Nu är det dags att börja säga adjö till vår gammelhund. Kroppen börjar så sakterliga lägga av och förra veckan fick han över en natt tydliga tecken på senilitet. :(
Veterinären sa att han inte lider och att vi kanske kan räkna med upp till en månad till innan det är dags att ta beslutet.
I sådana här lägen är det lätt att börja fundera över varför man utsätter sig för detta, man vet ju att ens älsklingar inte kommer att finnas hos en så värst länge. Men det gäller att komma ihåg alla de positiva stunderna man haft. Nu blir det att sörja ett tag och gråta en skvätt eller flera....senare kommer leendena och skratten när man kan börja ta tillvara på alla underbara minnen man fått som gåva av en trogen vän.
Ja usch, det är verkligen smärtsamt :(
Förra hunden var vi tvungna att ta bort då han bara var 3,5 år på grund av tumörer i magen och jag tänker på honom någon gång då och då trots att det är nästan 5 år sedan och vi har en ny mysfarbror.
Låt inte hunden lida. Det kan lätt bli så att man fördröjer beslutet bara för att djuret är en kärt. En hund/katt/xxx som lider har inte mycket livskvalitét kvar. Bättre att minnas hunden när den ännu mådde (någorlunda) bra.
Jag vet själv hur svårt det kan vara att ta det slutgiltiga beslutet. Det tog ett tag innan jag förmådde mig att ringa och boka tid för min katt...
Hur gammal är din hund? Är den gammal för sin ras så kan du ju alltid tänka att hunden har fått leva så länge den skall och att den har haft ett *bra* liv. Se det som en sista tjänst när du överlämnar hunden till den andra sidan. Så tänkte jag iaf...
Ta beslutet direkt.
Det finns ingen anledning att låta någon part lida mer än nödvändigt.
Vi tog en trofast gammal hund med till veterinären som gav henne en spruta,
så ordnade vi resten formellt och bra hemma själva!
Då blev det ett bättre minne
Kan garantera att jag aldrig skulle låta hunden lida. Redan igår kväll såg vi en ytterligare försämring och då fattades beslutet så nu skall bara grabben få ta farväl sen är det dags.
Ricky är 13 år och en blandras schäfer/border collie.
Tack för er omtanke.
Ikväll ska vi åka till veterinären med Lucy, sista råttan. :( Inte för att det är i närheten av en hund, men det känns ändå jobbigt att vara den som bestämmer över liv och död och bokar tid för avlivning.
Lucy har sakta men säkert blivit sämre och sämre (obotliga luftvägsproblem), men haft ett förhållandevis gott liv de senaste veckorna. Vi har lekt kittel-på-magen, hoppa genom agilityring, putta innebandyboll och lite annat, men framför allt har hon legat långa stunder och gosat i famnen. Den enda råtta vi haft som verkligen varit så gosig, normalt kutar de mest runt och "har inte tid" att bli klappade. Vi har gått efter principen att så länge hon visar att hon njuter (råttor tuggar och ploppar med ögonen) så har hon det ganska bra trots sin sjukdom.
Uff... det kommer kännas bättre imorgon, men just nu känns det lite tungt.
Storleken på djuret behöver inte vara ett mått på hur jobbigt det är eller på hur stor sorgen är. Beklagar sorgen, skönt att Lucy fick ha det bra ända fram till slutet i alla fall. Vi försökte göra samma sak för Ricky.
Ikväll ska vi åka till veterinären med Lucy, sista råttan. :( Inte för att det är i närheten av en hund, men det känns ändå jobbigt att vara den som bestämmer över liv och död och bokar tid för avlivning.
Så sorgligt, har varit med om samma! Spelar ingen roll om det är råtta, hund eller katt, sorgen är lika stor ändå.
Bendro skrev:
Ricky är 13 år och en blandras schäfer/border collie.
Ett fint farväl man kan ta är att skriva en liten dikt eller välja en speciell melodi som man vill tillägna sin förlorade vän, för mig har det hjälpt.
*Bright Eyes
Bright eyes,
Burning like fire.
Bright eyes,
How can you close the pain
How can the light that burned so brightly
Suddenly burn so pale?
Bright eyes.
Is it a kind of shadow,
Reaching into the night,
Wandering over the hills unseen,
Or is it a dream?
Performed by Simon and Garfunkel*
294 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2
