Kommer ni ihåg när ni kom på att tomten bara var någon som hade klätt ut sig? Själv så kommer jag inte ihåg det, men jag kan tänka mig att jag blev ganska besviken. Först så var man dessutom rädd för tomten.
Så varför lurar man fortfarande i sina barn att tomten finns? :q
Det är nog bara ett sätt att tvinga barnen att vara snälla. "Är du inte snäll kommer inte tomten!"
Visserligen hade man ju lika gärna kunnat säga "Om du inte är snäll får du inga julklappar!", men det kanske är bättre att se till att barnet tror att det är tredje part som kommer med julklapparna...
Jag tyckte att min pappa hade sån grym otur varje år, eftersom tomten alltid lyckades komma när han var och köpte tidningen.
Jag kommer inte ihåg precis när jag kom på att tomten var farsan.
Däremot kommer jag ihåg att en jul så kom tomten som vanligt och
brosan och jag fnissade och tyckte det var lite larvigt. Det var ju farsan där bakom masken och skägget och allting.
Tomten började dela ut klapparna och rätt var det var klev farsan in genom dörren! Gissa om vi blev långa i ansiktet. Och lite blyga inför tomten.
Det visade sej och föräldrarna hade börjat misstänka att vi barn misstänkte att det var farsan bakom masken, och dom hyrde då in en tomte från KFUM (eller var det nu var nånstans ifrån)
Jag och min bror borde väl ha varit i 7års-åldern eller däromkring när detta hände.
Min mor har berättat att hennes far var en föredömlig tomte. Morfar själv var en snäll och vänlig person, men tomten svor, tafsade på mormor, luktade sprit och var lite allmänt en ful gubbe. Till slut gick han dock och lämnade alla julklappar efter sig, osäkert vilket som uppskattades mest av barnen. Jag vill bli samma tomte som morfar.
Jag minns när farsan sprang i trädgården med lyckta och luva. Jag har aldrig varit så rädd tidigare! Min lillebror som är tre år äldre hade inga som helst problem med att titta på. Men när jag slutade tro på tomten vet jag faktiskt inte. Kanske när jag var 5-6 år?
Kommer inte ihåg hur gammal man var men måste varit när man var runt 6-7år, och även här hade farsan samma otur att varje år köpa tidningen när tomten kom.
Något som morsan berättat ett antal gånger dock är att jag någon gång frågade hur tomten lyckades komma in till oss när vi inte hade någon öppen eld :OO Farsan hade då snabbt svarat att tomten istället kom igenom våran fläkt, efter det satt jag en timme och studerade fläkten i köket :p
Haha. :e Han var nerfrusen några år, sen tinade vi upp honom lagom till julafton.
LOL!!! Been there, done that. Min brorsa är fem år äldre enligt prästbetyget, dvs bortåt 60 bast vid det här laget. Men han samlar klistermärken, leker med modellplan, städar aldrig, och lever på samma sätt som han gjort sen han var 13. En "lillebror" i allra högsta grad. :)
Har aldrig kommit på tomten med att inte vara tomte, snarare räknat ut att han inte fanns och sedan ställt mor och far mot väggen och fått deras erkännande!
Kommer dock ihåg en jul hos min moster, där hennes man försvann iväg. Fem minuter senare kom tomten och alla vi barn var ju smarta CIA-agenter när vi kom fram till att han var tomten. Döm vår förvåning när tomten sitter på sin pall och min mosters man kommer in genom dörren...
Jultomten finns i allra högsta grad. Jag har hittills inte sätt några hållbara bevis på att han inte finns. Sen att det finns massor med faketomtar som springer runt och förstör hans rykte är en annan sak.
Mina föräldrar försökte aldrig lura mig att tomten fanns (vilket känns som om man missat något). Vår "tomte" var min faster som klädde ut sig på kul, vilket jag visste om. Men.... !! En jul ringde det på dörren medan min faster var utklädd till tomte, och där stod TOMTEN!!! :o Till skillnad från min faster, hade han riktig röd/vit dräkt, långt böljande hår och skägg, och såg precis rätt ut. Jag minns tyvärr inte händelsen, men jag lär ha blivit riktigt blyg och lite smått rädd och avvaktande. Vi har några härliga bilder.
Det var vår granne som var ute och luftade sin tomtedräkt - på eget initiativ - till barnfamiljer han kände. :D