Nu är jag ju iofs inte över femtio än på länge men kan väl ändå kalla mig för lite äldre än en hel del här. ;)
Några vanliga ord för den man har ett förhållande med är nog:
"Jag och min kvinna"
"Jag och min käring" (OBS, det är STOR skillnad på käring och kärring, då det sistnämnda är ett skällsord medan det förstnämnda betyder käresta)
"Jag och tanten min"
"Jag och %Name%"
Sambo kan du ju vara med med princip vem som helst, det har för mig inget med själva förhållandet att göra, bor du ihop med någon vän, så är du ju samboende med denna.
Nu är jag ju iofs inte över femtio än på länge men kan väl ändå kalla mig för lite äldre än en hel del här. ;)
Några vanliga ord för den man har ett förhållande med är nog:
"Jag och min kvinna"
"Jag och min käring" (OBS, det är STOR skillnad på käring och kärring, då det sistnämnda är ett skällsord medan det förstnämnda betyder käresta)
"Jag och tanten min"
"Jag och %Name%"
Tant, låter som ni skulle vara färdiga för långvården. "jag och min kvinna", det kan gå. Även om det inte känns helt klockrent.
Att benämna något enbart med namn, låt säga att du står i en affär, "jag och Kristina", butikspersonalen har ju ingen aning om vem Kristina är i ditt liv. Låt säga att du står i någon butik för att köpa något till denna.
"Käring" låter lite för avlägset, även om det säkert fungerar. Som sagt jag har inget svar. Jag bara sitter här med mig själv och funderar över saker och ting :)
Vid den åldern säger man nog oftast partner om personerna inte ingått i ett äktenskap. Partner behöver ju inte betyda per automatik sex, utan kan även innebära en platonisk närhet som kanske senare utvecklas till det mer kroppsliga. Vänskap är ju ändå den bästa starten i alla relationer.
Partner låter ju samtidigt ändå bättre vid 50 till 65 års osv/åldern, än flick respektive pojkvän skulle låta vid samma ålder.
Sambo kan du ju vara med med princip vem som helst, det har för mig inget med själva förhållandet att göra, bor du ihop med någon vän, så är du ju samboende med denna.
Har ärligt talat aldrig hört någon säga att en kompis som man bor ihop med är ens sambo. Finns ju ett annat ord för såna boendeförhållanden - kombo ;)
Flickvän/pojkvän har inget med ålder att göra. Duger gott även för de som är 50+, min åsikt. Jag är som SirPeter, lite äldre än de flesta här. Innan jag blev med fru kallade jag henne för flickvän och hon mig för pojkvän. Varken vi eller våra bekanta (som sträcker sig från 18-50+) hade några somhelst problem med det :)
Men vill man vara mer "formell" men ändå markera relationen kan ju "min kvinna / min man" fungera det med ;)
Jag är nyss fyllda 50 och "han som jag delar morgontidningen med" (tja, det är ju också ett uttryck, som jag dock aldrig använder mer än lite skämtsamt), kallar jag min sambo. Och jag är så glad att ordet finns på svenska, jag tycker det låter urlöjligt när jag på engelska måste använda "my boyfriend". Kanske var det därför vi blev sambo så snabbt? ;) Alternativet på engelska är ju att säga "my partner" men där hakar jag upp mig på att könet blir oklart, vilket ju är lite fånigt, för "sambo" säger ju inte heller vilket kön det handlar om.
Jag tycker sambo säger väldigt tydligt vad det handlar om, vi lever tillsammans, men är inte gifta. Mina barn säger bland "mammas kille", men jag tror aldrig jag använt det uttrycket själv...
Och jag är så glad att ordet finns på svenska, jag tycker det låter urlöjligt när jag på engelska måste använda "my boyfriend". Kanske var det därför vi blev sambo så snabbt? ;) Alternativet på engelska är ju att säga "my partner" men där hakar jag upp mig på att könet blir oklart, vilket ju är lite fånigt, för "sambo" säger ju inte heller vilket kön det handlar om.
Jaha, där ser man, man lär sig något nytt varje dag! Jag har nog sett uttrycket någon gång, men inte är det något som används i dagligt tal? Det engelska paret jag diskuterade saken med en gång, och förklarade att "sambo" betydde att vi lever som om vi vore gifta, utan att vara det, höll med om att det inte fanns någon motsvarighet på engelska. Och riktigt motsvarande var det ju inte heller enligt wikipedia.
Att benämna något enbart med namn, låt säga att du står i en affär, "jag och Kristina", butikspersonalen har ju ingen aning om vem Kristina är i ditt liv. Låt säga att du står i någon butik för att köpa något till denna.
Lägg till "min" framför, det tycker jag funkar rätt bra, och jag har hört många "äldre" som kör med det.
