innehåller fler stavelser.
Banna: Stänga av? Samma här, fler stavelser och översättningen känns ändå inte helt rätt.
Plus att även /join och /ban är kommandon.
Mejl och sajt tycker jag däremot personligen är fåniga försvenskningar, men kanhända är jag för anglofil.
Men nu är ju inte de vanliga svenska orden svenska. De är i allmänhet danska/norska, tyska eller franska, och ibland till och med finska.
(Även om i och för sig just 'bjuda' kommer från fornsvenskan :-)
Visst. Och alla ord har sitt ursprung i 20.000 år gamla afrikanska grymtningar.
Jag tror du fattade mycket väl jag vad menade när jag skrev "svenska ord", eller hur?
Jag ser ingen anledning att ha det som självändamål att bevara språket orört. Språk utvecklas organiskt, (latin från grekiska) de ord folk (tyska) tycker är praktiska (Franska från latin från grekiska) och vill använda överlever, andra ord dör.
Nejdå, jag ser heller inget självändamål, utan tycker att det är ganska fascinerande att se hur språket förändras och utvecklas. Jag själv använder också engelska uttryck och fraser när det inte finns nåt lika bra svenskt alternativ alltsomoftast, och jag kollar gärna språkrådets lista på svenska nyord. Och givetvis finns det tonvis med yrkestermer som av naturliga skäl utvecklats från bl.a. engelskan.
Men det ska heller inte vara ett självändamål att okritiskt ta in engelska ord och uttryck och kokettera med sin "internationalism" bara för att orden är ballare när det finns svenska motsvarigheter som det ju absolut inte är något "fel" på (dvs t.ex. varken ålderstigna eller dialektala). Vilket tyvärr sker otroligt ofta nuförtiden.
Ett exempel på en anglifiering som jag tycker är OK är t.ex. "ultimat". Det svenska ordet "ultimativ" var det ingen som använde och få som ens kände till, men p.g.a. (eller "tack vare" hur man nu ser det) att man använder "ultimate" ofta i (amerikansk) engelska, så försvenskades det ordet till "ultimat" och ersatte det gamla "ultimativ". Inga problem.
Et exempel som jag däremot inte tycker är OK utan bara fjantigt är t.ex. ordet "karaktär" som skådisar och kulturjournalister numer använder instället för ordet "rollfigur". Eller "invite" när det finns ord som "inbjudan"
Att invite har lyckats bli ett vedertaget begrepp beror nog på att det blev vedertaget innan det fanns anledning att använda det i svenskan. Gmail öppnades 2004 och då var inbjduningar till webb-tjänster ett okänt begrepp. Gmail fanns då bara på engelska. Faller det sig då mer naturligt att använda den engelska termen eller översätta det till inbjudan? Jag och många andra verkade tycka invite lät bättre och till slut blev det organiska beslutet att behålla den engelska termen.
"Vedertaget begrepp"? Nej, knappast för folk i allmänhet. Bara för en begränsad grupp, vi som är ute på webben och härjar en hel del. Inte för herr och fru Svensson.
Ptja... vad ska man säga.. just det där med att "tyckte det lät bättre" är ju lite boven i dramat. Givetvis vore det bra om du och jag och alla andra som konsumerar reklamtexterna tänkte till några sekunder och inte bara sväljer anglifieringarna och sedan upprepar dom som papegojor. Det bästa vore ju förstås om dom som skrev texterna stannade upp och funderade en liten stund också.
Jaja.. det är kanske så att man funderar mer över sånt här när man blivit lite äldre, som jag.
Et exempel som jag däremot inte tycker är OK utan bara fjantigt är t.ex. ordet "karaktär" som skådisar och kulturjournalister numer använder instället för ordet "rollfigur".
Här håller jag med, eftersom karaktär har en annan betydelse i svenskan än i engelska. Vi har ju båda lånat in ordet från grekiskan, men nu håller den utvidgade engelska betydelsen på att ta över och det är synd.
Et exempel som jag däremot inte tycker är OK utan bara fjantigt är t.ex. ordet "karaktär" som skådisar och kulturjournalister numer använder instället för ordet "rollfigur". Eller "invite" när det finns ord som "inbjudan"
Karaktär för rollfigur tycker även jag är fånigt. Men inte för anglifieringen i sig, eller för att vi har ordet "rollfigur" redan, utan för att det krockar med existerande ordet karaktär som har en liknande men inte likadan betydelse.
Men samtidigt är det så att den yngre generationen i större grad konsumerar engelska kulturnyheter och därmed lär stöta på den engelska motsvarigheten en del. Alltså blir det mer naturligt att använda ett liknande ord i två språk. Så jag tar den frågan med ro, även om jag ogillar just den anglifieringen.
Man kan också se det som branschspråk som sträcker sig vidare till allmänheten. Om du ser till dig själv hur ofta använder du anglifierade ord i trycksammanhang, t ex printa istället för skriva ut. (Inte bara retorisk en fråga...)
"Vedertaget begrepp"? Nej, knappast för folk i allmänhet. Bara för en begränsad grupp, vi som är ute på webben och härjar en hel del. Inte för herr och fru Svensson.
Ordet invite är ändå lätt att ta till sig och reklamen vänder sig nog till en relativt internetvan och engelskakunnig målgrupp, folk upp till 30, kanske max 40 år. Svenska har redan det liknande ordet invit, som visserligen inte betyder exakt samma sak, men ändå inte har samma problem som "karaktär" iom att orden uttalas olika.
Ptja... vad ska man säga.. just det där med att "tyckte det lät bättre" är ju lite boven i dramat. Givetvis vore det bra om du och jag och alla andra som konsumerar reklamtexterna tänkte till några sekunder och inte bara sväljer anglifieringarna och sedan upprepar dom som papegojor. Det bästa vore ju förstås om dom som skrev texterna stannade upp och funderade en liten stund också.
Fast du utgår ju ifrån premissen att ordet har äntrat folks liv först nu. Personligen har jag skickat och tagit emot invites till sidor i minst fem år. Ofta sidor som inte drivs kommersiellt och därmed inte har någon marknadsföring. Ofta sidor som drivs på engelska och därför inte finns på svenska. Och ofta med personer som inte bor i Sverige. Därför tar det emot att ersätta ett begrepp jag har använt såpass länge med en svensk variant. För mig handlar det alltså inte om att apa efter någon reklam, utan om att fortsätta använda ett, för mig, vedertaget begrepp. Och vare sig vi vill det eller inte är webben till stor del anglifierad och inte alla företag har budget att översätta sina sidor till svenska. Så som jag ser det är det positivt om man genom anglifiering kan lära den del av allmänheten som kanske inte kan engelska så bra, att lära sig begrepp här och där som kan inspirera att man vågar pröva tjänster som inte finns på svenska. Fast vad vet jag.
Jaja.. det är kanske så att man funderar mer över sånt här när man blivit lite äldre, som jag.
Det där med språk går i vågor. För 100 eller kanske till och med 50 år sedan var det tyska som var populärt. Då kanske det hände att folk fnyste lite åt tyska låneord. Idag har engelska blivit universalspråk, iom med internets utbredning och påverkan från amerikansk kultur. Om 100 år spår jag att kinesiska kommer att börja breda ut sig. Då kommer nog folk fnysa åt att kinesiska låneord ersätter de engelska låneorden...
