27 svar · 5 228 visningar · startad av Quid · sida 2 av 2
Vi har en ny kille på jobbet, han har varit där i kanske 2 månader. Han smaskar, sörplar och tuggar man öppen mun. Idag när vi skulle äta så fick jag nog, jag sa till honom: "Du kan väl försöka äta med stängd mun?", först såg han helt chockad ut, men sen så sa han bara: "Men, det gör jag ju.", och fortsatte att smaska på som vanligt... Min första tanke var att sätta mig någon annanstans och ä
Läs frågan i sin helhet →det jag menar med vad det kan säga om dig är ganska konkretiserat i denna fråga:
varför kokar det i dig när någon smaskar när denne äter?
följdfråga
vad är det som egentligen stör dig?
du väljer själv om du tycker det är värt att vara olycklig för att din kollega äter med öppen mun. du väljer själv om det är värt att lägga ner så otroligt mycket energi på att störa dig på honom.
obelix skrev:
en enkel lösning är att säga till denne att du inte vill ha denne vid ditt bord.
Men som jag skrev innan så vill jag inte vara taskig, snarare att jag vill hjälpa honom att förstå problemet så att han själv kan lösa det, och jag tror inte att frysa ut honom är rätt väg att gå.
caya skrev:
vad är det som egentligen stör dig?
Det som stör mig mest nu efter att jag tog upp det första gången är nog att han förnekade det och att han inte har gjort något för att bättra sig.
Visst, han kanske inte visste om det, men om någon sa till mig att jag åt med öppen mun så skulle jag tänkt på det hela tiden, jag hade analyserat mina kommande måltider efter det för att se om det stämde, men nu verkar det ju som om han inte ens bryr sig.
caya skrev:
du väljer själv om du tycker det är värt att vara olycklig för att din kollega äter med öppen mun. du väljer själv om det är värt att lägga ner så otroligt mycket energi på att störa dig på honom.
Eftersom jag inte har selektiv hörsel så kan jag inte välja bort att höra det, och det är verkligen inte trevligt att höra det när man sitter och äter.
Jag kan inte säga att jag är olycklig över det, men jag skulle bli olycklig om jag inte längre kunde äta med mina kollegor... så jag antar att jag redan har gjort mitt val, som jag sa innan så kommer jag att fortsätta säga till honom vid väl valda tillfällen. Jag är inte ute efter att göra narr av honom inför alla andra, jag vill bara få honom att förstå att han äter med öppen mun, och att det inte är speciellt trevligt.
Quid skrev:
Så, hur ska jag göra? Det är inte alls trevligt att äta som det är nu...
Quid skrev:
Jag kommer minsann att fortsätta säga till honom vid väl valda tillfällen.
Dåså. Case closed. Glöm inte att acceptera tråden som löst. ;)
Jag håller delvis med caya, även om det dock är svårt att i realiteten verkställa tanken. Men det här är ju om inte annat ett ypperligt tillfälle att träna. Hur ofta har man inte stört sig på personer av olika skäl? Hur ofta har inte dessa individer stulit ens energi? Helt i onödan? Det är ju faktiskt man själv som väljer vad man ska kanalisera tankar och krafter på. Inte den som du möter (/smaskar/pratar fult/utför ticks/what so ever).
Jag lever med liknande "problem" - öga mot öga med kunder. Varje arbetsdag. De skäller på mig, de luktar illa, de kan inte prata svenska eller engelska, de svänger sig med termer de inte vet vad de betyder och menar att de kan allt, de... ja. Jag skulle kunna störa mig på det i absurdum men det håller inte i längden. Övning ger färdighet, det rinner av i 99 fall av 100 idag.
Dryden skrev:
Jag lever med liknande "problem" - öga mot öga med kunder. Varje arbetsdag. De skäller på mig, de luktar illa, de kan inte prata svenska eller engelska, de svänger sig med termer de inte vet vad de betyder och menar att de kan allt, de... ja. Jag skulle kunna störa mig på det i absurdum men det håller inte i längden. Övning ger färdighet, det rinner av i 99 fall av 100 idag.
Det är ju en del av ditt jobb, inte en del av den tiden du har för att äta och koppla av. Att smaska och äta med öppen mun är ju ngt man lär sina barn att låta bli för att att det inte är så apptitligt för andra att se och höra, precis som att man inte skall rapa och fisa. Det är väl till allmänt hyffs att respektera att andra inte vill se och höra vad han har i munnen.
Självklart. I slutändan är det dock Quid själv som bestämmer vad hans energi ska gå åt på.
Dryden skrev:
Jag lever med liknande "problem" - öga mot öga med kunder. Varje arbetsdag. De skäller på mig, de luktar illa, de kan inte prata svenska eller engelska, de svänger sig med termer de inte vet vad de betyder och menar att de kan allt, de... ja. Jag skulle kunna störa mig på det i absurdum men det håller inte i längden. Övning ger färdighet, det rinner av i 99 fall av 100 idag.
Men med kunder är det helt annorlunda, jag jobbar också med kundkontakt, men efter 8 år så rinner det mest av. Om det kommer in en kund som luktar illa, inte fattar någonting eller en som bara pratar oavbrutet om allt och ingenting så vet man ju att det snart är över. Gör man bara klart det man ska så slipper man dom sen, osso kanske nästa kund är helt "normal" :L
Fallet med smaskandet är ju inget som kommer att försvinna av sig själv, hade det varit ett par gånger i månaden så hade jag inte brytt mig, det hade runnit av så att säga. Men nu är det samma äckliga ljud varje dag, ibland två gånger om dagen, och det går jag bara inte med på.
Uuuuuhrrrrgh, det är verkligen irriterande när någon sitter med vidöppen mun och man ser korvbitar, tomatslamsor blandat med slemmigt saliv fara omkring, sen se personens tunga guppa runt med några mjöliga potatisbitar så det ser ut som om tungan fått konstiga variga utslag. Gah! The horror! Hela lunchen blir ju förstörd och bilden av vad man tidigare sett etsas fast som en skräckbild med smaskljud under resten av dagen. Det är ju precis lika otrevligt om någon arbetskamrat skulle gå runt och småprutta, klia sig i skrevet och äta snorkråkor under fikat.
Som barn fick jag en relativt tuff och restriktiv uppfostran och fick lära mig tidigt att man visar hövlighet och respekt inför andra. Skulle jag smaskat, togs besticken och jag fick snällt vänta tills dom andra ätit upp, sen fick jag äta ensam. But anyways, det gav lärdom. (;
LoLo skrev:
Som barn fick jag en relativt tuff och restriktiv uppfostran och fick lära mig tidigt att man visar hövlighet och respekt inför andra. Skulle jag smaskat, togs besticken och jag fick snällt vänta tills dom andra ätit upp, sen fick jag äta ensam. But anyways, det gav lärdom. (;
Samma här. Det är bra, jag är glad för det. Men i sådana här lägen vore det nästan skönt att vara en av dem som inte bryr sig så mycket :) så tycker jag det kan kännas ibland inför vissa saker jag stör mig på med andra.
