Dante och Midas borde byta namn till Rummel och rabalder...
Det låter som ett tredje världskrig när dom leker, det låter även som att dom slår ihjäl varandra.
När dom springer på vägen/stigen man går på så får man inte glömma att ha sina ben lätt böjda samt vara bered på att få 2 Schäfrar i knävecket.
Blev själv skallad tvenne gånger i knäskålarna idag (jeflar vilken hård skalle hundar har).
När dom springer i skogen så riktigt ser man hur pinnar och mossa flyger i luften av deras framfart.
Dante var lite dom i början som försökte springa efter midas (midas är ett år äldre) vilket inte gick så bra, men nu har Dante lärt sig att förutse när och hur midas kommer att springa, så dante kan ibland lyckas med genvägar som gör att han hinner ikapp till midas stora förtret.
Fast ibland så ser midas det och tvärvänder och lämnar Dante på efterkälken, så hör man en skällandes Dante som springer för glatta livet för att hinna ikapp igen.
När dessa tvenne busar röjer i skogen, så ligger, sitter eller står Beata och gräver sina gropar och biter av rötter.
och skulle en av dessa killarna komma för nära hennes gropar, då lär dom sig att dom inte ska komma för nära, den läxan sitter i ca 10 minuter, för sen är dom där igen och nosar, och morrar och sätter dom på plats.
I bilen så sitter hon på sätet, medans dessa stora hundarna får ligga eller sitta på golvet framför henne, hon tillåter inte om att vara på sätet längre, dom busade en gång så att en av dom hamnade på henne, då blev hon en "smula" förbannad, hon lät som ett rasande lejon...
Hon har pondus den lilla damen, hon behöver bara titta på dom så kliver dom ner från sätet eller slutar med sitt tafatta försök att kliva upp...
Hehe, det låter härligt! Jag blir sååå avundsjuk ska du veta!
Jag försöker kompensera med råttornas agility. Häromdagen tog vi fram hindren efter ett par veckors uppehåll och alla råttorna var på dem direkt! *hopp* *kryp* *klätter* "Titta på mig!! Jag gör rätt, ge mig godis!" :e Det var en fröjd att se. I vanliga fall så är de inte alls lika entusiastiska utan man får vara glad om ett råtta åt gången kommer och vill krypa igenom en tunnel eller gå över gungbrädan några gånger. Men nu märktes det att de hade saknat agilityn! :)
Samma sak med bollen, som jag försöker lära dem putta (och i förlängningen, apportera). Det blev nästan slagsmål, både gammelråttan Selfie och lillråttan Audrey ville putta/bära den samtidigt. Audrey vann förstås, hon är mycket snabbare. Biter tag i innebandybollen och gör världens grodhopp bort med den.
De välte en fotölj, igen, flyttade bokhyllan, igen, välte ut vattenskålen 2 ggr, sprang över Beata som blev skogstokig och satte dom på plats (det ser kul ut när en hund i taxstorlek läxar upp 2 Schäfrar).
