När mörkret kommer snabbare på eftermiddagen.
och blåsten pressar det våta in till kroppen!
Då är det underbart att vara kompis med en lagom mjuk kudde.
Att få sova tills man vaknar, att inte känna oro.
Att inte drabbas av varsel eller yrsel.
Att ha någon som säger ”Jag älskar dig”. :r
Idag vaknade jag också av en sån där pirrande oförklarlig lyckokänsla. Glad över små vardagliga ting som gott rykande morgonté, rostat bröd med ost och knaprig gurka, glad att dom flesta förutom sjuklig farbror, i min familj mår hyfsat. Oh och en kusin till mig planerar att få barn! Så kul alltså! :D
Håller helt med! Inatt låg jag vaken en stund och kom på mig själv med att le, med lyckokänslor över att livet kan vara så underbart! En varm pojkvän bredvid, hälsan i behåll, härliga aktiviteter som jag kan ägna mig åt på fritiden, massa bra kompisar och en känsla av att det kommer ordna sig med jobb till sist.
Tänk om jag hade vetat att man kunde känna så, när jag var som mest deprimerad för ett antal år sedan. Det trodde jag ju aldrig! :)
Vadå gammal tråd? Men Fia då!
Att veta att vi har det bra, och att våga erkänna det också.
Kanske inte bara för oss själva, utan precis så här. Det var min tanke!
När man då känner sig lite nere kanske man kan leta upp denna tråd och le åt den känslan som fanns, och veta att den kan komma tillbaka.
Ta vara på det liv du har idag, imorgon kan det vara bättre!
Vadå gammal tråd? Men Fia då!
Att veta att vi har det bra, och att våga erkänna det också.
Kanske inte bara för oss själva, utan precis så här.
Jag fick för mig att den var en månad gammal, är visst lite snurrig. ;)
Ja, jag har försökt träna mig själv med att verkligen känna efter och notera när jag mår bra. Uppenbarligen har den träningen fungerat! :) Men det är nåt man måste träna på, för oftast lägger man bara märke till när man mår dåligt och då är det också det enda man minns när man försöker tänka tillbaka.
255 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.1dc6f849
