Haha, vad bisarrt! Internet är litet, eller hur var det nu... :OO :e
Hittade detta dokument i en gammal "mina dokument" Texten har jag sparat från en forumtråd, Tråkigt nog vet jag inte från vilket forum. Det är antagligen härifrån eller från https://www.whoa.nu, men hur som helst, den är fan sjuk. personen i fråga som skrivit det här minns jag är en känd profil på det forumet jag saxade texten ifrån, vilket gör berättelsen för mig trovärdig! Läs och njut! Skratta eller gråt ;) Upp till Er!
För att klargöra från början så kommer inga namn anges, inga hintar som kan leda till att man fattar vem det handlar om heller. Detta är en 100% sann berättelse om ett händelseförlopp i mitt liv.
Från ingenstans dök hon upp på community 1 och gav mig massa komplimanger för allt från mina foton till min poesi och musik. En skitsnygg tjej med huvudet på skaft. Vi började prata varje dag, flera timmar på MSN och eftersom vi bodde bara 10 minuter ifrån varandra bestämde vi efter någon vecka att träffas.
Hon dök aldrig upp och gav en mycket trovärdig ursäkt till varför, vilket jag godtog. Detta hände upprepade gånger. Vi fortsatte prata på MSN och långa skrivier om myspysmiddagar och massa känslor fortsatte men vi träffades aldrig. Efter ett tag märkte jag att hon mer och mer började använda ord och utryck som en god vän till mig gör (vi kallar henne X). Jag tyckte det var konstigt.
Jag pratade med just den här vännen, X, en kväll och hon sa att det är någon som hela tiden är inne på hennes hemsida, varje dag, flera gånger om dagen och läser blogg osv. Hon visar mig vilken adress/IP som denna personen har, och det visar sig vara den här tjejen.
X börjar läsa i den här tjejens blogg och ser till sin stora förvåning att hon har tagit bilder från X sajt och använt dom som sina egna. Psykolampan tändes i mitt huvud och jag sa upp all kontakt med den här tjejen. Hon fortsätter SMSa mig ibland men jag ignorerar.
Nån månad senare sitter jag på community 2. En tjej dyker upp från ingenstans och ger mig massa fina komplimanger om mina texter, låtar och foton. Vi börjar prata mer och mer och hon berättar att (hon bodde inte i sthlm) hon skulle hälsa på en kompis i Stockholm under veckan som jag har 2 konserter, och frågade om hon fick komma då. Javisst sa jag, och så började vi snacka mer och mer och så småningom gick vi över till MSN.
Snack om middagsbjudning kom upp och stämningen var så där gemytligt trevlig och båda visade intresse. Det går ca två veckor och plötsligt får jag ett meddelande från en kille på community 2 som undrar om jag känner den här tjejen som jag pratat med. Jo säger jag och berättar lite. Han säger att tjejen som är på bilden, inte är den som han/jag pratat med. Detta visste han för kompisen till tjejen på bilden hade sett bilderna och anmält till admins, som bannat henne.
Jag och killen fortsätter snacka och han berättar att dom pratat i telefon i ett par veckor. Jag frågar om han kan beskriva hennes röst och dialekt. Stockholmska, barnslig och ljus… Psykolampan gick på. Samma typ av röst som tjejen på community 1 hade haft. Nej, säger jag, det vore för absurt om det är samma tjej, otänkbart. Han ber mig berätta mer om ”mitt” psykfall. Jag berättar om X och hur den här tjejen har varit inne på hennes sajt, tagit bilder från henne och sånt. Jag ger honom länk, både till Xs sajt och till tjejen. Han capslockar och vrålar: JAG KÄNNER JU HENNE!!! Det visar sig att killen kände den här tjejen via nätet och snackat på MSN en massa.
Tillbaka till psykfall 2. Han berättade att hon sagt att hon är fotograf, som genom en ”slump” hade exakt samma kameramodell som jag. Han kände igen många av mina foton också, vilket han sen fattade… hon hade visat MINA bilder och sagt att dom var hennes. Sen beskriver han en bild för mig, som hon hade skickat och sagt att hon tagit. Bilden föreställde X! Psykfall 2 hade alltså sagt att X var en kund till henne, som hon hade fått i uppdrag att fota. Psykfall 2 var alltså psykfall 1, samma tjej!
Detta är antagligen en av de mest absurda upplevelserna jag haft under min 11 åriga tid som Internetanvändare.




