Beklagar.
Det är aldrig roligt att förlora ett husdjur.
Tolv år är iofs en aktningsvärd ålder på en hund.
Har själv en katt som är 16, misstänker att frugan kommer att bli förstörd när det är dags.
11 svar · 906 visningar · startad av Fia
Jahapp, då var det gjort. Vår tax Zia fick somna in idag med en spruta, hemma hos mamma. Eftersom jag varit inställd på det rätt länge känns det inte sådär jättesorgligt, men... tomt. :l
Jag var 14 år när min hund fick valpar i valplådan som stod i mitt rum. Förstå vilken lycka!! :D Av fyra små pipande korvar, fanns det en brun tik och det var Zia. Det blev en bortskämd sötnos och henne behöll vi.
En utställning var hon på och då kom hon sist. Men vad gjorde det. I ärlighetens namn var hon nog också den mest osmarta hund vi haft. Trots det så lärde hon sig betydelsen av närmare 60 ord/fraser. Hon älskade att göra tricks för godis; rulla runt, skall, morra, buss på, vacker tass, dansa, gå fot, spela död, puss, apport. Hon var totalt bolltokig och älskade lurviga, mjuka hundleksaker, som tyvärr gick åt som smör för de blev omgående slitna i stycken. De sista dagarna hann hon fånga en stor vattensork som mamma kvickt bytte till sig mot en bit leverpastej. Senare samma dag grävde hon upp en vanlig sork, som hon lyckades svälja hel till mammas stora förtret och Zias stora lycka. Tänk vilket härligt hundliv. Tolv år blev hon. :)
Beklagar.
Det är aldrig roligt att förlora ett husdjur.
Tolv år är iofs en aktningsvärd ålder på en hund.
Har själv en katt som är 16, misstänker att frugan kommer att bli förstörd när det är dags.
...beklagar sorgen.
. :( beklagar sorgen
Beklagar, vet alltför väl hur det är... :l
Beklagar. :(
Tråkigt, beklagar :(
Trist :(
uj :(
Beklagar verkligen. :(
Gick igenom samma sak för nästan exakt ett år sedan. 11 år med sin bästa vän genom tiderna var över. Enkelt beslut men jättesvårt att genomföra. Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Månaderna efter var mycket tuffa. Tomheten halvåret efter var inte lätt. :(
Nu ett år efter har jag kunnat inse att jag tog det bästa beslutet. Min vän hade mycket ont i sina ben. Men veckorna direkt efter kände jag mig som ett stort svek. Jag är säker på att även du tog rätt beslut. ;)
Vet hur det känns. Mina föräldrar fattade det tunga beslutet att avliva vår då nästan 14 år gamla Newfoundland Tarzan, en hund man växt upp med (jag och han var födda 1980), och beskedet man fick satt rätt djupa spår. Men vetskapen att det var "rätt" beslut har hjälpt en hel del.